What a party!

Såg en så underbar reklamskylt i tunnelbanan. Den handlade om att antingen ställa upp som chaufför åt gamla människor när de skulle på tepartyn alternativt agera värd för ett teparty för de gamla. Hade jag bott i England hade jag anmält mig till båda tjänsterna omedelbart. Vilket underbart initiativ!

http://www.contact-the-elderly.org.uk/

Javisst ja!

Det var ju här jag skulle jobba! Hyste journalistdrömmar som gymnasiestudent, men kom inte in på journalistlinjen. "Varför tar du inte och läser ekonomi" sa en väns mamma. "Så kan du komplettera med journalistik sedan och ha fackkunskap i ämnet du skriver om". Ooops, den planen missade jag under resans gång...

Randigt minne

Jag har varit utan tankevädring några dagar. Oj vad det snurrar i skallen då! Massa trådar jag inte kunnat nysta i. Frustrerande. Skriver ned dem i takt med att de dyker upp på nytt.

När vi strosade genom storstaden fick jag frågan om jag mindes ett kvarter där vänner till oss bodde. Vi var där och hälsade på för många år sedan. Grejen är att jag inte minns. Eller jo, ett par detaljer som en stor läskig kolsvart spindel liksom några ansikten på en bjudning vi var på, men annars är allt en enda sörja av glömska. Gick och funderade på varför det är så. Varför är vissa delar av livet så vaga i minnet? Det har inget med tidsperspektivet att göra, finns många händelser ännu längre tillbaka som jag minns med skärpa. Nej, det måste bero på något annat. Är det de perioder då man varit lite på låtsas? Då man inte riktigt varit i sig själv, inte bottnat? Kanske. Eller har perioderna helt enkelt inte betytt något för en? Vet inte. Tåls att funderas på.

Dött lopp

Att häxor brändes på bål har man ju hört. Men vet ni vad som föregick bålet i dåtidens London? Om en kvinna misstänktes för att vara häxa knöt man fast hennes tummar med hennes stortår och slängde henne i Themsen. Sjönk hon var hon oskyldig. Sjönk hon inte var hon häxa och brändes på bål. Döden var alltså ett faktum oavsett - antingen drunknade man eller brändes man.

Värme

Den här bilden värmer mig så. Kan omöjligt titta på den utan att le. Tog den på en mysig liten restaurang i London. De mörkt röda chiliklasarna hängde lite varstans - från krokar i taket, över bardisken och i så gott som alla fönster. Hade mer än gärna tagit med mig några av dem hem liksom den sköna gröna lampan.

Längta inte bort nuet

Jul, jul strålande jul

Igår åkte vi upp till Småland för att fira jul. Kisspaus vid ett varuhus längs E22. Jag valde att stanna kvar i bilen. Erfor en smått ironisk känsla när ljudet av regndroppar mot vindrutan blandades med tonerna av White Christmas från glöggståndet vid varuhusets entré. Som att naturens krafter räckte mig lång näsa. Tio grader varmt och strilande regn. Ett faktum inga julsånger eller skrälla blinkande ljusslingor i världen kunde dölja.

Bästa klappen

 



Varje erbjudande får nyttjas tre gånger. Till min tjänst står Stina.

Flärd både fram och bak och därmed ur

Nytillskottet i min muggsamling. Jag älskar den! Mycket flärd och glamour. Den kan man ju inte annat än att njuta när man dricker ur.

Det stora i det enkla

Har ni liksom jag tänkt på att den mest intensiva lyckan ofta infinner sig under enkla förhållanden. Som att dra in doften av jasmin. Höra barnen skratta hejdlöst av förtjusning. Slå upp dörren till en ljuvlig sommardag. Känna vårsolens strålar värma mot kinden. Gunga högt och känna fartvinden. Leka kurragömma och känna hjärtat bulta av spänning. Krypa ned under ett gosigt duntäcke. Krama någon man tycker om. Njuta av en stunds självvald ensamhet. Bli masserad på ryggen. Kliad i håret. Le i samförstånd mot någon. Lyssna till berörande musik. Dansa ohämmat. I alla dessa till synes enkla ting gömmer sig den största tillfredsställelsen. En intensiv lycka. Det behöver inte vara märkvärdigare än så.

Morgonfrid i centrifugen

Som ekonom är december inte en fridefull månad. Tempot är mer än intensivt och plötsligt behöver alla hjälp med kalkyler, timbankar, avstämningar, verksamhetsplaner, analyser och budgetar. Det är stressigt såklart, men av slaget när man går upp på tå. Det är allt det andra, det runt omkring, som tillför den jobbiga stressen. Det går inte att både prestera i allt det ovan nämnda och samtidigt julfika, julluncha, träffas, tänka julklappar, hålla julfest etc. Den ekvationen får jag inte ihop. Men så här på morgonkvisten har jag funnit stunden att samla energi på. Mörkt ute, adventsstjärnorna sprider ett varmt sken, tända ljus lite varstans, frukostförberedelse (lussekatter obligatoriskt), frukost i soffan med familjen till Hedenhös, lappdragning från våra decembersockor. Mmm. Så visst finns det stunder av fridfullhet också i en ekonoms decembermånad. Dem får jag inte glömma bort.

Busigt

Klockan är över tre och jag skrotar fortfarande runt i pyjamas.

Storm

Vad svårt det är att sova när naturen för ett sådant oväsen.

Plysch och sammet

Bara en gång kvar på franskan nu. På lektionen i måndags talade vi om musik och konst. Det är underbart att lyssna till henne, Helène, när hon berättar. Jag njuter av varje ord. Hon förklarade en sång av Georges Brassens. En sång om att dela paraply. Om hur en äldre man, Georges själv, erbjuder en liten flicka skydd från ösregnet under hans paraply. Om hur han önskar att regnet blev till "un déluge", syndaflod, som varade i 40 dagar och 40 nätter - så underbart är det att gå gatan fram under samma paraply som den lilla flickan. Så härligt är det att tillsammans med henne lyssna till himlens vattensång på paraplytaket. Men snart är de framme vid flickans hus och efter ett glatt "merci" ser han henne försvinna och bli allt mindre och mindre. Vet inte om det var för att jag var extra känslig just då, men jag greps av ett sådant vackert vemod när hon berättade och när vi sedan lyssnade till sången.

När vi skulle beskriva olika paraplyn vi drog oss till minnes, kom vi osökt in på konst. Och då berättade Helène om en belgisk konstnär, Folon. Om ett underbart museum i utkanten av Bryssel dit hon skulle ta både sin man och sin vuxna dotter om hon bara hade råd. Folon hade ett alldeles eget sätt att uttrycka sig. En av korridorerna på museumet har sina väggar täckta av brev. På ena sidan brev från Folon till sin vän. På andra från vännen till Folon. Som att vandra genom två människors liv via utbytet av deras skrivna ord. En annan sal är full av speglar. Överallt speglar. Folon har en autistisk son som älskar det här rummet och det sägs att han uttryckt en önskan om att få bo i det.

Någonstans på franska rivieran, nära strandbrynet, står två statyer av Folon. Det är två människor som blickar ut över havet. De står så nära brynet att de försvinner vid flod. Och vid ebb avtäcks de lite i sänder för att till sist stå där och blicka ut över Medelhavet igen.

Sådana här mysiga saker får jag lära mig under franskkonversationen förutom själva språket i sig. Underbart. Som att för en stund komma in i en värld av plysch och sammet.

Bravo och självförverkligande

När jag har som mest att göra tar jag såklart på mig ännu mer. Ett utslag av min oförmåga till planering eller mitt svar på stress - när det ändå är en salig röra kan det lika gärna bli än rörigare - jag vet inte, hur som helst har jag haft två sidoprojekt i höst.

Ett pågår fortfarande, men vi nådde en milstolpe i fredags. Jag är rådgivare för ett gäng sistaårselever på gymnasiet som under läsåret ska starta och driva ett företag. Efter flera möten och mycket pådrivande, lämnade de stolta in en affärsplan till handledaren på  skolan i fredags. Check på den!

Det andra projektet handlar om en ridklubb som behövde redovisningshjälp. Jag gjorde deras bokslut förra året och fick nu frågan om jag, med kort varsel, kunde färdigställa ett halvårsbokslut eftersom de ville ansöka om LOK-stöd. Jag ångrade mitt löfte flera gånger om när jag satt med röran, men känslan jag erfor när säcken var ihopsydd var värd all frustration. Föreställer mig att det är som att gå i en labyrint och plötsligt finna vägen ut. Och härom dagen fick jag ett mail att de nu beviljats sitt stöd. Så ännu en check! Och två klappar till mig själv på axeln.

"Du får väl ersättning" fick jag som fråga. Den är helt ointressant för mig, det som är grejen är kicken jag får när jag lagt pusslet. I personlighetsanalysen, tillbaka till den alltså, var min klart dominerande drivkraft självförverkligande. Är nog just det jag uppnår här.

Decemerboost

Vi har en sockkalender i år. Fyra sockor på lina. Varje socka fylld med 24 styrkor. Sex av styrkorna har man fått skriva om sig själv. Stina drog just en sådan från sin egen socka igår; "snäll (inte farlig)".

Sagoland

Julmarknaden har invigts på torget utanför vårt kontor. Bland granar och renar springer förtjusta barn, bortglömd är verkligheten runt omkring. Härligt att ha förmågan att kunna närvara så med alla sina sinnen. Barn är våra mästare i den konsten.

Låt det aldrig ta slut

Lycka är att ligga under ett gosigt duntäcke och morgonslöa och höra Stinas glada stämma från rummet intill där barbiedockorna ska på utflykt. Mmm.

Ett, två, tre - hoppa!

Känns som att jag kommit in i en fas då jag behöver någon som kvalitetssäkrar allt jag säger eller skriver. Inte i det här forumet, är ju min ventil, men i andra. Vill försöka göra mig av med det behovet och tro på mig själv.

Dagens Hjalmar

En kollega kom emot mig i korridoren igår och delgav en så go vardagsskildring; "Mamma, jag har nu levt mer än fem år men ännu inte hittat den rätta". Sagt av Hjalmar, snart 6 år.

En själslig oas

•Stina, 19 år, åker till Chamonix på måndag för att stanna säsongen ut.
•Joel, gissningsvis strax under 30, snygging från Gävle som nu har ett vikariat på Sandvik.
•Gunilla, cool 70-åring som åker på semester till Kambodja på tisdag.
•Maria, tokig 60+are som driver kyrkans barntimme och sjunger i kör.
•Hélène, pensionerad fransyska som håller i konversationen.
•Jag.

Härlig mix som samlades på ett crêperi för avslutning ikväll. Goda crêpes och snack om allt mellan himmel och jord. På franska förstås. Berikande och bejakande.

Ny smakupplevelse funnen

Vissa saker gör man ju per automatik. Som att ta lite kanel från det stora paketet på översta hyllan i jobbets skafferi för att toppa latten med. Bara det att min kollega hade möblerat om i skafferiet och ställt cayennepeppar på översta hyllan... Bevisligen är det av misstagen man finner nya vägar, för från och med nu tar jag nog varannan cayenne.

Välkomna dagen!

"Och jag känner inte riktigt, och jag lever inte riktigt, under dagarna som inte riktigt finns". Där är svaret på varför jag värdesätter att bädda sängen om morgonen, rulla upp gardinen, få undan frukosten etc. Att komma hem till mörklagda rum, obäddade sängar och frukostrester ger mig känslan att dagen inte riktigt funnits. Att den varit på låtsas och inte välkomnats.

Han skulle bara veta hur träffsäker han är, den där Winnerbäck.

L'importance de l'ambiance

Jag är på dåligt humör. Arg överallt inombords. Tror det är ilska i alla fall. Kan också vara frustration eller någon annan närbesläktad känsla. Är alla dessa röda människor överallt. Inte röda som i politisk identifiering, utan röda enligt DISC analysen. De otåliga, drivna, högpresterande cheferna. De som tror sig veta svaren på allt. De med en jättemun och pyttesmå öron. Och så de tysta gröna kollegerna, de är också irriterande. De som håller med allt och alla men bara i det tysta. Och säkert är det här gula känselsprötet, hon som sitter bakom tangentbordet, frustrerande för en och annan också.

Intressant i sammanhanget är att jag gick in en sväng på Norrgavel nu på lunchen. Bland naturmaterial, dova mjuka färger, kuddar och fårskinn - där fann jag ro. Ilskan och frustrationen bankade inte så intensivt på dörren. Slutsats? Atmosfären är så viktig. Åtminstone för en guling som jag. Så nu ska jag blunda och frottera mig i den stämningen så att jag är balanserad till eftermiddagens  möte i trafikljusets färgställning.

Gul som solen

"Life is just a walk in the sun with you" hörs från högtalarna. Är Ebbots stämma från The Soundtrack of our Lives. Den nyss gjorda personlighetsprofilen gav mig 100% gult. Gult som solen. Så jag frågade just min man om han erfor stor igenkänning i strofen. Osäker på hans svar. :)

Hur tänkte han nu?

"Clas Ohlson är en himla bra affär, vi hittade alla dina födelsedagspaket där". Hur rimmar det med enda punkten på min önskelista, flärd? Morgondagen får utvisa...

Oskyldig lunchflirt

På grund av platsbyte på jobbet fick jag göra en utrensning bland alla papper och lappar. Hittade den här. Mysig. Fick den av den söte kyparen på en av stadens restauranger. Ett ställe dit jag går då och då. Mjuk musik spelades under en lunch och jag frågade honom vem artisten var. Efter en stund kom han med den här lappen; "John heter han, John Mayer, och Johan - det är jag" sa han med ett blygt leende.

Allahelgonsmiddag

Vi kom att prata om våra nära som är döda vid middagen igår. Jag berättade om min mormor. Om när hon delgav mig hemligheten om sin balkong. Att det ibland var några där. Hon var inte rädd för dem, de ville henne inget ont, men det var bara för henne de visade sig. Vidare berättade jag om en fredagkväll några år senare. Hela familjen var samlad uppe i soffan för att kolla på något program. Men jag kunde inte höra vad de sade på TVn, det var några bakom mig som pratade hela tiden. Jag tittade på mina syskon och på mamma och pappa, men de var alla klistrade vid rutan och skrattade samstämmigt åt något kul programledaren sade. Jag berättade aldrig för någon om de där rösterna, men programmet igenom pågick en livlig diskussion bakom mig. Inga tydliga röster, mer som när man hör någon tala i telefon i rummet bredvid. Senare i livet, under en andlig afton, sade någon till mig "du har ju hört dem, rösterna" och jag drog mig till minnes den där fredagkvällen och mormors balkongbesökare.

Söndagskrönika som lämnar ett obehag

"Någonting håller på att gå väldigt fel i Europa. När det gäller ekonomin. När det gäller politiken. När det gäller det sociala kontraktet. När det gäller anständigheten."

Per T Ohlsson, Sydsvenskan 3 november 2013

Lördag

Nu njuter jag av den där vadderade ensamheten. Den då man är ensam men ändå omringad av välbekanta ljud. Från köket hör jag knivens hackande och fläktens brus. Doften av en begynnande höstgryta letar sig in till soffan och mig. Uppifrån hörs barnens tillrop, tror de är glada (nyansen drunknar i fläkten och Tracy Chapmans röst från högtalaren, ibland är det bäst att inte riktigt veta). Jag sitter skönt tillbakalutad bland soffans kuddar, i morgonrock, och har just avslutat ännu en novell i samlingen jag håller på med. En behaglig lördag som vaggar mig.

Att leva med en tvättoman

I det här huset är det ingen överfylld tvättkorg som stressar. Det är istället de stora högarna med rentvätt som ska sorteras och hamna i respektive garderob. De jagar mig.

Smaken är som baken

"Galant, elegant -
drar du av din handske
och smeker ömt min kind"

Ur "Locus Amoenus"

Vackert och ömsint tycker jag. Läser högt för min man där vi sitter och söndagsmyser framför brasan. Ser skeptismen i hans ögon och han börjar skratta. Jag på Venus, han på Mars.

Fredagsmys

Skyndade mig hem för att skjutsa till dans, men någon annan hann före. Så nu sitter jag här med en godispåse, skön musik och en nyinköpt bok. Själv. Fredagsmys.

Höst goes vår

Det enda som avslöjar hösten är lövens glödande färgskala. Utan den hade man sagt att det är vår idag - ljumma vindar, sprudlande fågelkvitter och en ljusblå himmel. Underbart.

Spännande inredningsdetalj

Fåtöljer, fotpall, läslampa... och en häst och ryttare, tja - varför inte? Barn har sinne för det oväntade. Väntar med spänning på nästa detalj.

Bara jag

Äntligen gick de. Har längtat efter en stund för mig själv hela morgonen. Har känt det krypa inom mig. Nu äntligen kan jag höra musiken och slipper bli avbruten av ett ideligt "mamma". En stund av sådan ro är guld värt ibland.

Vuxet uttryck på barns vis

"Var det roligt i skolan idag?"
"Roligt? Det är bara efternamnet, mamma."

Livet bakom kulisserna

Det händer inte så ofta att jag åker förbi höghus, men idag gjorde jag det. Massa fönster och inglasade balkonger. MFF-vimplar, blommor, cyklar, tvätt på tork, fördragna gardiner, lampor - allt i en salig blandning. Tänk så många liv som utspelas i ett och samma hus. Så många öden som samlas under samma tak. Hade velat hälsa på en stund hos var och en för att sedan skildra mosaiken. Livets mosaik i storstadens utkant.

Så enkelt egentligen

Jag fick inte plats med allt nytvättat på linan i tvättstugan, så jag gav min dotter några plagg att hänga på ovanvåningen. Hon kom ned igen, nöjd med sin insats. Ett par timmar senare fann jag fuktiga påslakan i en hög på golvet där uppe. "Men de här hade ju inte hunnit torka" sa jag. "Nej, jag vet, men annars hade jag inte fått plats med de nya kläderna" sa hon bekymmerslöst. Så enkelt egentligen.

Jag

När man är inne i ekorrhjulet glömmer man ofta bort att ta sig tid till sådant man mår bra av. Alla måsten tar all plats. Jag är inne i en full-rulle-period. Känner hur alla inplanerade aktiviteter, på jobbet och hemma, tar all min tid och kraft i anspråk. Är därför glad att jag tog hand om mig själv i morse och tog mig tiden att åka ned och bada. Detta trots att jag hade ett tidigt morgonmöte att skynda till på kontoret. Kärleksfull vänlighet mot mig själv. Mindfulness.

Energitjuv

"Kom inte hit om du vill bli buren. Du ser väl att jag är tung nog som det är."

Melissa Horn

Vila

En lördag utan någon notering i almanackan. En gåva att högakta i aktiva tider. Jag njuter.

Blod

"Din tur att förklara" ropades varpå jag skyndade mig till spelbordet och klämde fingret på vägen. På tredje Aliaskortet såg jag en blodfläck (från mitt klämda finger). Ordet jag skulle förklara på just det kortet var blodshämnd. Åh vad jag älskar sådana sammanträffanden!

In- och utcheckning

Vill dela med mig av något jag lärde mig i helgen. Var iväg på en workshop med kolleger där vi coachades i ledning. Vi fick tipset att checka in respektive ut vid möten. Vid incheckningen stämmer man av varandras förväntningar på mötet, förväntningar på varandra, svarar på frågan "var kommer du ifrån" för att citera en själsfrände. I den ligger hur jag upplever situationen just nu, vad jag har med mig för farhågor, erfarenheter eller förhoppningar. Plus och minus. Och när mötet är slut checkar alla ut genom att stämma av hur mötet gick, hur väl det stämde överens med förväntningarna och hur man skulle kunna göra det än bättre till nästa gång.

Tror på det här - check in och check ut alltså!

Insikt på en sjö

När jag skulle ro i somras blev jag varse hur ett par simpla årtag kan ändra kursen kapitalt. En bra metafor att ta till i alla möjliga sammanhang. Bland annat på företagets inriktning - ett par årtag, medvetna eller omedvetna, kan göra att affären ser helt annorlunda ut. Eller på kollen man har på sina barn - ett par årtag och de kan vara iväg bortom ens kontroll. Det positiva i metaforen är att det borde gå lika lätt att ta ett par tag med den andra åran och därmed ändra kurs igen. Utmaningen ligger i att upptäcka vart man är på väg i tid.

Tänk vad en liten roddtur kan ge för insikter om stort och smått.

Levande!

"Du är inte klok" brukar jag få som respons på mina morgondopp off season. Funderade lite på varför jag värdesätter dem så mycket. Finns en låt med frasen "cause it makes me feel so alive". Däri tror jag förklaringen ligger. Det kyliga vattnet får varenda por i huden, varenda cell, att vakna. Och när jag kommer upp på bryggan igen är det något så omhändertagande och varsamt vis-à-vis mig själv att ta på värmande kläder. Som att varje cell ånyo får uppmärksamhet och omtanke. Och sedan, som pricken över i:et, att värma mina frusna fingrar kring en het kaffekopp. Ljuvligt.

Det här enkla tror jag rör vid Maslows nedersta trappsteg. Jag tror ibland att vi i vår del av världen är så fokuserade på att klättra på övre delen av trappan att vi missar det stora i det primala. När allt är avskalat och naket är det så mycket enklare att känna. Högre upp i trappan är det så mycket brus och dimma som trubbar av känsloregistret. När jag är gammal en dag och tänker tillbaka på sådant som gjorde mig lycklig, tror jag bland annat att det är morgondoppen jag kommer att minnas. Hur de fick mig att känna mig levande.

Wow!

Fin början på en dag - köra längs sydkusten, förbi Smygehuk, havet stilla, solen på väg upp, fälten frostiga av nattens kyla och på radion mjuk klassisk musik.

Ännu en pusselbit

Jag var alltid duktig som liten. Duktig på det jag företog mig. Skolan var såklart en stor del och jag var duktig i skolan. Och det var viktigt för mig. Är viktigt för mig. Slog mig igår att det mycket är därför jag inte trivs i min yrkesroll, jag känner mig inte duktig. Jag sysslar inte med saker där jag kommer till min rätt. Saker jag känner för och får gensvar i. Om jag vore lärare, sjuksköterska, dagisfröken, samtalscoach eller annat interagerande yrke - då tror jag att gensvaret hade funnits där utan att ens behöva uttalas högt. I min roll som ekonom finns inte den interaktionen. Siffrorna talar inte till mig. Ger mig inte den bekräftelse jag behöver. Det kanske inte är önskvärt att ha behovet att vara duktig inom sig. Att värdesätta prestationen och identifiera sig med den. Men vissa saker är som de är, acceptans för att knyta an till mindfulness, så det är inget jag tänker ta upp kampen mot. För mig är det viktigt att känna mig duktig. Och det var skönt att se sambandet mellan avsaknaden av den känslan och min vilsenhet som ekonom. Lite som att hitta ännu en pusselbit i livspusslet.

Ordning och reda ger frid

Man ska inte underskatta den inre ro ett nystädat hem ger. Jag lade mig på golvet när jag kom hem igår, i en solfläck, och njöt av min dammfria utsikt. Och av doften från nytorkade golv. Nu är utmaningen att bevara det nystädade några dagar. En utmaning samtliga familjemedlemmar antagit. Håll tummarna!

Var är hållplatsen?

Kom på mig själv med att vänta på stunden då allt lugnar ned sig. En stunds vila på en hållplats. Men när kommer egentligen den stunden? Vardagen är ju satt i rullning sedan en tid och inte kommer den att se annorlunda ut imorgon eller om en vecka eller nästa månad. Så vad väntar jag på? Vad letar jag efter?

Morgonmål

Det är mysigt med frukostdate. Har beställt surdegsbulle, stor latte och croissant och väntar på min mammalediga kollega.

En stunds lättjefull dekadens

Oj vilken latmask jag varit i gott och väl två timmar nu! Vi har campat uppe i TV-rummet ett par nätter (madrasser på golvet efter barnens önskemål) och i det lägret har jag legat bland sköna kuddar och mysigt täcke och läst bok och smaskat på turkisk peppar. Och när tyngdlagen började bråka med mina ögonlock gav jag helt sonika efter och slumrade gott. Först nu masade jag mig upp för att göra goda kvällsmackor, tända ljus och umgås med de andra.

Liten och stor

Idag skulle jag vilja vara liten och vaggas mjukt av en trygg och varm famn. Samtidigt skulle jag vilja vara den där famnen som vaggade och gav trygghet åt någon jag tror behöver det. Jag vill helt enkelt vara liten och stor på samma gång.

Själist

Har sagt det förr och säger det igen - jag samlar på människor. Olika personligheter, olika åldrar och olika bakgrunder. Människor som berör mig och ger mig den där stimulansen och det där utbytet som är så värdefullt. Nu har jag ett nytillskott till samlingen, hon heter Sylvie (eller Gunilla). Vi har träffats på franskan och jag uppskattar både hennes franska alterego och hennes svenska jag. Tror hon är 70 år, vill minnas att hon firade den födelsedagen i Florida i våras. Hon är så parant. Kortklippt grått hår, solbränd med massa vackra livslinjer, snygga glasögon, fina kläder och ofta någon liten detalj som ett armband eller en ring. Och hon är så beläst. Kan massvis om teaterföreställningar, konstnärer, författare och annat spännande. Vi ses både på måndagar och torsdagar och igår bestämde vi att vi ska luncha efter nästa måndagskonversation. Jag ser fram emot den stunden.

Om en frimärkssamlare kallas filatelist, kallas då en människosamlare humanist? Eller egentligen är det väl själarna jag samlar på, så kanske själist?

Kvalitet

Vet ni, jag sitter och funderar på det här med föräldraledighet. Jobbar hemifrån idag och passade på att morgonbada. På väg ned till bryggan såg jag föräldralediga mammor med vagnar och åkplattor där syskonen klängde sig fast. Kände ingen avundsjuka på just den situationen, men tänkte att jag skulle vilja vara ledig med mina barn i den ålder de är nu. Egentligen är ju utbytet med barnen så mycket större nu än vad det var när de var småbarn. Tänk att ha tid att sitta och snacka tillsammans, filosofera kring ditten och datten, spela ett spel, kanske ett parti krocket, ligga och mysa i soffan och läsa en stund - tja, helt enkelt bara vara. Utan stress med vare sig läxor eller aktiviteter. Just i eftermiddag ska jag ta några sådana timmar ledigt och mysa med mina barn. Längtar.

Dags att tacka nej

Har inte skrivit på länge och så plötsligt har jag massor jag vill plita ned. Nu handlar det om nattens dröm. Som ofta när jag har för mycket på agendan drömmer jag om trånga utrymmen. Inatt förekom de i en hinderbana - jag var tvungen att krypa ihop på gränsen till det omöjliga för att kunna ta mig  under ett spindelnät av järn och  lirka mig vidare till en liten avsats. Kände hjärtat bulta och svetten pärlas. Jag vet inte om jag är klaustrofob i verkliga livet, men i drömmarnas värld är det definitivt något som bekommer mig. Usch.

Lura ögat

Har alltid haft svårt för charkuterier till frukost, både lukten och åsynen av dem. Men om jag viker min smörgås, så att jag slipper se skinkan som var pålägget i morse, då funkar det jättebra.

Mitt i prick

Fransmännen kan så mycket om sitt land. Beror det på att de är stoltare över sitt hemland eller vad? Idag på konversationskursen berättade lärare Hélène om Frankrikes geografiska mittpunkt, Saint-Amand-Montrond. Om att det varje år förekommer en intern strid med en annan liten kommun som hävdar att det faktiskt är den som är i mitten. "Vilken är er mittpunkt" frågade hon mig och mina tre svenska kurskamrater. Vi satt som fågelholkar allihopa varpå Hélène upprört utbrast "mais qu'est-ce que c'est - vous savez pas votre géographie?!" Så nu har jag i läxa till nästa måndag att berätta om Sveriges mittpunkt. Har just tagit reda på att också hos oss föreligger en tvist mellan två ställen som båda anser sig vara vår mittpunkt: Flataklocken vid Munkbysjön i Medelpad och Ytterhogdal i Hälsingland. Den första platsen är Sveriges jämviktspunkt som erhållits genom att dra en nål över en styv karta över landet (där Öland och Gotland suttit fast vid fastlandet utan mellanliggande vatten). Den andra har erhållits genom att märka ut mittpunkten på en rak linje mellan Treriksröset och Smygehuk och sedan tänkt sig en öst-västlig linje här igenom där mitten landat på Ytterhogdal.

Tänk vad man kan lära sig genom att konversera en skvätt på franska...

Cool nörd

Det finns nördigt nörderi och så finns det coolt nörderi. Flera gånger när vi morgonbadat har vi stött på en man som definitivt tillhör den sistnämnda kategorin. Han går in stenhårt för simmeriet, kollar temperaturen, tar god tid på sig att få på våtdräkten, fotdonen och badmössan. Står länge och fixar med klockor och mätare. Minutiös noggrannhet, på gränsen till det omständiga men ändå inom ramen för det passionerade. Han skiner upp som solen när vi frågar och visar intresse. Svaren blir utdragna och detaljerade. Att han stammar ger ett än större eftertryck till det han säger. Hans noggrannhet går liksom igen här med. Entusiasmen och passionen går inte att ta miste på. Smittsam glädje som dröjer sig kvar hos oss när vi lämnar bryggan.

Ljunglila

Nu börjar ljungen att blomma på golfbanan. Samma ljung som inspirerade mig till färgen på en klänning mamma sydde mig för 15 år sedan. Just den klänningen ska jag bära på lördag när min lillasyster ska gifta sig. Sådant slag av repetition tilltalar mig. Nostalgi kallas det bestämt.

Masttätt

Energistart

Det är så härligt att utbyta ett leende och vänligt godmorgon med de andra morgonbadarna på bryggan. Ger energi. Lite som att ha en mysig hemlighet tillsammans.

Blått och brunt, olika men ändå lika

"Ser man likadant med blåa som med bruna ögon, eller är allt ljusare för dig" frågade min brunögda dotter. Mysig fundering.

Hemlängtan

Det tjoas och hejas och skrattas i korridorerna. Själv vill jag vara någon annanstans.

Regndoppsfan

Regnet fullkomligt vräker ned och jag blir så sugen på att bada.

Misery loves company

Råkade välta en full kaffekopp över mina vita byxor igår. Sådär. Var tveksam över utsikterna att få dem vita igen - hur det gick? Jo, av kaffeolyckan syns inte många spår, däremot var det tydligen något rött med i maskinen med påföljd att byxorna nu är svagt rosa. Sådär.

Pudelns kärna

"The little things you say and do, make me want to be with you".

"Rave on" med M. Ward

Dyr i drift

2.200 kr slutade notan från Djursjukhuset på utan diagnos. Bara att hålla tummarna för självläkning.
Ps. Smålänningens kommentar "vi kunde köpt 20 nya kaniner för den summan"

Fjäril

Detta vackra fjärilslöv låg på en kollegas uppfart i morse. Udda både i form och i färgställning med tanke på årstid. Naturen är cool.

Då möter nu

Han såg inte överraskad ut. Som om han hade sett mig i förväg. Jag, däremot, blev överrumplad. Plötsligt stod jag där, i den ljuva sommarkvällen väntandes på Hellström, med min man och min ungdomskärlek hälsandes på varandra. En underlig känsla. Fnissigt och lite obekvämt på samma gång.

Avslöjad

Stina har sovit borta några nätter men ville överraskande följa med hem ikväll. Jag ursäktade röran som mötte oss innanför dörren varpå hon svarade "jag bor ju här, mamma, så jag är van".

Segeryra

Inget är som segerns sötma. Jag har just besegrat grabbarna för andra gången i krocket. Och om än det framställer mig i en oattraktiv dager, får erkännas att jag sällan skrattar så hjärtligt som när jag vinner i spel över min man. Det liksom bara bubblar upp inombords. Lite synd är det såklart eftersom han fyller år, men vi lät honom vinna i eftermiddagens Risk-omgång så det får räcka.

Spritt språngande

Morgonnakendopp i en småländsk insjö. Härligt busigt och befriande.

Känna livet inom mig

Ligger vaken i en säng på södra Öland och hör hur himlen öppnar sig. Häftigt att lyssna på naturens krafter. Egentligen borde jag smyga ned och bada. Det är något visst med att bada i regn. Ja, banne mig att jag ska göra det!

Igår är idag är imorgon

"Det är det här Lily älskar med London, att varje byggnad, varje gata, park och torg har haft andra användningsområden, att allt en gång i tiden varit något annat, att nuet bara är ett förbättrat förflutet."

(Ur "Min älskares älskarinna")

Lagom räcker

Vi åt torskknyten igår. Hade bara vars ett och när mitt var slut kände jag mig inte helt mätt. Vi kom fram till att man nog var lagom mätt, men att allt frossande gjort att man likställer mättnad med att känna sig proppmätt. Vilken överdrift egentligen. Alvar, min makes morfar, åt alltid en lagom stor portion. Tog aldrig om. Rätt sunt egentligen. Är väl frosseriet som ger upphov till de så kallade välfärdssjukdomarna.

Man har det för himla bra!

Sanning

"Vilket centralt filosofiskt begrepp används för att skilja mellan sken och verklighet?" (NE spelet)

Sommarlåtar

Jag har tre sommarlåtar jag gillar och spelar om och om igen. Två rätt nya och en riktigt gammal.

Nicole Sabouné – I Surrender
Sibille Attar – Come Night
Broder Daniel – Shoreline

"First time I saw your face, I knew it was my place. Take me home." (Come Night)

Ooops

Jag var nere och hämtade min dotter från fotbollsträningen. Lade märke till en söt kille på väg ut från idrottsplatsen. Mörk, mörka ögon, busigt leende. Noterade roat att han kastade ett öga på min Stina. Såklart. Det är så det kommer att vara från och med nu; de där uppskattande blickarna man eventuellt fick går nu till den blomstrande dottern. En insikt. :)

Skattkista

Jag ser det här forumet som min anslagstavla. En tavla på vilken jag nålar upp saker jag funderar på, saker jag vill minnas, vackra ord jag vill spara och bilder jag vill bevara. Jag tänker mig att den blir som en kista jag kan öppna som gammal och finna skatter i. Kanske också en kista för mina barn att leta i när de vill vara nära mig.

Nyansbyte

Allt detta rosédrickande gör ju en sugen på rött.

Morgonfrid

Kanske inte lyckligast, men fridfullast - det är jag de här underbara sommarmornarna. Frukostbrickan tas med ut på altanen. Jag är gärna själv. Njuter av latten, hallonsmoothien och min smörgås. Blundar. Solen värmer så skönt. Inte sådär klibbigt som den kan göra senare på dagen, utan mer som en smekning mot huden. Jag är lite frusen efter morgonens bad och lapar därmed i mig av solstrålarna som en nöjd katt. Ibland tar vinden tag i lövverken och det låter så härligt. Fåglarna kvittrar, inte så intensivt som i gryningen utan mer försiktigt och nästan andaktsfullt. Jag mår så gott. Från andra sidan hör jag barnen spela krocket. Ännu är stämningen vänskaplig och ingen har brutit ihop. Behagligt också det. Tror det här är en sådan där vadderad ensamstund som utgör mitt livselixir.

Små rum i ett stort

Vilken inbjudande miljö. Mmm. Små rum som erbjuder vadderad ensamhet. Och med mäktiga trädkronor tätt inpå. Inspirerande och behagligt. En oas mitt i storstaden.

Perspektiv

Jag har just lyssnat på Kristian Gidlund, en av årets sommarpratare. Visste inte att han var trummisen i Sugarplum Fairy. Bandet där småbröderna till en av Mando Diaos medlemmar, Gustaf, spelar. Lyssnade en del på dem en period.

Sugarplum Fairy – Sweet Jackie

Kristian är döende i cancer och det var det hans program handlade om. "Döden gör en mer levande" sade han vid ett tillfälle. Det är säkert så, knapphetsprincipen igen, att när timglaset är på väg att rinna ut uppskattar och ser man allt det underbara som tydligast. Och inser att det mesta av det som inte är fullt så underbart faktiskt är rätt oviktigt. Om du har lite tid över och inte räds att blöta ned dina kinder, lyssna till honom.

Separationsångest

Je veux rester là.
Je veux être un château dans le sable.
Je veux être le sable.
Les mouettes.
La mer.
Les vagues.
Je veux être une vague qui court sur la plage.
Ou alors la plage, et attendre la délicatesse des vagues qui viennent me caresser doucement.

Ur "Juste avant le bonheur" av Agnès Ledig.

Lovebombing

Just lyssnat på en av årets sommarpratare, Louise Linder. Många intressanta tankar. En är hennes familjs tradition att fira födelsedagar - gå på restaurang och "lovebomba" varandra. Näst ut att fira födelsedag i min familj är maken. Ska köra Linders tradition den dagen.

Virrpanna

Sista rycket innan semestern. Har tusen grejer jag pillar med samtidigt. Blir såklart ingen ordning i den röran. Kom att tänka på en egenkomponerad vers en vän skrev i min "mina-vänner-bok" som liten.

"Johanna, Johanna vad tänker du på. Gå i säng med träskor på".

Lite så känner jag mig, inte knivskarp med andra ord. :)

Il faut profiter de la vie

Ibland när jag kör bil diskuterar jag med mig själv på franska. Lite som en sommarpratare - pratar om ditten och datten och övar mig på flytet. Vårens kurs i konversation, nyss gjorda Frankrikeresan och den franska boken jag nu läser bidrar såklart till franskfokuset. Idag hörde jag mig själv säga en bra grej "je ne goute pas assez de l'hors d'oeuvre de la vie". Det går ju inte att sitta och vänta på att bli serverad, man måste förse sig själv av livets smörgåsbord. När det kommer till franskan har jag ofta som ursäkt att övningstillfällena här hemma är för få för att jag ska kunna hålla det vid liv. Fel! Det finns ju massa franska filmer att gå på, franska aftnar, kurser, böcker och andra forum. Det är egentligen bara att ta för sig.

Dofta, inte lukta

Det bor en liten lortgris inom mig. Har alltid gjort. Tycker ofta att renlighetskraven är överdrivna. Sommartid brukar jag ersätta duschandet med havsdopp. Förmodar att det inte räcker för att dofta gott, fick nämligen denna tvålflaska av min man igår... :)

Modern filosofi

En modern version på "alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet".

Vuxlig

När storebror inte är med på alla lekförslag suckar lillasyster och säger "det är så tråkigt att du blivit vuxlig så snabbt".

Att läsa, en lisa.

Köpte en bok på resan "Juste avant le bonheur". Har lagt mig på en filt i gräset för att börja läsa i den nu. Framsidan är så fin. Ryggtavlan på en liten pojke som står på stranden och blickar ut över havet. Bredvid honom, i sanden, står en liten leksaksbåt med vitt segel. Hur gör ni när ni väljer böcker? För mig är titeln och omslagsbilden det avgörande. Liksom etiketten på vinflaskan. Eller ämnesraden i mailet. Har märkt tendensen att rata mail med för tråkiga ämnesrader. Ett tecken på stress, sade någon. Men jag tror helt enkelt att det estetiska är viktigt för mig.

På baksidan av boken står det så här "Juste avant le bonheur fait partie de ces (trop) rares livres qo'on a envie de rouvrir a peine refermés, tout simplement parce qu'ils font du bien." En bok man alltså har lust att läsa om i samma stund man läst ut den då den tillhör den alltför fåtaliga bokskaran som gör så gott. Hoppas det stämmer för jag känner för att bli uppslukad.

Semesterminnen att vårda

Fransk semesterkänsla

En härlig känsla att köra bil genom Rhônedistriktet och lyssna på franska hits på radion. Den här artisten gillar jag speciellt:

Zaz – Si
Zaz – On ira

Regnmys

Det är mysigt att bada när det regnar. Och mysigt att äta en god frukost efteråt.

Det är frågan

"Cui bono" - viktig fras för spioner. Efter att ha sett Restless har jag ett nytt drömyrke.

Syllaps

Finns ett ord jag använder lite då och då. Tvärsäker på innebörd. Ordet är syllaps som innebär att säga vad man tänker (en slags freudiansk felsägning). Sade det igår och möttes av höjda ögonbryn och ett "vad betyder det". Förgäves har jag sökt efter det på nätet. Finns inte. Snopet. Hur i hela friden tog det sig in i mitt ordförråd? Hittar jag på så till den grad att jag tror mig själv?

Härligt att vara liten

Nu har jag identifierat skillnaden mellan att vara liten och stor. Barn och vuxen alltså. Min son och jag hade planerat kanelbullebak idag. Vid förberedelserna ringde det på dörren och Petter bestämde sig för att leka istället. Såklart, skulle jag också gjort. Både han och jag vet ju att bullarna blir bakade ändå. För det gör den stora, jag då. Tror jag ska deala med min man om att få vara liten när det kommer till städning. Just när det är dags ska jag hitta på något annat i vetskap att det ändå blir gjort. Tummen upp för den!

Morgonpassion av olika smittograd

Har glömt köpa dijonsenap de senaste gångerna jag varit och handlat. Någon annan kom ihåg det igår. Vilken lycka när jag såg burken i kylen i morse! Så nu blev det dijon- och ostmacka till frukost igen.

Innan mackan blev det såklart annan morgonpassion - dopp i böljan. En något skakig inledning då jag blev utskälld av min son för att inte ha väckt honom i tid. Oj! Förra året ville han knappt morgonbada alls och nu blev det bistra miner för att klockan hade hunnit bli åtta. Tror bestämt vi har ännu en familjemedlem som fått smak på det här med dopp i ottan. Dock inte på det här med dijonmacka...

Sömnstrul

Jag är så avundsjuk på alla som sover gott nätterna igenom.

Prinsessbröllop

Nu har min Stina och jag kollat på prinsessbröllopet. Hon, liksom många småflickor, är fascinerad över det här med prinsessor. Tre frågor fick jag:
1. Kan man vara hälften människa och hälften djur? (vet inte vilken av gästerna som föranledde undran)
2. Vad händer när man svarar nej? (inte om utan när...)
3. Har de alltid sina kungakronor på sig, prinsessorna och tanterna?

Bra ursäkt i rockärmen

"Det gör inget" sade han som bommade haren. "Det är ändå såsen som är godast."

Härligt

Det var en god idé att byta Annandag Pingst mot Nationaldagen.

Morgonlycka

Morgonkaffe på altanen. Bara jag vaken.

Par i blusar

Under lunchen fångade en tjej ett par bord bort mitt intresse. Det var något bekant med henne. Blusen! Hon var iklädd just en sådan blus som jag köpte för mer än sex år sedan och fann i byrålådan just den här morgonen. Är inte det ett sammanträffande att höja på ögonbrynen åt?

Haha

Aldrig är väl min man så kär i mig som när jag får löneförhöjning eller visar mig på styva linan i idrottsliga sammanhang. Nu är han lite imponerad över mina pingistalanger... :)

Det här med början och slut

"It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."

Sagt av Churchill. Bra sagt.

Roligt på plan

Min dotter har börjat på fotboll. Tränaren påminner mig så om Anders Jansson. Jag hade väldigt roligt när jag stod och kollade på gårdagens träningspass. Såg ömsom Tiffany Persson, ömsom Lars-Göran Bengtsson springa runt på plan och coacha.

Service

Det är ändå gulligt på något sätt när mannen tar rollorna bort till kiosken då frun är sötsugen. Har lovat en puss som tack vid leverans.

Morgonnjutning

Géraniums roses

Jag älskar rosa pelargoner. Blir så glad när jag tittar ut på altanen och ser dem. Enkelt sätt att sprida välbehag inombords.

Golv eller tak - funkar lika

Några rader kring inredning och hemtrevnad. Jag har länge funderat på en matta i vardagsrummet för att foga samman möblerna. Har haft känslan av disharmoni, som att möblerna bara var utkastade hit och dit. Nu tänker jag att ett alternativ till att knyta samman på golvnivå kan vara att göra det på taknivå. För den nyuppsatta kristallkronan från min makes barndomshem tjänar lite som sammanfogare tycker jag. Plötsligt hör liksom möblerna samman. Så matta eller lampa, båda attributen tjänar sitt syfte som harmonisatör.

Modersinstinkt

Dumma Freja har gjort slut. Hur ska min lille pojke hinna med i svängarna? För drygt en vecka sedan fick han fem "I-love-you-nallar" och i fredags säger hon att hon inte vill vara ihop längre. Jag som vet att han håller på med en ring på slöjden. Han har varit i valet och kvalet om Freja eller jag ska få den (är ju Mors Dag snart). Vi kom fram till att den var Frejas och att en fin teckning skulle bli min. Kom just att tänka på det här med ringen och hur fjöntigt det än må låta skulle jag kunna börja gråta. Och detta är ju bara en pyttehjärtesorg mot alla han kommer att möta. Jag vet. Men jag tycker ändå att Freja är dum. Punkt slut.

Tre check

Aldrig har det flugit in en fågel i vår öppna spis. Såklart gjorde en det idag, när Stina och jag är ensamma hemma. Stort pådrag och mycket frustration innan vi till slut lyckades fånga in den lilla skrämda pippin och släppa ut den i friheten.

Fotbollscup i Falkenberg. En spelare blev sjuk strax innan första matchen. Vi åker som hejarklack  upp imorgon och fick uppdraget att ta med Antoine, en nyinflyttad pojke från Afrika. Kan inte svenska, franska hjälpligt. Jag ringde och efter en kort presentation och förfrågan om jag kunde ta med mig Antoine upp till Falkenberg lördag till söndag fick jag som svar "pas de problèmes". Inga curlande föräldrar där inte, jag kunde ju vara vem som helst egentligen. Hur som blir det en spännande bilfärd imorgon med tillfälle att öva franska.

Skulle hälla teriyakisås på laxen. Flaskan var ny och givetvis lossnade flärpen jag skulle dra i. Petade med saxen och tryckte till - jodå, lyckades trycka hål i plastkorken och också ett rejält dito i mitt pekfinger. Sitter nu omplåstrad med rosa Hello Kitty och provar rörligheten.

Check på lyckad fågeljakt, check på fixad inhoppare i fotbollscupen och check på stopp på blodflöde. Tre check på rad alltså.

Bana väg för hjärtat

Har varit hög hjärnaktivitet den här veckan. Siffror, siffror och siffror. Analyser, diagram och uppföljningar. Utvecklingssamtal, ledningsgruppsmöten och sifferdragningar. Kände för att nypa mig själv igår. Eller be någon skaka mig hårt, hårt. Allt för att vakna till och känna. Inte bara tänka. Jag blir så halv när hjärnan tar all plats. Så tom. Som att jag bara är på låtsas.

Varmt men ödesmättat

"Sunbeam. Burn, burn a hole in my forehead. Cook my ideas until they're dead. Paint my nose raspberry red."

Sunbeam av Britta Persson

Varde ljus

För knappt två år sedan var jag på meditation och målning på Österlen. Träffade då en kvinna som just gick igenom behandling för sin bröstcancer. Hon var bitter, arg och mörk. Skrämde mig nästan med sina hårda ord. Idag var jag på en ny meditation i kombination med målning och dans. Var mest inne i mig själv så jag tittade inte så noga vilka som var där. "Ni har ju träffats innan" sa min väninna och nickade åt kvinnan bredvid mig. En vacker kvinna i mörkt lockigt hår. Det tog en stund innan jag förstod att det var hon, kvinnan från Österlen. Att sakna hår och vara svullen i ansiktet av kortison gör mycket för utseendet. Men det var ändå inte där den största skillnaden låg - den här kvinnan hade en aura av mjukhet och värme runt sig. Något inbjudande. Vi pratade en stund och jag sa som jag kände, att skillnaden var stor och att den kändes starkt. Hon blev glad och nickade instämmande. Vi sa att det ur ett helvete ändå kan komma något gott. Det är stort.

In command

Just nu har jag känslan av att ha koll. Ge mig en utmaning och jag fixar den. Härlig känsla som jag har vett att uppskatta eftersom jag vet att den inte är permanent. Förr än jag anar kan det börja blinka rött. Alltså njuter jag i förarsätet.

Vin är gott

Ringde systembolaget för att säkerställa att de håller öppet en afton som denna. Kände igen rösten på mannen jag talade med och plötsligt föll poletten ned; nästan varje morgon träffar jag en man på väg till min dotters skola och vi ler och hälsar alltid. Har dock inte kunnat placera honom och på frågan vem det är har jag svarat min dotter att jag inte riktigt vet. Det är ju han, mannen på systembolaget! Fnissar för mig själv. Är man en stamkund eller är man en stamkund...

Från dröm till verklighet

Jag har en önskan om att bli upptäckt. Glömmer den från tid till annan, men idag kom den igen. Att någon ska se det stora med mig och hjälpa mig att hitta rätt. Nästan simultant slogs jag av den något modfällande tanken att det kanske aldrig blir så. Att jag dör oupptäckt. Johnossis "what's the point of doing anything, if you'll never notice" började spela på den interna skivspelaren. I samma veva var det en portfölj som flög av en pakethållare och trottoaren fylldes av papper. Och vips var man tillbaka i den yttre verkligheten igen.

Freja och ett styng av avundsjuka

"Jag har något att berätta" sa han med glitter i ögonen vid middagsbordet. "Jag frågade chans på Freja idag och hon sa ja". Vi skålade och på frågan om de hade pussats blev svaret ja. Både på kind och mun. Lillasyster kände sig avundsjuk och förvissade sig om att hon vore den lyckliga om hon inte var syster utan klasskompis.

Varför?

Ibland är det svårt att identifiera den verkliga drivkraften. Är det för att jag verkligen tror på det jag säger eller är det främst för att jag vill provocera?

Är jag med egentligen?

Körde vägen mot Trelleborg idag. Den som jag körde så ofta för typ femton år sedan. Kunde lika gärna varit igår. Vad har hänt sedan dess egentligen? Har jag gått live än? Känns fortfarande som övningsläge. Som att jag liksom inte fattar att det är nu det gäller. Det är nu allt händer. Stora tankar en tisdagsmorgon.

19 april

Idag är det en särskild dag. 19 april, min farmors födelsedag. Tänkte att jag ville teckna ned det och när jag nu gör det känner jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Bara sådär, plötslig saknad kallas det nog. Jag hade väldigt gärna satt mig på tåget till Helsingborg nu och hälsat på henne. Haft ett förtroligt samtal om sådant som räknas. Sådant som är viktigt men som så lätt göms undan i vardagens rutiner. Klok, trygg och stark. Sådan var hon, min farmor.

Krönet

Att ta en ynka ruta mörk choklad när man är sötsugen - det känns väldigt vuxet. Betyder det att det går utför nu?

Nu smäller det

Så mycket spännande man får vara med om tack vare sina barns intressen. Igår var jag till exempel på en skjutbana och fick se hur min son låg ned och laddade ett stort salongsgevär för att sedan avfyra mot måltavla 50 meter bort. Ny laddning och proceduren började om. Som i värsta polisfilmen. Pang. Träff. Laddning. Pang. Träff igen.

Känsloknapp

Det händer något inom mig varje gång jag ser ett lämmeltåg med västklädda dagisbarn på utflykt. Nostalgi? Längtan? Barndomsminnen? Något händer i alla fall och det är likadant varje gång.

Ordinärt förr blir originellt nu

Britta Persson – Come Transmit

Har fastnat lite för den här låten. Helst första halvan av den. Gillar strofen "I talk slowly so you get it". Kaxigt. Och sedan gillar jag namnet Britta Persson - så ordinärt så det blir originellt.

Fika och filosofi

"Jag älskar mormor och morfar på så många olika sätt. Till exempel på det sättet att de födde dig, annars skulle jag ju inte fått dig som mamma", sa hon och tog en stor tugga på sin kanelbulle.

Från musikläraren

"Hej igen!

vill bara berätta att Petter har klarat sig fint idag. Koncentrerat sig på gitarrspelet och inte tramsat.
mvh
annika"

Tänk att en sådan självklarhet kan få en att vilja hoppa jämfota och tjoa av glädje! :)

Dikt från Amélie till Fleur

Le printemps, le temps de la renaissance.

Le temps où tout éclate et fleurit.

La déesse de ce temps est Flora.

Trouvez-la et vous trouverez votre oeuf, ma Fleur.

L'œuf, la symbole de la renaissance.

La renaissance, le temps de printemps.  

Le printemps où tout éclate et fleurit.

Franskläxan till imorgon består i att skriva till kursdeltagaren Fleur om ett gömt påskägg. Svårt. Kanske ska ta ett glas rosé och få lite skjuts i diktandet?

Ps. Ägget är gömt hos statyn Flora i parken vid Kungsgatan

Lekterapi

Min dotter bearbetar verkligheten genom leken. Som säkerligen många andra barn också gör. Önskar jag kunde ha samma teknik. Omtumlande händelser i verkliga livet hade kanske hanterats lättare om jag fick vänja mig vid dem via en lek. Då kunde man nosa lite försiktigt, leka med tanken, vänja sig vid känslorna, öva in repliker och avdramatisera.

God påsk

Påskhelgens firande avslutades med en smarrig glasstårta. Gul av karamellfärg, röd av somriga jordgubbar och påsklik av diverse chokladfigurer. Om den var god? Absolut! God och glad!

Inre skönhet

"Kroppen har sin hunger, ögat sin lust, men det är ditt väsen jag är mest förtjust i".

 Ur "Ett stenbord i Toscana" av Lundell.

Skärtorsdagssherry

Igår var det kirurgernas högtidsdag. Skärtorsdag. Då dricker de sherry. Så kan man välja kanske man bör opereras en annan dag.

Kugghjulssamtal

Det finns människor som det bara klickar med. Som det är så enkelt att tala med. Som förstår utan att man måste förklara ihjäl sig. Igår hörde jag en så bra liknelse på fenomenet - kugghjulssamtal.

Amélie

Jag har ett alter ego. Hon heter Amélie, är kring 50, bor i Tours och arbetar som skådespelare på stadens teater. Fortsättning följer, är mitt vårprojekt på Folkuniversitetets konversationskurs i franska.

Vinst både här och där

Att komma hem till ett nystädat och folktomt hus är inte fel. Ligger nu i soffan och njuter av ordningen och tystnaden. Min njutning ökas på av vetskapen att barnen har samma vinstkänsla på sitt håll, hos mormor och morfar.

Lycka från en 10-åring

"Mamma, vad jag önskar att du gick i min klass! Oj, vad jag hade varit kär i dig då!".

Bromskloss?

Spontan reflektion - jag är inte omedelbart positiv till förändringar à la rollbyten, människor som flyttar etc. Känner mig lite motsträvig och har en önskan om att allt ska vara som vanligt. Min man brukar dock säga att det är stor skillnad mellan att gilla förändringar och att förhålla sig till dem. Kanske är det så att jag inte är en fan av omskakningar, men att jag ändå förmår att anpassa mig efter dem. Hoppas det...

Skämma bort

"Vem ska man skämma bort om inte sina barn" sa någon. Härom dagen sa min son att han älskar scones, till och med mer än vad han älskar frallor. Så i skrivande stund gräddar jag torsdagsscones. Minns fortfarande ett tal som hölls på en väninnas bröllop för drygt 15 år sedan. Varje morgon fick hon serverat varm choklad på sängen av sin mamma. Och bredvid sig under täcket hade hon familjens lilla pudel ingosad. Jag kände ett sting av avundsjuka då, och också nu, den morgonproceduren kallar jag att skämma bort med både omtanke, kärlek och prinsesstag. Härligt!

Plingjonglör

Ett par rader i ämnet "konstant tillgänglighet stressar". Förvisso inte en sanning, men en debatt som blåses liv i från tid till annan. Idag jobbar jag hemma. Har flera konversationer på gång samtidigt med kolleger via kanalen Lync. Varje gång någon skriver plingar det till. Ett evigt plingande med andra ord. Parallellt plingar det i mailens inkorg. Och bakom mig på köksbänken ligger telefonen och plingar ikapp med datorn vid varje mail och sms liksom trudeluttar vid varje inkommande samtal. Kom på mig själv med att fnissa och bara skaka på huvudet. Det är ju ett under att man kan hålla alla dessa bollar i luften och samtidigt utföra sina arbetsuppgifter.

Öppet sinne

Ett av nyckelorden inom mindfulness är "ny i stunden" eller "beginner's mind". Ofta färgas vi av nedärvda eller inhämtade tankar, åsikter och mönster. Ett område jag varit öppen och nyfiken på senaste tiden är musik. Har lyssnat till grupper och rytmer jag aldrig tidigare lyssnat till. Ibland har det rört sig om rytmer jag trott mig inte gilla, jämför den färgade synen, för att upptäcka att de kanske inte är så dumma trots allt. Musik alltså - härligt sätt att bejaka nyfikenheten och öva sig i ett öppet sinne.

Mysig väckarklocka

Om än på tok för tidigt, är det himla mysigt att vakna av att barnen förtroligt fnissar och berättar sagor för varandra.

Livet i oss

Just tillbaka från en underbar lunch med en underbar människa. På väg över torget i vårsolen tar hon tag i mig, tittar mig i ögonen och säger "du, har vi inte livet i oss?!". Lyckans fjäril fladdrar inom mig nu. Jag ler.

Kärlek

Jag har varit hos en älskad tvillingsjäl i helgen. Hon har pysslat om mig så att jag känt mig som en prinsessa. Vi har pratat om livet, världen och relationer. Strosat genom stadens gator. Pratat lite till. Ätit och druckit gott. Pratat än mer. Ett kärleksfullt möte som fyllt mig med energi ända från hjässa till tår.

Barndomsnostalgi

Kommer ni ihåg den här filuren? 

En kollega kom hastandes förbi i korridoren med hatt, rock och väska à la Paddingtons och jag fick lust att lyfta på hatten för att se om marmeladmackorna var på plats...

En annorlunda lunch

Jag tog en röd företagscykel ned till hamnen idag. I ett av husen bjuder Skånes Dansteater på lunchföreställningar. Publikläktarens fem etage var möblerade med små cafébord om fyra gäster vid varje och plats för totalt 100 gäster. Vegetarisk bönsoppa serverades och efteråt en kopp kaffe och en liten god chokladkaka. Medan vi åt njöt vi av fem olika dansstycken. Smidiga, vackra kroppar som rörde sig i fullständig samstämhet. Vackert att se. Sensuellt. Hur kan man egentligen vara så nära någon annan utan att bli förälskad? Det ser så intimt och tillitsfullt ut mellan dansarna. Det var hur som helst en lunch som gav en härlig känsla, en känsla som dröjer sig kvar.

Vårlängtan

Sitter och kollar ut på buskaget på baksidan av vår trädgård. Tycker det är svårt att se det vackra i naturen så här års. Särskilt nu när det vita snötäcket inte längre kamouflerar och förskönar. Kvar ligger multnande bruna löv, torra barkbitar, höfärgat torrt gräs som törstar efter sol och knotiga nakna grenar som sorgset sträcker sig mot den grånande himlen. Många tycker hösten står för det förgängliga och sorgsna, men jag tycker hösten sprakar. De mångfärgade löven lyser upp och gräset är ännu grönt av sommarsolen. Nej, det är nu naturen känns trött och sorgsen tycker jag. Januari, februari och mars - en lång och tung transit fram till den efterlängtade våren. En längtan som bara blir starkare för varje år.

Kräk, löss och pengar

Fråga mig vilka två åkommor som är de värsta och jag svarar magsjuka och löss. På min dotters fritids går just nu båda och hon har drabbats av förstnämnda. Emetofob, det är jag det, fobi mot kräk. Och inatt drömde jag att jag hade löss, eller rättare sagt en lus. Var tvungen att dra luskammen genom kalufsen det första jag gjorde i morse, lusfri. Det sägs att dröm om lus eller löss betyder att mycket pengar väntar - får vara dagens tröst för en emetofob.

Villkorslös tvåsamhet

Jag måste teckna ned en sak medan jag har känslan färsk. Det finns vissa människor som är väldigt behagliga att vara tyst tillsammans med. Som runt sig har en aura av något rofyllt. Något som känns hemtrevligt. Mjukt. Trivsamt. En sådan människa är min dotter. Jag sitter hemma och jobbar i eftermiddag. Sitter i vardagsrummet i en av mina sköna fåtöljer, datorn i knät och fötterna på en fotpall. Lyssnar på lugn musik samtidigt som jag syr ihop ett konto. Bakom mig i soffan ligger hon den behagliga. Hon läser och varje gång hon vänder blad påminns jag om hennes närhet. Hade jag varit katt hade jag spunnit nu.

Lite Freud så här på en tisdag

Ibland känns den inre balansen skev. Jag är en fena på att tillmötesgå min undermedvetna önskan. Om än den är allt annat än rationell. Är det "detet" i Freuds modell? Mitt "jag" verkar i så fall ofta vara svagare för "detet" än för "överjaget". Bra eller dåligt? Beror väl på.

Vadderad vila

Shit vad jag helgar vilodagen! Ömsom strandad i fåtöljen, ömsom horisontellt vilandes i soffan. Min nyinköpta lampa börjar så smått sprida ett behagligt sken. På soffbordet har jag tänt ett stearinljus. Ur högtalarna ljuder John Mayers mjuka stämma. Från köket hör jag de andra spela Carcassonne. Doften från en vitlöks-och örtmarinerad stek får det att vattnas i munnen. Jag mår så gott, en sådan där vadderad ensameftermiddag i vilans tecken.

Vårröj

Jag är så trött på överflödet. Skulle vilja tömma hemmet på allt och sedan bara ta tillbaka det nödvändiga. I vintermörkret har jag tyckt om färger, värme, trängsel och krusidull men nu när våren är på gång vill jag ha det tomt, ljust och enkelt. Vill ha utrymme att andas och vara.

Ombytta roller

"Kan du ta på dig ett par mjukisbyxor för jag följer inte med och handlar frallor om du åker i pyjamasbrallor" sa 10-åriga sonen till mamman...

Fjällust

Funderade på hur lustfyllt allt blir uppe i fjällen. Det enkla och okomplicerade varandet ökar lusten till mat, till kärlek, till frisk luft, till motion, till skratt, till sömn - tja, till livet helt enkelt.

Dagens kaffemugg

Grannen Oscar ringde i morse och undrade om han fick skolskjuts med oss. När jag kom ned till frukostbordet hade Petter valt den här muggen åt mig med motiveringen "det är du mamma när du följer tre barn till skolan - mig, Stina och Oscar".

Kyla

"Nu börjar det bli varmare, nu är det bara 23 minus" sa svågern nyss. Det är kallt i Åre.

Beröm till mig själv

Det känns bra när man står upp för någon eller något man tror på. Om än man går mot strömmen, så känns det gott inombords. Lite hoppas jag att de tänker "hon är rätt modig, den där" när de ska somna ikväll. Risken är dock stor att det är med "bångstyrig" de associerar mig - hur som helst stod jag upp för det som kändes rätt för mig. Bravo!

Finns jag?

Har ni ibland känslan av att vara osynliga? Jag har det nu. Som att jag skrivit med osynligt bläck. Eller som att jag fastnat i spamfiltret. Mailade en grundlig rapport om siffror till styrelsen förra veckan. Har inte hört ett pip. Inte en fråga. Inte en kommentar. Inte ett tack. Inte ett knyst. Tråkigt.

Madeleine

Måndagmorgon. Dags att jobba. Men som vanligt recenserar vi helgen först, mina rumskompisar och jag. Och nu spelar jag Brel för dem och berättar om föreställningen i fredags. Det var coolt med det minimalistiska som satte fokus på de små detaljerna som ansiktsmimik, kroppshållning och röstläge.

Föreställningen hade tre aktörer, en kvinna som spelade cello, en man som alternerade mellan piano och dragspel och så huvudaktören, sångaren. Hans mimik var fantastisk. Särskilt när han sjöng om Madeleine. Flickan som är för bra för honom. Som är som ett smycke, fantastisk, som han älskar. Han står och väntar på henne. Ska ta henne till bion. I handen har han en bukett blommor. Men klockan går och Madeleine kommer inte. Sången blir mer och mer uppgiven. För att i sista versen vändas till hoppfullhet när han kommer på att imorgon, då kan han ju försöka på nytt att bjuda underbara Madeleine på bio. Här är låten på franska, men hör ni glädjen i de första verserna, uppgivenheten mot slutet och finalen som blir triumferande och hoppfull?

Jacques Brel – Madeleine

Radhus

Radhus. Har alltid gillat sådana. Nu undrar jag om det också har med det vadderade och inkapslade att göra.

Mer vadd

Funderar vidare på temat vadderad ensamhet. Tänker på mitt favoritcafé, att känslan som infinner sig när jag går dit själv är just den där inkapslade tryggheten. Eller när man sitter och läser på biblioteket. Själv men ändå med andra bokälskare runt omkring. Tänk efter en stund, finns många vadderade ställen som erbjuder trygg ensamhet.

Vadderad ensamhet

Pyjamas på fortfarande, ingen idé att göra något åt det nu - skymningen är ju här. Lyssnat på Alex och Sigge. De sa något fint på temat ensamhet. Att den bästa ensamheten kanske är den som är invadderad i umgänge. Som när man är själv i ett rum men på avstånd hör barnens skratt och lek. Eller hur någon skramlar i köket. Man är inkapslad i trygghet och kan därmed sjunka in i ensamheten utan att känna sig just ensam. Intressant.

Lyckoinjektion

Vilken vitaminspruta vi fick igår! En injektion fylld av glädje, dans, choklad, rom, skratt, vänskap, cava och tapas. Och vacker sång och gitarrspel inte att förglömma. Mmm.

Kulturkväll

Efter att ha varit på föreställning med urval av översatta visor från Jacques Brel, sitter jag nu och lyssnar på Brel himself på vacker franska samtidigt som jag smuttar på ett glas rött. Känner mig vuxen. Och kulturell. Ja, banne mig om jag inte till och med snuddar vid att känna mig intellektuell.

Även en mamma vill ha tid över för lek

Ibland är det så svårt att förstå varför man känner sig irriterad. Men tack vare Stina förstod både hon och jag nyss varför jag känner så just nu. På väg hem från affären frågar hon om hon hinner leka en stund innan vi ska tvätta håret. Varpå jag svarar att det bästa är att både tvätta hår och göra läxor först, sedan har hon massa tid över till lek. "Ah Stina, det är därför jag är lite sur. Vi har haft så mycket hela eftermiddagen att jag måste jobba hela kvällen och alltså har jag ingen tid över för lek". Plötsligt var det solklart för oss båda varför jag är lite irriterad.

Inspirerad

Har läst en fin bok, "Det fattas en tärning". En ung författare som skriver med värme och finess. Språket är ungdomligt, något jag egentligen har lite svårt för, men väl inne i boken kom jag på mig med att tycka om även det. Genom små enkla medel, symboler om man så vill, speglas känslor och sinnesstämningar. Och jag blir sugen på att gå en ny skrivarkurs och få inspiration kring hur man kan måla med ord. För det är lite det jag tror det handlar om - måla och visa istället för att berätta. En konst.

Lagom är bäst

Har fått tipset att lyssna på Alex och Sigges podcast. Har inte kommit loss förrän nu. Citerar från ett av avsnitten "Jag har en kompis som är nykter alkoholist. Önskar bara att han kunde börja dricka igen. Han blir så mycket festligare då." Om man bortser från alkoholismen och det sorgliga i det, tycker jag det är en bra beskrivning på hur tråkig fanatism blir. Kan röra alkoholvanor, bantning, träning, jobb, intressen, barn etc - in absurdum försvinner liksom det festliga.

Utforska inåt

Min själsfrände har sagt att vi möter människor och situationer av en anledning; för att lära oss något om oss själva. När mötena är förenade med svårigheter, vilka sidor hos oss själva är det som ska upp till ytan då? De undangömda lite mörkare? Eller de envisa uthärdande? Eller handlar allt om insikt? Hur som är det spännande tankar.

Sömnknas

En sak jag inte kan förstå är hur man kan vakna av sig själv i ottan fast man egentligen är trött som en lus. Känns inte rationellt. Inte går det att somna om heller. Än mer irrationellt.

Krokben

Bläddrade igenom veckans post och vad låg det där om inte en kallelse till tandläkaren! Skräcken från barndomen var inte sen att tränga sig på. Och ögonaböj ilade jag iväg för att frenetiskt fila med tandtråden. Som om jag skulle kunna ta igen alla gånger av utebliven tandvård nu, fem i tolv... Jag är arg på mig själv för att inte bättre ta hand om min rädsla.

Sådan moder, sådan son

På väg nedför den isiga branten vänder han sig om och ropar "Jag kan inte sluta tänka på kläderna mamma, kan vi kolla om vi hittar sådana när vi kommer hem?" Idag kollade vi och nu är han nyekiperad. :)

Du fjällhöga Nord

På väg över berget till pisterna på andra sidan. Möts av solen som går upp över fjället. Det är mäktigt. Jag måste stanna en stund och insupa nuet. Fjället som möter himlen. Solen som möter dagen. Och vi som möter en ny skiddag. Lycka.