Tankar för dagen

​Religionsfilosof. Det hade varit ett yrke för mig. Eftertänksamt, fundersamt och insiktssökande. Owe Wikström är det och tillika författare. Har läst flera av hans böcker och känner nu ett sug efter att läsa om ett par av dem. Varför han dök upp i mina tankar nu är för att vi är i stugan och vinterbonar. Eller sommarstänger. Torkar av fuktiga och lövklädda trädgårdsmöbler. Bär in dem under tak. Torkar fönsterbleck rena och sopar altanen. Just vemodet i att stänga ned en sommarstuga beskriver Owe Wikström så fint i en av sina böcker, kanske är det i ”Långsamhetens lov - eller vådan av att åka moped genom Louvren”. Så genialiskt formulerat, lite på samma tema som ”vi ska ingenstans, vi är redan framme”. Religionsfilosof alltså, ett drömyrke för mig. 

Lättare att bonda på bortaplan

​Har varit iväg några dagar med ett urval av kollegor. Vi har varit på en stor resort i Grekland och mött andra urval från systerbolagen. Informativt och trevligt, men också energikrävande. För en introvert tar det kraft att nätverka, smälta och närvara. För en högkänslig introvert är det dessutom uppslukande att känna stämningar, jämförelser och revirmärkningar. På något vis känns allt lite på låtsas, som ett rollspel där vi möts kring ett språk som inte är någons modersmål. Höjdpunkten har varit att emellanåt landa i den egna flocken. Känna samhörigheten och hemmakänslan. Människor som jag kanske tar för givna på hemmaplan, blev mina ankare på bortaplan. Och i detta låg upptäckten att de är fina och absolut värda mer uppmärksamhet och kärlek också hemma. ⚓️

Bekräftelse

​Jag reflekterade över förbundet som förenar människor av samma tid för några dagar sedan. Nu läser jag Främlingen (L’étranger) av Albert Camus. Läste den som ung, men minns inte mycket så nu vill jag läsa om. Boken inleds med jaget som åker till äldreboendet där hans mamma just gått bort. Föreståndaren säger …”hon hade det bättre här. Ni vet, hon hade vänner, människor i hennes egen ålder. Med dem kunde hon dela intressen som hörde hemma i en annan tid.” 

Det är häftigt att läsa någon annans tankar eller ord som kretsar kring just sådant man själv försökt beskriva. Ändå är då Camus och jag långt ifrån samtida. Vissa saker kan delas ändå. Som ett förbund frikopplat från just tid. 

Friday night 🎈

​Är det inte skönt, så säg, med fredagkväll 🎈 Jag njuter kvar vid köksbordet och lyssnar till musik, har tända ljus lite överallt och gott italienskt vin i glaset. I det enkla bor det stora. 

Vänskap ❤️

​Min dotter ingår i ett så fint och sammansvetsat gäng med tjejer. De har känt varandra länge och tar hand om varandra. En av flickornas mamma somnade in inatt efter en längre tids tuff sjukdom. Alla har sörjt idag och alla finns som en varm famn runt M. Ingen ska behöva förlora sin mamma redan som 18-åring och ingen mamma ska behöva lämna sina barn så tidigt. Men jag är säker på att Ms mamma fann ro och styrka i vetskapen om att flickorna har och tar hand om varandra. ❤️

Norrland

​Vi har varit i Luleå ett par dagar. Det är många träd där. Och ett lugn. Kanske hänger det ihop, träden och lugnet. Det finns hur som helst tid för nyfikenhet på varandra. Tid till både nyfikna frågor och nyfiket lyssnande till svaren. Man hör detta överallt. På bussen, i affärer, på caféer och på stan. Vi brukar omtala norrlänningarna som fåordiga. Jag vill nog revidera till eftertänksamma och omtänksamma.