Acceptans

​

Acceptans. Centralt inom mindfulness, till höres enkelt men ändå så svårt. Övar mycket på det nu. Jobbet jag bytte till känns inte som jag önskade. Semestern blev så mycket kortare än vad jag önskade. Framförallt blev den annorlunda mot vad vi önskade med en kisse som inte är hundra efter att ha blivit påkörd. Han övar också på acceptans. Kan inte vara ute och springa som vanligt, men finner sig i en lösning med koppel och hälta. När jag nyss var nere på bryggan för att bada, satte jag mig och andades in stunden och platsen. Så mjuk. Så omfamnande. Om än allt inte är som jag önskar, slogs jag av hur bra det ändå är. Mindfulness. 🙏

Ösregn

​Himlen öppnade sig och regnet öste ned i slutet på min promenad. Jag påmindes om hur underbart det är att vandra i regnet. 🙏

Torpmiddag stundar

​Det är något väldigt mysigt med middag i sommartorp med ängsblommor och ljus som dekoration. Grönskan finns alldeles inpå om än middagen intages inomhus. Älskar 💚

Mjukt och följsamt

​Stilla vågskvalp. Och ett hjärtblad som följsamt guppar med. Har en bok jag ska läsa, men skvalpet och stillheten pockar på min uppmärksamhet. Vill naturen visa mig något? 

Vår hemlighet

​Ingen anar att bakom, eller egentligen mitt i, den där grönskan gömmer sig vår frukostbänk 🍀💚

👵

​Jag längtar redan till pensionen. Friheten. Tiden som är tillgänglig. Det kravlösa. Ingen som jagar. Medveten om att jag glorifierar något som inte bara har fördelar. Kom i alla fall på mig själv med att avundas pensionärerna jag mötte i ICA-butiken under lunchpausen. Till och med en äldre dam med rullator. Som förstås är jag högst osäker på om jag hamnat rätt via det här jobbytet. 

Kalles på tråd

​

Smultron på strå

​

Han kom förbi med smultron på strå. 🥰🍓

Ta mig dit

​

Jag har börjar på nytt jobb. Dummaste tänkbara tid just före semestern. Får knappt någon sådan. Blir avundsjuk när sociala medier vittnar om glada semesterfirare på diverse soliga ställen med turkost vatten, palmer och drinkar. Men egentligen är det inte till sådana ställen jag längtar. Den här bilden, från skånska Haväng, får det att skälva i mig. Det är sådana här ställen jag längtar till. Det trygga. Undangömda. Där jag bara kan vara och där det är kravlöst. Och folktomt, eller åtminstone folksnålt. 

Vaggande berså

​Kände lukten från jasmin när jag gick ned till bryggan i morse. Lätt sommarregn med liten bris accentuerade doften och liksom bar den fram till näsan. Kom att tänka på en jasminberså som jag är osäker på om jag upplevt på riktigt eller i min fantasi. Längtade efter att sitta på min frukostbänk i just en sådan berså, gömd från omvärlden, drickandes kaffe och ätandes god smörgås. Berså. Fint ord. Kom att tänka på franskans berceau som betyder vagga och att det säkerligen är härifrån vårt berså härstammar. Invaggad och omvaggad av ett grönt lugn. 🌿

Paradisisk frukostförgyllare 🐺☕️

​Jag har en ny frukostbricka. Hade lite svårt att bestämma mig huruvida den var fin eller ful innan inköpet. Men jag drogs till den igen och igen och då slog jag till. Nu tycker jag bara att den är fin. Dessutom vackra färger. Nyss vände jag på den och läste om hur den här vargliknande hunden var del av ett stort utställningsprojekt med färgsprakande djur och växter på temat ”en paradisisk trädgårdsfest” till förmån för Röda Korsets arbete. Utställningen gick av stapeln år 1923, 100 år sedan alltså, i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm. ❤️

Vilse men kanske anar jag stigen 🦋

​Lång lördagsfrukost inomhus med tända ljus till regnets ackompanjemang. Mysigt. Lugnt och tryggt. Välbehövligt efter två intensiva veckor på nytt jobb. Jag, som varit över 15 år på samma ställe, hade glömt hur det är att vara novisch. Jag saknar mina gamla kollegor, känslan av att vara hemma och att ha en identitet, samtidigt är det kittlande och utmamande att lära nytt och att vara ny i stunden. Skräckblandad förtjusning. Ena dagen vill jag kasta in handduken, för att nästa ändå tycka det är lite spännande.