Doftlöst

En märklig grej med Kanarieöarna på höstlovet är att det inte doftar någonting. Inga blommor, inga frukter - ingen doft finns i luften.

Krafthonning

Danska är rätt roligt.

Kväll någon annanstans

På andra sidan ligger Afrika. 

Ovan charterresenär

Var decennier sedan jag var på charterresa. Reklamen jag sett om att paxa solstolar har jag skrattat åt. Men nu inser jag att den är på riktigt. Det råder verkligen huggsexa om stolarna kring poolen. Tur att jag föredrar havet, där är det lugnt och gott om plats. 

Spot on

"Concision is the sister of talent"

Anton Chekhov

Speciell omtanke

En kollega kom in till mig igår just då jag upptäckte att bokleveransen jag väntat på från Adlibris är försenad till minst mitten av november... Jag som ville ha Dagerman och Modiano med mig på höstlovsresan. Alldeles nyss kom min kollega in till mig igen och överlämnade Dagermans "Bränt barn". Han, den omtänksamme, hade ringt sin mamma i Lund igårkväll, som han anade hade Dagerman i bokhyllan, och sedan kontaktat en annan gemensam kollega, boendes i Lund, som hämtade upp boken i morse på väg hit. Här sitter jag nu och känner mig lyckligt lottad och speciell <3.

Bra tanke inför dagen

Lyssnade just på tankar inför dagen. Ämnet var "meditation in the market place", finna ro i vimlet. Berättaren hade ägnat över trettio år till att åka runt världens tempel och platser för att träffa gurus och heliga människor. Mönstret han nu skönjde var att lyckan inte består, inget varar för evigt. Någon hade föreslagit att bränna ned alla tempel och istället be munkarna hjälpa människorna mitt i livet, "meditation in the market place". Försöka finna små frön av ro och stillhet, om så bara några sekunder, i den pågående vimlande vardagen. Sträcka på sig i en dörröppning, ta ett djupt andetag när man ska sätta sig och sedan långsamt sjunka ned på utandningen, blunda ett par sekunder, andas några djupa andetag, ta tiden att dofta på maten innan man äter, stanna upp en liten stund i leken med barnen. Små pauser för mindfulness.

En medalj har två sidor

Vi pratade om våra styrkor. Gick bordet runt där var och en skulle säga sin främsta. Där och då var det svårt att vara kärnfull. Mitt svar blev en flummig motsvarighet till det jag just kom på. En vän till mig sade en gång "du får en att känna sig speciell". Jag minns att jag fylldes av lycka från tå till topp (märkligt att vi använder det uttrycket omvänt, "från topp till tå", då behöver man ju stå på huvudet för att kunna fyllas). Kanske är det den styrka jag har, att se det unika i människorna runt mig, vara genuint nyfiken på dem och därmed få dem att känna sig speciella. Nackdelen med den styrkan är att jag kan bli besviken och ledsen när andra inte får mig att känna mig speciell tillbaka. När de inte ser mig eller är genuint nyfikna på mig. Medaljens baksida.

Sköna söndag

Innan gillade jag inte söndagar. Uppskattar dem mer nu. Förutom en fotbollsmatch i ösregn, har vi varit inne och gjort mest ingenting hela dagen. En gryta puttrade flera timmar och smakade ljuvligt. Bokblad har vänts och en omgång Ticket to Ride har spelats (jag kom sist). Nu sprakar en brasa och jag myser intill den i en fåtölj. S leker ridskola med riddarhästar på golvet. A vilar i soffan. Uppifrån hörs P spela Awesomenauts. Snart ska jag baka scones, måste bara blunda och njuta av känslan först. Är en sådan där myskänsla som försätter en i en annan dimension. Som om man vore en åskådare som betraktade en harmonisk teaterscen. 

Blint seende

"Ögat ser allt, blott inte sig självt"(Schopenhauer)

Ibland ser man inte sambandet för att man själv står i vägen.

Sällsam skatt

Vi har läst högt tillsammans ur Agnes Cecilia en längre tid. Nu läste vi just ut den. Känns lite tomt och vemodigt att den vackra historien är slut, hade gärna stannat kvar i den ännu en tid. Lyckliga är de som har denna bokskatt kvar att upptäcka.

Under skinnet

"Calleth you, cometh I"

The Arks låt som är super i sitt original och lika super tolkad av Amanda Jensen. En låt som berör.

Stökigt

Förmiddagens existentiella frågeställning kretsar kring varför jag inte ärvde min mammas ordningssinne. Och varför mina barn ärvde mitt obefintliga? Har letat efter energi att röja bland kläder och prylar ett par timmar nu utan att lyckas. Snart är det dags att ta bussen till Grand Hotel och gå på afternoon tea, så nu är det ingen idé att leta efter den där energin längre. Skulle i och för sig inte förvåna mig om jag fann den minuterna innan bussens avfärd - han brukar ju göra sig påmind så, den där Murphy.

Passionerade möten

Haft en underbar lunch med en härlig väninna. God mat med förtroligt samtal och sedan härliga vardagsmöten både i en tobaksaffär och på Forex. Känner mig fylld av både energi och kärlek och tron på kraften i människors godhet och vänlighet. Fylld av passion helt enkelt.

Vinstlottkänsla

Lycka är att hitta ett paraply i bilen när man bävat för en promenad i ösregn.

Klok undran från ung

Naken om baken i mörkret

Två vitamininjektioner innan arbetsdagens start; morgondopp och frukostklubb. 

Katt skulle man vara

Idag har jag velat vara katt istället för människa. Började i morse med en jamande Alfons utanför altandörren. Väl insläppt lapade han i sig en tallrik filmjölk och stack sedan ut igen. Inget extra kel eller onödigt snack, på hans villkor helt enkelt. 

På väg till jobbet såg jag sedan en cool misse som lugnt och självsäkert sicksackade över vägen. Såg så behagligt och fritt ut. Fritt som i frihet. 

Efter en tallrik tonfisk och lite kel nu ikväll, stack Alfons ut i det fria igen. Han har en liten koja uppe bland träplankorna under uteförrådets tak. Vi har bäddad med några gosiga kuddar åt honom. Jag hade gärna varit i hans kläder, eller i hans päls, och varvat mysstunder där uppe med filmjölk, tonfisk och gosiga klappar. Fritt på egna villkor. Inga förpliktelser eller förväntningar att infria. Vilket liv! 

På rätt väg?

Är inne i en period när jag ställer mig frågan "prioriterar jag rätt?". Tror det är en nyttig fråga som vi till mans borde ställa oss då och då. Utmaningen är väl i och för sig inte frågan, utan svaren liksom de med dem sammankopplade handlingarna.

Bokleverans på gång

Nu har jag varit på franska igen. Såklart talade vi om Patrick Modiano och hans verk. Och nu har jag just beställt en av hans böcker, L'herbe des nuits. Beställde en novellsamling av Stig Dagerman också. Grejen är nämligen den att såväl Modiano som en annan fransk nobelpristagare i litteratur, Le Clézio (som vi för övrigt läser just nu på franskan), talar väldigt väl om just Dagerman och ser honom som inspirationskälla. Jag kan inte påminna mig att jag läst någon av hans böcker innan, men snart blir det alltså ändring på det.

Sorgestråk

Det märks när jag är lite låg. Då är det som att jag selektivt varseblir andras sorg. Kanske för att få en legitim anledning att gråta lite. Så dumt egentligen. Att leta ett ok för att vara ledsen. Idag stod det i alla fall en dödsannons för en mamma här från byn, jämngammal med mig. Hennes två pojkar och man är kvar och sörjer och saknar. Jag såg den ena pojken i eftermiddags. Han var ute och gick ensam i det vackra höstvädret. Jag känner honom inte, men vad jag kände för att hoppa av min cykel och sluta honom i min famn. Mammor skulle inte bara få dö sådär. ❤️

Picknick i parken

Årliga picknicken i parken gick av stapeln idag. Räktartarer, pizza, paj, ryggbiffsallad, tomatsalsa och brie. Och en flaska rött. Till kaffet två sorters kakor och tjuvstart på skumtomtar. 

Själsligt

Vi sitter tätt ihop i en fåtölj och turas om att läsa högt ur "Agnes Cecilia - en sällsam historia". Brasan värmer skönt efter morgonens rätt kyliga dopp. 

"Mormor såg på henne med sina glittrande ögon. Det slog Nora att hon aldrig hade sett någon ha så tindrande ögon som mormor. Trots att hon var gammal, var hon fortfarande stjärnögd som ett barn."

Som jag älskade den här boken som liten! Och jag förstår varför när jag nu läser den igen. Den har något sällsamt vackert över sig, historien om Agnes Cecilia. 

Dela bil

Gillar idén som ett sätt att ta hand om vår värld och lämna den i ok skick till kommande generationer. 

Dragkraft

Vilken dragkraft det är i ett lok! Räknade till över femtio godsvagnar på det förbipasserande tåget. 

Fina fredag

Lykke Li är inte dum. Ligger i soffan och lyssnar. Mörkret börjar tränga på utanför och två stearinljus ger ett behagligt sken här inne. Från köket vittnar ljud om att middagen snart serveras. Doften som letar sig hit hintar om att den blir god.

Tråkig väntan

Är på strategikonferens. Blev sent igår. Ändå är jag vaken sedan en god stund och har redan varit nere på en regnig och mörk strand och badat i vågorna. Sitter nu och väntar på att de andra ska vakna. Rädd att det kan ta tid. 

Det blåser på månen

Blåsigt morgondopp med en måne som är på väg till kojs. 

Från nomad till jordbrukare

"Människan som tidigare strövat fritt och sjungande mellan horisonterna, med sitt livs samlade tillhörigheter i ett knyte över axeln, byggde på några tusen år under taktfasta kommandorop upp murar och staket mellan varandra. Livet handlade inte längre om att hjälpa varandra, utan om att ha makt och tillhörigheter."

Ur "Skymningssång i Kalahari"

Författaren, Lasse Berg, gör en liknelse med bibeln och historien om den kringvandrande fåraherden Abel och den bofaste Kain. En kamp mellan den som var ett med djuren och den som krävde rätten till marken. Kain dräpte Abel och hans efterkommande blev jordbrukare och boskapsskötare, byggde städer och smidde koppar och järn. Och i spåren av att skydda och vakta marken och det man hade byggt upp, kom krigen och motsättningarna.

Yes!

En plötslig och välkommen hållplats i det annars ständigt rullande vardagståget; ensam hemma, nystädat, tända ljus lite varstans och favoritmusiken på uppskruvad volym. Energidepå. 

Önskan om höstmys på hemmaplan

Idag är en sådan dag då jag bara skulle vilja ligga i soffan under pläden och läsa en bra bok. Sitter vid min dator och tittar ut över träden på torget, ser hur deras löv vajar friskt i vinden, och min önskan blir ännu starkare.

Förälskelse på avstånd

Och fråga efter hennes namn
tror jag inte att jag ska
Jag är lite rädd
att hon ska heta något som inte låter bra

Från "Hon har ett sätt" med Jakob Hellman

Porträtt i skrift

Vi läser och diskuterar en roman av Le Clézio på franskan. Han föddes 1940 och förärades bland annat med Nobelpriset i litteratur 2008. Vi läste första sidan i boken högt. En liten pojke vid namn Mondo målas fram. Jag väljer verbet måla, för beskrivningen av hans utseende blir inte stolpig och uppräknande, utan mer som penseldrag som bit för bit målar en person. Fint. Enligt vår fransklärare, Hélène, beskriver inte de nya unga författarna av idag sina huvudpersoner längre. Inte vad rör utseende och synliga karaktärsdrag. Idag är fokus mer på hur personerna är och inre karaktärsdrag. Inget fel i sig, och på sätt och vis skönt i en annars utseendefixerad värld, men det här målande porträttet av Mondo är ändå en gåva att få läsa.

Pays à l'honneur

Sedan några år tillbaka ärar fransmännen årligen ett annat land genom att uppmärksamma dess kultur, historia, mat, religion, politik etc via utställningar, filmer, teater, diskussioner och föreläsningar. Det är kultur- och kommunikationsutskottet som tillsammans med utrikesdepartementet och landet i fokus står för arrangemanget. Det här året är det Vietnam som äras. Jag tycker idén är god. Kanske kan kunskap och kännedom tjäna som vapen mot rädsla och främlingsfientlighet? För Frankrike, men också för andra länder i Europa som kunde ta efter idén.

En promenad

Ofta tror jag att vi är mindre uppmärksamma på det vackra som finns i vår vardagsmiljö. På resor och i andra miljöer är vaksamheten mer alert och man har lättare att både förtjusas, hänföras och stanna upp. Jag tänkte på det i morse och verkligen insöp det vardagsvackra. Tacksamhet är nog känslan som dominerade.

Oändligheten

Fin vinstpokal. Evig vinst. Står i ett fönster på jobbet.

På plats! Och dagens ros.

Känner ni igen den? Är nu min! Kom för sent till auktionsstället, men två passionerade auktionsvärderare ställde upp på övertid och letade igenom hela möbellagret. Väl undangömd, längst in i en hörna, fann vi (ja, jag fick också hjälpa till) den till slut. Jag har nu invigt den i långklänning, höga klackar och ett finare vin i glaset. Härlig jazz ur högtalarna. Nöjd, både med inköpet och invigningen. Och med hjältarna som jobbade över för min skull, dagens ros till dem.

Gryning över hamnen

Har haft sifferpresentation idag. Hann inte förbereda ordentligt igår, så jag gick upp kvart över fem i morse. Om ni visste vad skönt det var att dyka i det kalla havet och bli omskakad efter en stunds siffertrillande. Befriande. Och perspektivvidgande.