En medalj har två sidor

Vi pratade om våra styrkor. Gick bordet runt där var och en skulle säga sin främsta. Där och då var det svårt att vara kärnfull. Mitt svar blev en flummig motsvarighet till det jag just kom på. En vän till mig sade en gång "du får en att känna sig speciell". Jag minns att jag fylldes av lycka från tå till topp (märkligt att vi använder det uttrycket omvänt, "från topp till tå", då behöver man ju stå på huvudet för att kunna fyllas). Kanske är det den styrka jag har, att se det unika i människorna runt mig, vara genuint nyfiken på dem och därmed få dem att känna sig speciella. Nackdelen med den styrkan är att jag kan bli besviken och ledsen när andra inte får mig att känna mig speciell tillbaka. När de inte ser mig eller är genuint nyfikna på mig. Medaljens baksida.