Mors Dag

Mors dag och jag har satt mig själv i centrum. Först några timmars yogakurs för att möta min inre mentor, sedan till drivingrangen för att damma av golfsvingen. En mjukglass därefter tror jag bestämt det blir. Och till ikväll har jag önskat mig en god middag samt tal från mina barn. Because I'm worth it! :)

Vilket mellanmål!

Så glada förskolebarnen, som smaskade i sig det här härliga mellanmålet, måste vara!

Med benen i kors

Skön stil. Med benen i kors lite nonchalant. Nästan elegant. Och titta på teckningen, perfekt. Symmetrisk in i minsta detalj. Ett mästerverk helt enkelt. 

Härligt!

http://open.spotify.com/track/0VWm5MAMu9iotZKqqHpZe4

Ljuvlig morgon med gula rapsfält, klarblå himmel och Winnerbäcks "Söndermarken" som örongodis.

Liten charmör

"Måste du hålla på med telefonen hela tiden" sade jag irriterat.

"Ja mamma, det måste man när man är i ett förhållande" svarade han. 

Hatten av för mig

Hela min uppväxt, från första klass till universitetet, hade jag ont i magen varje gång jag tvingades prata inför en grupp. Kunde jag bara komma på en ursäkt att slippa nyttjade jag den direkt. Idag är det just momentet att tala inför grupp som är det jag tycker är roligast och som ger mig mest energi i min vardag. Fortfarande finns ett inslag av nervositet, absolut, men det kittlande spännande överväger lätt det obehagliga. Alltför sällan påminner jag mig om resan jag gjort och ger mig själv en klapp på axeln. Det är coolt att ha blivit kompis med en stor rädsla, så kompis att det är den man vill se mer av i ett framtida jobb. Jag lyfter på hatten och bugar för mig själv - bravo!

Parallella spår

Lyssnade på ett föredrag om interaktionsdesign. Föredragshållaren sade att han alltid läser parallella böcker. Böcker som handlar om helt olika saker. På så sätt kan spännande "krockar", tankar och idéer skapas i huvudet. Gillar konceptet, ska testa det. Min dotter har alltid en tre, fyra böcker på gång samtidigt. Och jag tycker att hon lever i en härlig fantasirik vardag. Kanske uppstår det spännande möten inom henne av alla parallella spår?

Komplimang

"Man blir så där dansa-på-stället-glad när man hör om dina funderingar!"

Tjusning

Jag såg tjusningen med två lite större barn idag. Frihet men inom räckhåll, så kanske jag kan summera. Vi cyklade alla runt i byn, var och en med sin agenda. Ingen jag behövde meddela mig till eller skynda hem till. Sammanstrålning till middagen. Nu är den ena ute och klipper gräset och den andra i kvarteret och rollar. Själv ska jag sätta mig med tidningens sumo och samuraj sudoku. Tar ett glas söndagsvin. Frihet för alla men inom räckhåll för alla. Tjusning i det. 

Elev igen

Ibland när jag förhör mina barn funderar jag kring hur min skolgång skulle se ut om jag gick i skolan nu, som vuxen. Känns som att jag hade presterat mycket bättre nu, dels för att jag har en vidare referensram och lättare kan relatera kunskap till omvärlden, dels för att jag tror att jag värdesätter kunskapen mer nu än när jag var liten. Jag vågar dessutom mer nu och skulle ha modet och intresset att ifrågasätta och diskutera. Ibland drömmer jag om att vara lärare, men kanske är det i själva verket elev jag skulle vilja vara?

Morgonlust

Bara lite över sju och jag har redan badat och bakat scones. Vill dock inte kalla det effektivitet utan ren och skär morgonlust.

God morgon

Idag gjorde jag min morgontvagning i havet. Blåsigt, kyligt och alldeles härligt.

When I'm 85

Ett företag använder sig av en vision och strategi för att navigera och för att enklare kunna välja och välja bort under resans gång. En sådan strategi borde man ha även som privatperson. "När jag är 85 år, hur vill jag att mitt liv ska se ut i backspegeln?". Om man låter den bilden vara en slags vägledare, kanske besluten är lättare att ta och drömmarna lättare att se.

Me, myself and I

"Bara jag nu inte träffar någon jag känner, jag vill sitta själv och lösa sudoku" sade 10-åringen när hon stod på perrongen och väntade på tåget upp till mormor och morfar. Härligt att hon uppskattar sitt eget sällskap och härligt att hennes värld fortfarande är så liten att en kompis bland medresenärerna är ett högst sannolikt scenario.

Lite som Ferdinand

Jag har nog aldrig längtat så till sommarledigheten som nu. Inte efter att göra något särskilt, bara efter att få vara och sitta och njuta av allt det gröna sköna. 

Nästan perfekt

Just varit nere och badat. Alldeles stilla. Ändå bara nästan perfekt. En kollega, som flyttat ut, råkade tajma sin morgonpromenad och kom ivrigt vinkandes ut på bryggan exakt i tid för mitt dopp. Lite missflyt. Men hon svepte i alla fall om mig morgonrocken när jag kom upp.