När vi för några år sedan följde Suits, serien om ett gäng advokater på en byrå i New York, imponerades jag av karaktären Louis Litts diktafon. Så fort han gjorde en reflektion eller tänkte en tanke värd att minnas spelade han in den. Ett tag var den här bloggen något liknande för mig. Det var när jag snabbt kunde skriva ett inlägg med telefonen. Nu lyckas jag inte längre telefonblogga utan behöver logga in på datorn och skriva den vägen. Med det försvinner mycket av spontaniteten och därmed går vissa av mina tankar och reflektioner om intet för eventuella läsare (där den främsta, och kanske enda, är just jag själv - jag gillar att emellanåt fastna i mina egna tankevädringar).
Idag gjorde jag en reflektion nere på bryggan just innan jag tog mitt morgonbad, en reflektion jag verkligen vill spara varför jag nu loggat in via datorn. Reflektionen är den att jag känner mig lycklig. Jag kan inte sätta fingret på vad denna känsla konkret innebär, det är en inre abstrakt tillfredsställelse som bara gör gott. Det har inte hänt något särskilt; jag har inte blivit rikare materiellt, jag är kvar på jobbet där jag egentligen inte riktigt trivs, jag har inte gjort några andra förändringar i mitt liv - men jag känner mig lycklig på ett annat sätt än för några månader sedan. Kanske har det med ett bejakande av energikällor att göra. Jag har unnat mig mycket av sådant som balsamerar min själ. Bad, promenader, böcker, stickprojekt, samtal, umgänge med sådana jag tycker mycket om. Till synes enkla saker men sådant jag ibland prioriterar bort och glömmer betydelsen av.
Jag lyssnade på ett avsnitt av Allvarligt talat och minns inte ordagrant en mening som sades, däremot dess inverkan på mig. Något i stil med att om du vill inspireras bör du se till att finnas på platser eller i sammanhang där inspirationen kan finna dig. Är kanske det jag bejakat senaste tiden, jag har gett mig själv möjligheten att finnas där jag finner inspiration till sådant jag mår bra av. Djupt? Så är det nog, men ändå viktigt för mig att fundera kring och omfamna för så här vill jag känna ofta.