"The only way out is through". 

Söndagslyx

Jag älskar att förgylla lunchen med vin. Gjorde det idag, till en sen pastalunch, och nu ligger jag i soffan och är sådär behagligt slö. 

Vägen framåt

Citerar en infektionsläkares önskelista "vaccination and vacation". Finns en hel del som är emot vaccination, måtte de tänka om. 

Lycka

Härom dagen drogs lappen "associationer till lycka" inför familjens adventspromenad. Jag som låg bakom lappen, som först fick övriga familjemedlemmar att himla lite med ögonen. "Inte så pompöst", svarade jag, "vi bara turas om att säga saker som gör oss glada". Det blev en promenad om nytvättade lakan, saltisar, bad, innebandy, ridning, mormor och morfar, familjen, skidor, brädspel, snö, stugan, natur, kissarna, Alfons, böcker, restaurangbesök, spänning, vänner, göra ingenting, smultron, carbonara och mycket mer. Finessen är just att lycka inte är så storslaget och mytomspunnet som man lätt förleds att tro, den finns i alla de små konkreta sakerna som tillhör det vardagliga livet. Summan av kardemumman blir lycka. Och den är i högsta grad tillgänglig och nåbar för oss alla - gäller bara att känna efter och göra mer av det som känns bra. ❤️

Generös

Jag är bra på att unna mig själv. Nyss inspirerades jag av ett halsband som tog mig till en sajt där jag nu beställt två ringar och ett armband. Sällan dyrt, har en förkärlek till överkomliga priser. Dessa är mer förenliga både med konsten att unna sig och konsten att vara spontan. Nu väntar jag med spänning på leverans. 

"Kom och mys"

Jag har så många mysställen som kallar på mig att jag egentligen inte har tid att jobba. Fåtöljer, soffhörnor, kuddar, plädar, ljus och blommor lockar och frestar. 

Adventskalender

Vår adventskalender inom familjen är i år "walk and talk". Innan rundan drar vi en lapp om vad samtalet ska kretsa kring. Vi har skrivit sex lappar var. Hittills har vi samtalat om resor, drömmar, spanat på saker med en särskild begynnelsebokstav och delat barndomsminnen. En halvtimmes förtroligt samtalande i maklig promenadtakt och med frisk luft om kinder och i lungor. Mycket mysig kalender. 

Just innan

Jag har en hyacint framför mig. Nära att slå ut, men fortfarande i sin linda. Så och doften, när jag sätter näsan intill krukan förnimmer jag bara den doft som komma skall. Förnimmelsen nästan överträffar den fulla blomningen både för öga och näsa. Ögonblicket just innan. 🙏

Min kärlek söker inga moln

Jag läser om "Mig äger ingen". Minns att jag tyckte om den första gången, gör så också nu. Hon är fin på att formulera sig, Åsa Linderborg. I ett stycke berättar hon om sin kärlek till morfar. En sådan där oförställd salig kärlek som ett barn ofta kan känna gentemot en nära vuxen. Pappa retar sig på morfar och uttalar det högt. "Jag blev ledsen när pappa pratade så, min kärlek till morfar sökte inga moln." Så fint skrivet och fångat. 

Jägaren inom mig 🕯

Hörde på radion att behovet av tända ljus och adventsbelysning, kan bottna i längtan efter den trygghet som ljuset från lägereldar gav då vi var samlare och jägare. Elden skrämde bort rovdjur, värmde och gav gemenskap och trygghet. Kanske är det denna lägereldens trygghet som bor i dagens begrepp "mysigt" för att beskriva det stämningsfulla advent. Jag är en slav under myset från stearinljus så attans vad samlaren och jägaren inom mig måste sakna lägerelden. 

Mössbad

Lunchdopp i böljan. Bikini och mössa var min outfit. Är man bara varm om hjässan ordnar sig resten. 👊

Röd gräshoppa

Har lämnat in min röda fåtölj på omklädning. Efter syning av tapetseraren krävdes också omstoppning. Vilken verkstad hon hade! Massa vackra tygprover längs väggarna, en och annan möbel under behandling, verktyg och stora arbetsbord. Önskar jag hade hennes talang, då hade jag gärna haft min arbetsplats i en liknande verkstad. Hon blev förtjust i min fåtölj och kallade den "gräshoppa" som association till de snedställda benen. Vi vill fortsatt ha den röd och nu sitter jag och väntar på att få hämta min nystoppade och nyklädda röda gräshoppa. 

Gammal själ

"Sometimes I am older than the ones who are old" (Frida Hyvönen)

Fölse jämt

Jag firar födelsedag idag. Sådana dagar brukar  jag ta ledigt för att ägna mig åt sådant jag tycker om. Som att läsa. Äta gott. Andas frisk luft. Bada. Lyssna på musik. Spela spel. Kom på att jag nästan firar födelsedag varje dag om jag betänker hur ofta jag faktiskt gör de här sakerna. Och det gör mig glad att inse att jag bejakar mina intressen så till den grad. Kärleksfull vänlighet mot mig själv. ❤️

Morgonkaka

En kardemummakaka togs just ut ur ugnen. Kardemumma och solrosfrön. Imorgon firar jag födelsedag och då önskar jag en stor bit kaka till frukosten. En fransk vana jag tagit med mig, sött på morgonen. 

Don’t grow up

"Don’t grow up, it’s a trap" står det på en tavla jag köpte en gång. Nu läser jag en bok där June, huvudpersonen, sörjer sin nyss bortgångne farbror Finn. Junes mamma gillade inte alla sidor hos sin bror.

..."the important thing to understand is that Finn was a free spirit and a good man, but maybe sometimes he was a bit too trusting." My mother said this kind of thing about Finn a lot. How he never grew up. She said it like it was a bad thing, but to me it was one of the very best things about him. 

Vidgat badperspektiv

Jag har varit lite fixerad vid tidpunkter tidigare rörande bad. Morgonen eller inte alls. Svart eller vitt. Det har nu ändrats och de flesta bad äger rum utanför morgonzonen. Talar nu inte om sommaren, då är morgonbad ett måste, men så här höst, vinter - och vårtid är andra tidpunkter inte dumt alls. Idag gick vi ned till bryggan vid 16-tiden och tog några simtag just då skymningen föll, mysigt. 

Dit och hit och ned i diket

Jag kan vara så opålitlig i min smak. Nyss prisade jag mina udda, färgglada, mönstrade kuddar och tyckte de gjorde rummet inbjudande och varmt. Plötsligt ger de mig en kvävande känsla och jag tycker att de är för mycket. Himmel! 

Fokus

"My Very Educated Mother Just Served Us Nachos." Planetramsan för engelsktalande. I boken jag just läst, The discomfort of evening, använder huvudpersonen Jas ramsan i lugnande syfte. Som ett mantra hon upprepar. Jag har ett sådant mantra som jag främst använt i situationer då jag behövt switcha från fniss till allvar. "Robin är död." ❤️ Robin, vår fina hund från barndomen som vi tyvärr fick avliva efter bara tre år. 

Vokalvals

"Iran anrikar uran" hörde jag på radion. Meningen lät kul och vokalrik. Innebörden är dock mindre kul.

Hemma

Jag har landat i fåtöljen framför brasan och fastnat med blicken i buskaget utanför. Så mycket spännande som där försiggår om jag bara tar mig tiden att betrakta. Flera talgoxar och en och annan rödhake underhåller. Ibland bjuder höstfärgade löv upp till en stilla dans och singlar mjukt ned till lövhavet på marken. 🙏

Från Spanarna

Vänta inte på rätt ögonblick, gör varje ögonblick till det rätta. 

Torsdag i skogen

Har bänkat mig framför brasan i stugan. Fått mig serverat ett glas vin och slagit upp min bok. Sämre kan man ha det en helt vanlig torsdagskväll. 

Försoningshjärtan

Jag blev påmind om en kärleksgest från när min son var liten. Han hade gjort något dumt, minns inte vad, men han ville inte säga förlåt utan hade stängt in sig på sitt rum på ovanvåningen. Jag var nere. Plötsligt hördes en dörr öppnas och steg som stannade ett par trappsteg ned. Små färgglada utklippta hjärtan började singla ned från trappan och landade på golvet. Många hjärtan. Finns olika sätt att säga förlåt. ❤️

Höstmorgon i staden

Nu är den där igen, den "lite-på-låtsas-känslan" där byggnaders konturer suddas ut. Ett finstriligt regn blir till dagg på mina kinder och luftens syrehalt känns hög. Jag tycker om både scenen och hösten.

Snart

Nu börjar jag längta till glögg, lussebullar, pepparkakor och adventsstjärnor. 

Vattennunna

Om inte skogsmunk, hade jag kunnat tänka mig att vara vattennunna. Tänkte först skriva havsnunna, men eftersom sjö har kommit att stå mig lika nära, blir vattennunna ett bättre begrepp. Både igår och idag har jag tagit lunchen till att powerwalka ned till bryggan och tagit några simtag i ett hav som nu håller runt 10 grader. Jag var ensam på bryggan båda gångerna. Igår värmde solen mig, idag skymtade jag den bara svagt bakom en molntäckt himmel. Jag fylls av energi från tårna till hjässan av dessa stunder. Så rena, så naturnära och så befriskande. 🙏

Jag kan ha fel

Nu har jag läst Natthikos bok "Jag kan ha fel". Är varm inombords. Lite sugen på att vara skogsmunk jag med, men uppgiften hade nog varit för stor för mig. Det avskalade, enkla och rena tilltalar mig dock. Kärleken och värmen till oss själva och varandra. Och att allt är som det ska. ❤️

Bensinstation

Tidig morgon, bara jag vaken och upplyst i min favorithörna. Här kan jag landa och tanka.

Buffé i knoppen

Jag har svårt att sova. Inte konstigt när jag tänker på allt som trängs i knoppen. Det vankas prov för båda ungdomarna och jag är pluggstöd. Det är reversibla reaktioner och jämviktskonstanter. Det är nordiska synkopen och folkvandringar. Arabriket och Sidenvägen. Koncentriska, excentriska och isometriska muskelsammandragningar. Och så har vi kippa, Torah och Talmud på det. Och så ska jag för all del inte glömma budgetarbetet 2021 med deadline torsdag på toppen av allt. Så nej, inte konstigt att jag ligger vaken. Längtar till det uppfriskande morgonbadet.  

Debutant bland skönhetsprodukterna

Av en händelse befann jag mig i hennes rum och fastnade framför spegeln och toalettbordet. Ena lådan stod halvöppen och jag blev nyfiken och kikade i den. Wow vad mycket burkar och tuber och borstar och fransböjare. En värld jag kan så lite om. Tror nästan jag får praoa en stund och lära mig.

Lek och verklighet

Att leka skola var en favoritlek för min dotter som liten. Alla nallar och dockor uppradade i soffan. Hon själv finklädd i kjol och "klackaskor" redo att ropa upp elevernas namn och göra noteringar kring närvaro. "Chakava". Såklart spelade hon både rollen som fröken och elev och utropade ett tydligt "jag" (inte ja 😊). "Elise". "Jag". Och så fortsatte det genom hela klassen. Vi har scenen på film. En liknande scen målas upp varje morgon i nutid, men nu med min man som huvudperson. Vi jobbar hemma sedan våren på grund av pandemin, och varje morgon klockan nio har han möte med sitt utvecklingsgäng via teams. "Johannes", hör jag, varpå Johannes får avlägga statusrapport. "Tack. Då har vi Tobbe". Och så fortsätter det. Blir lite fnissig varje gång.

Tåligare fötter

Någon sade 14 grader i vattnet. Det känns inte så. Tidigare har vi haft 15 grader som gränsen för när kylan börjar ge känningar i fötterna. Ännu känner vi inte de fotilningarna. Kanske har de dagliga baden gjort oss tåligare? Att kunna jobba hemma och fortsätta med morgondopp veckans alla dagar tillhör absolut plussidan av coronapandemin. 

Studier på äldre dar

Historia var aldrig min grej i skolan. Nu har jag läst på hela Medeltiden samt 1600- och 1700 talen. Det vankas prov för sonen idag och vi har pluggat tillsammans i veckan. Ibland tror jag vi är för unga när vi studerar vissa ämnen. Som historia för mig. Eller religion. Nu, när jag har flera år av referenser och paralleller att dra, är det mycket mer intressant och följaktligen lättare och roligare att ta in. En gång skrev jag att man skulle vara pensionär lite då och då genom livet, nu slår jag samma slag för student. 

Hallå i etern

Det här med coronatider och arbete hemifrån tilltalar min natur, men jag märker att jag är mer frekvent på sociala medier och tänker att jag kanske ändå saknar social bekräftelse. 

Eftermiddagsvila

En stunds vila i altansoffan i skön höstsol med en katt tryckt mot mina ben, det är en högtidsstund för mig. Helst när katten tvättar sig och jag både hör och känner hur noggrann han är. Det är som att jag själv kommer in i ett "spinnläge" och min puls går ned och magen fylls med ett lugn. 

Bra saker med allt

Mörkt ute redan klockan åtta. Längtar tills det är dags att börja glögga. 

Gott att vara snäll

"After life" är en serie vi följer. Finstämd och både sorglig och rolig på samma gång. Igår gick huvudpersonen, vad man skulle kunna kalla, "snällhetsrond". Han insåg att han betett sig illa en tid, helt naturligt av sorgen över att ha mist sin fru, men nu gottgjorde han lite genom små presenter och fina ord. Lite så har det varit för mig idag, inte avsiktligt men jag blev kanske inspirerad i mitt undermedvetna, och jag har både ringt och snackat med en kollega jag vet är rätt ensam och gett beröm på företagets intranät åt en annan kollega som alltid är så varm och trevlig i sina mail. Heja mig! 🌸

Protection

"You can’t change the way she feels but you could put your arms around her... I stand in front of you and I’ll take the force of the blow, protection."

Fina låtrader. Ibland är vi så ivriga att ställa till rätta och fokuserade på ord, och har vi inte de rätta låter vi hellre bli att trösta - det räcker med en omfamning eller ett vindskydd. 

Syskon till Murphy

Sod’s law, when you are mocked by fate.

Dagsommar

Dag namnsdag och han bjuder på sommarkänsla, han med. Vi var nere och tog morgondopp. Jag älskar när himlen och havet nästan smälter ihop i sina färgskalor. Det enda som skiljde var svaga rosa strimmor på himlen. Lite disigt, som om både havet och himlen kisade, av nattens kyligare höstfukt som hälsade på morgonsolens värmande strålar. Lite magi över hela scenen.

Sirig sommarkväll

Vi bjuds på sommarvärme i mitten av september. Brittsommar ville jag skriva, men kom på att det syftar på namnsdagen Britt som är först 7:e oktober. Så igår bjöds vi på Sirisommar. Vi gick ned och tog kvällsdopp och satte oss sedan på en bänk i hamnen. Fransk sittning, på rad tittandes ut mot havet och båtarna. Vi hade tagit med kaffetermos och nybakad sockerkaka, med citron och vallmofrön som spännande överraskare. Ljuvlig utsikt som fick Medelhavet att framstå som en blek kopia. 

Lite nostalgi

Ikväll fick vi lyssna till många glada skratt när tjejgänget från högstadiet sammanstrålade. Satt där uppe och tänkte att det både är väldigt länge sedan, och samtidigt ändå inte, som jag själv fnissade ikapp kring allt spännande på gymnasiet. 

Morgonvågor

Jättehöga vågor vid dagens morgondopp. Så höga att det var en utmaning att ta sig nedför badstegen. Väl fötterna på sandbotten var vattnet så högt att det nådde mig till armhålorna. Härligt med naturkrafter. Damen som kom efter fick nöja sig med att stå kvar på stegen och doppa sig genom knäböj.

Skånsk septemberkväll

Mitt under löpturen kände jag mig "tvungen" att föreviga. Månen på väg upp över skånska nyskördade fält. En vy som fyller min själ med tacksamhet.

Zenmästare Alfons

"Jag har levt med många Zen-mästare. Alla har varit katter." Eckhart Tolle

Jag kan förstå det uttalandet. Eckhart Tolle är förresten en av författarna man läser inom mindfulness. Katter är naturligt närvarande. De är här och nu och har en intuition och ett lugn som är unikt för dem. Alfons var mästarnas mästare. Våra nya katter har en del att lära.

"Getingtira" 🐝

Mamma berättade något så roligt. Hon och pappa hade varit inne hos grannarna, på deras uteplats, och fikat och spelat kort. En slö och envis geting vispade runt dem hela tiden. Grannfrun hämtade en flugsmällare och fick in en fullträff. Bara det att den döda getingen for som en projektil rakt över bordet och träffade mamma i pannan varpå blodflöde uppstod. Nu har mamma en rejäl blåtira i pannan på väg ned mot ögat. Så det kan bli! 😊

Kulturnytt

Har mest jobbat hemifrån sedan coronautbrottet. Nu "tvingas" vi in på kontoret då och då. Idag är en sådan dag och i bilen lyssnade jag på radion. Det är en sådan sak jag inte gör vid hemmajobb. Min kultursjäl fick sig två lockelser som genast hamnade på min önskelista. Vinnaren av the booker international prize 2020, The discomfort of evening. Den vill jag läsa! Fler med mig uppenbarligen eftersom den är tillfälligt slut. Nästa lockelse är Eva Dahlgrens nya platta, Evalution, som släpps imorgon. Två kulturnyheter som kom till min kännedom på grund av kontorsarbete, inget "ont" som inte har något gott med sig. 

Augustimörker

Redan vid 21-snåret mörknar det nu. Efter middag och eftersnack på altanen, landade jag i min läsfåtölj med tända ljus. Av två beställda böcker är den ena nu slut, dags för nästa. Båda engelska deckare, Abbott och Swanson. Passande läsning i kvällsmörkret.

Mumsiga sommarrecept

Jag köpte en tidning med sommarrecept inför ledigheten. De hittills testade har alla varit supergoda. Många kvar dock, så antingen får sommaren så snällt vara ett tag till eller får vi bjuda somrigt i höst. 

Min inre rikedom

Wow vilket åskoväder vi nyss bjöds på! Blixt och dunder simultant och strömmen gick. Trädkronorna rörde oroligt på sig och himlen öppnade sig. Lika plötsligt som det kom, lika plötsligt är det nu lugnt igen. Jag låg under mitt täcke med min egen blogg som lektyr under utbrottet. Jag tycker om att läsa mina egna rader. Kanske inte så korrekt att uttrycka denna slags förtjusning, men så är det i alla fall. De är som en spegel från mitt inre och jag tror bestämt att jag tycker om det som där bor. ❤️

Vördnad

En period åkte vi skidor i fjällen vecka 6. Så gott som ensamma, liftköer inte att tala om. I vanlig ordning var vi på plats så fort liftarna öppnade. Flera mornar kom vi upp till en stilla soldränkt topp där det natursköna vita landskapet fick mig att hisna. Hemma pågick skola och jobbvardag. Ofta fick jag känslan "allt det här underbara finns här, varje dag, och jag njuter bara av det under en liten vecka". Förstår ni? 

Nu vaknade jag tidigt och gick ned till den stilla sjön. Solen hade påbörjat torkningen av nattens dagg. Så stilla. Så tyst. Så vackert, nästan sagolikt. Och igen fick jag den där känslan av att allt det här finns alltid, men jag missar de flesta dagarna. Hörde uttrycket FOMO (fear of missing out) diskuteras i radions Spanarna en gång. Det handlar egentligen om ständig uppkoppling tror jag, i rädsla att missa något socialt. Men jag skulle vilja använda det för att beskriva min längtan att vilja fånga mer av de här natursköna stunderna och platserna. Inte slösa bort tid som kunde fyllas med detta underbara på något jag inte värdesätter lika högt. 

Vördnad. 

Distans

"I roll onto my back and float, weightless, looking up at the stars, emptying my mind by staring at a single star in the sky, knowing it is light years away, trillions of miles, and I focus on my own insignificance."

Överklassliv via bok

I boken jag nu läser avnjutes "pre-lunch drinks" i sidenklänningar och breda solhattar på en stenterrass i Cornwall. Härligt.

Eftersommaren

Det finns ett lugn över eftersommaren. Försommaren är ljuvlig med sitt skira gröna och löfte om det som komma skall. Sommaren härlig med alla lata dagar, utflykter och sammankomster. Men det finns ett lugn över eftersommaren som vare sig försommaren eller semestertider har. Kanske ligger lugnet i det kravlösa. Det finns inte så många förväntningar längre. En stunds värmande sol blir en bonus. Ett dopp blir mer av en gåva. Hela den här helgen tycks mig som just en bonus där vi är tillbaka i stugan och bjuds på sol, brygghäng, svalkande dopp, bokläsning, GT och brädspel på ljummen altan. Tacksam.

Frid

På plats i skogen och vid sjön igen. Lade oss raklånga på bryggan och lyssnade till naturen. Vinden som rasslade i löven. En och annan insekts surrande. Min mage som kurrade. Olika fågelarter som sjöng ikapp. Plumset från en sten som föll i vattnet, iknuffad av katten Svante. Efter ett tag slumrade vi en stund. 

Fånga mornarna

Mina favoritstunder är ju mornarna. Så länge jag kan fortsätta att förgylla dem med sådant jag mår bra av, gör det ingenting att vardagen tar vid. Idag har jag hunnit med promenad ned till bryggan, lång simtur och god frukost på fin muminbricka ute på terrassen - känns därmed helt ok att nu hoppa i kläder och åka till jobbet. 

Skogspromenader

Ledighetens sista dag. Känns ändå ok att börja igen imorgon. Har vilat mycket i sommar. Varit nästan hela ledigheten i skogen vid sjön. Har passat mig väl med så gott som folktomt, stillhet, tystnad och tid för eftertanke. Har gått dagliga promenader  i skogen. Lyssnat på podcast ibland, samtal mellan Björn och Navid om livets olika ämnen, men lika ofta lyssnat till skogen. Ofta har jag tagit rundan förbi "danskastället". Tycker om det lilla röda huset som bäddas in i det gröna.

Tidigt är bäst

Är på hemmaplan igen. Värmen håller i sig och havet och stränderna lockar alltför många. Det sistnämnda för min smak. Idag gick jag ned till bryggan strax innan kl 6 och kunde simma ut och runda bojen i ett magiskt stilla hav och med en vacker soluppgång som dekor. Fridfullt. 🙏

Solitärt goes författare

Jag har märkt att behovet att göra mig hörd, att skriftligen kommunicera, blir större när jag är i skogen än när jag är i min vardag. Om jag när författardrömmar borde jag kanske bosätta mig ensligt?

Stärnklart

Nattens himmel påminner om sommarfräkniga kinder och stjärnfallen är så täta att jag inte hinner med att önska. 

Vischsnusk

Det finns många tokiga ortsnamn på vischan. Gökadal. Fiddekulla. För att exemplifiera två.

Väderkvarnar och flaggstänger

Vi var på Öland som dagsutflykt idag. Körde förbi ett par ståtliga väderkvarnar. Mindes hur vi räknade kvarnar när jag var liten. Satt i baksätet, tre systrar, och spanade och räknade. Det slutade alltid likadant, min storasyster hittade flest. Ändå tror jag att jag dubbelräknade någon, ville ju så gärna vinna. Slog mig nu att det alltid var jag och min lillasyster som först fick berätta hur många vi hade fått ihop. Alltid storasyster sist och nog sjutton hade hon alltid hittat en mer. Samma när det var flaggstänger som räknades. Nu tror jag att jag förstår hur det gick till... 😃

Lyckans ost

Värmebölja råder och med den knökfulla stränder och smockade bryggor. Förtar min njutning med alla dessa högljudda människor runtomkring. Då har vi huset i skogen vid sjön att åka till. Kom hit sent i eftermiddags. Tyst, vindstilla och blå himmel. Bara vi på bryggan och friskt vatten. En GT på det nylagda trädäcket. En stunds eftermiddagslur. Sedan podcast och rapp skogspromenad. Fint avsnitt med mycket känslor och närvaro. Kom tillbaka till nästan klar middag med härlig doft från både grill och ugn. Jag hann ta ett svalkande dopp, varmt att gå genom skogen trots trädens skugga. Mysigt att krypa in i min nytvättade badrock efter badet. Nu har jag landat på trädäcket igen, blivit serverad ett glas vin och snart dukas maten fram. Jag är en lyckans ost. 🌼

Säkert resande

Igår inhandlades två nya Ticket-to-ride-versioner, Tyskland respektive Indien. Igår reste vi runt i Tyskland ett par rundor, och nu på förmiddagen har vi varit i Schweiz (spelplanen på Indiens baksida). Snart väntar rundtur i Indien. Tidigare under semestern har vi kört både Asien, UK, Nordic Countries, Europa och Rails&Sails (som spänner över hela världen). Så himmel vad vi känner oss beresta om än det är coronakarantäntider. 👍

Barfota utan strumpor och skor

Det blåste rejält på bryggan idag. Blåste så till den grad att min ena sko åkte i vattnet och försvann bland stenarna. Blev alltså barfotapromenad hem. Fick mig att minnas en sommar i tonåren då jag var utan skor och strumpor ett helt sommarlov. En övning i mindfulness; kall och regnvåt asfalt, varma klipphällar, grusgångar, gräsmattor, mjuk sand och hårda träbryggor - allt i en tio veckors salig blandning under nakna fötter.

Insektsbett

När det känns som om ingen tycker om mig, sådana dagar kommer ju, ska dessa rader påminna mig om att jag i alla fall är populär hos insekterna...

Skogsdofter

Tänk att jag blivit en sådan skogsmulle. Går dagliga promenader bland de höga träden och njuter av tystnaden, grönskan och dofterna. Önskar det fanns en minnesapp för dofter. Jag hade så gärna velat spara undan vissa, för att kunna ta fram och sniffa på vid senare tillfällen. 

Hemma bäst

Har en vän som är i Nice och postar bilder på ett djupblå Medelhav, fina båtar och en palmkantad strandpromenad. Har en annan vän som är på Gotland och postar bilder på slingrande cykelvägar kantade av vilda blomster och en kardemummasnurra på ett utecafé med havet i bakgrunden. Mitt val mellan de två känns enkelt, jag gör tummen upp för svensk sommar. 

Sinnlig törst

Podden idag handlade om tristess. Att den kan yttra sig på grund av avsaknad av olika saker; funktionell, inget händer, sinnlig, brist på estetisk stimulans och intellektuell, brist på intellektuella stimulin. Jag tror att den sinnliga tristessen är den jag finner jobbigast. Jag älskar estetik som berör mina sinnen - färgskalor, ljudslingor, dofter, former och harmonier. Utan detta gränsar jag nästan till leda. 

Äpplesug

Ibland är det så svårt att veta vad jag är sugen på, men idag fick jag sådant sug efter röda äpplen 🍎 . Äter ett nu och njuter.

Busigt blommigt

Jag älskar vilda busiga buketter. Tycker de är vackrare än deras mer ordnade diton, inhandlade i blomsteraffärer.

Sommaren efterlyses

Nu får solen gärna sluta leka kurragömma och vinden gärna stilla sig.

Klippt från podcast om sorg

Vissa människor har ett tunnare membran mellan det egna medvetandet och andras. Ofta är det inte de egna känslorna dessa människor känner.

 

Enda problemet med sorg är att inte möta den. Förstoppad sorg är inte bra.

 

Bordunton (bourdon 🐝 från franska ordet för humla). En lågmäld ton som hummar kontinuerligt i bakgrunden. Vissa har sorgen som en bordunton, ett konstant stråk av sorg som faktiskt kan accentuera de glada känslorna, som exempelvis glädje.

Sorg ses ofta som en trög känsla sett till hastighet, den stör samhällets hyllning till effektivitet. Sorgen tillhör livets vertikala dimension, den får tiden att stanna upp. Vi har sällan tid med denna, ofta ofrivilliga, halt. Vi behöver lära oss att ibland sakta ned och omfamna sorgen.

Salighetssaker

Jag blir så lycklig av att röra mig. Rask promenad ned till bryggan för morgondopp och hem igen. Kan inte bli annat än bra. Läste i Astrid Lindgrens nya sagosamling igår om Madicken och hennes salighetssaker. Sådana saker som är alldeles särdeles underbara. Det skulle jag vilja kalla mina morgonbestyr, salighetssaker.

Frukostövning

Nu börjar sommarfrukosten arta sig. Idag dukade jag fram bröd, ljust och grovt, ost och korv. Och gurka från plantan på baksidan. Fil, flingor och jordgubbar. Kardemummakaka, som i brist på just kardemumma fick bli en kanelkaka den här gången. Kaffe i muminmugg. Ser det som en övning i att få till perfekta semesterfrukostar väl ledigheten här. 

Igenkänning

Jag har lidit av kristallsjukan hela gångna veckan. Egentligen slog den till tisdagsnatten redan veckan innan, men yttrade inga nya yrselanfall förrän förra lördagsnatten. Vidrigt har det varit. Har mest legat ned och till en början var det svårt med både böcker och ljudunderhållning. Senaste dagarna har jag dock kunnat njuta både av min bok, "Jag hade så mycket", och sommarpratare. Fastnade för Björn Natthiko Lindeblad som berörde med mycket av vad han sade. Han har tillbringat många år som buddhistmunk och delar med sig av kloka tankar och synsätt från denna tid. Fick mersmak och lyssnar nu på en podcast, som spelades in 2017-2019, med honom och kompisen Navid. Rofyllt och eftertänksamt utan att vara pretentiöst och påprackande. Finns inget positivt med kristallsjukan, men jag är ändå tacksam för många vilostunder som möjliggör lyssnande till fler avsnitt. 

I boken jag läser finns också tillfällen till utzoomning och reflektion. Citerar ett stycke som gav mig så mycket igenkänning. Det är bekräftande att känna igen egna inre funderingar i någon annans präntade ord. 

"Jan Olav har blanka skinnskor och beige byxor och regndroppar i pannan. När han kommer in krymper huset, hela bostadskonceptet, hela idén om Geir och mig som ett par med barn och hem och bil och jobb. Trots att det här huset har tre våningar och sammanlagt hundratrettiofyra kvadrat och vi nästan har kommit i ordning känns det som att ha bjudit hem Elise och Jan Olav till ett studentrum, eller en lekstuga." 

Just sådär känner jag med vissa gäster i mitt hem. Som att det krymper till storleken av en lekstuga. Har känt mig lite fånig, eller åtminstone trott mig vara ensam om, de funderingarna. Coolt att därför läsa Trude Marsteins på snudden identiska beskrivning. 🏡

Doktor Glas

Läste Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Full av eftertankar och existentiella funderingar. Ovan stycke fann jag intressant och ville spara undan.

Bra sagt!

• Vi är endast intressanta och relevanta när vi är oss själva. 
• Motsatsen till närvaro är kursivitet.

Två meningar jag fastnade för i podden med Björn och Navid. Kursivitet som i framåtlutad. Ibland är vi för mycket i det som skall komma, för lite i det som är nu.

Enligt judendomen jagar vi lyckan som något som skall komma, i själva verket finns den här och nu, bakom det kursiva. Under sabbaten, när vi vilar, får lyckan en chans att komma ifatt.

Viskningen

"Intuitionen talar med en lågmäld röst, det är svårt att höra den, och dagens samhälle gör inte mycket för att underlätta för den."

Björn Natthiko Lindeblad

Morgonmusik

Att ligga under täcket med öppet fönster och lyssna på ett sommarregn är mysigt. 

Busigt

Gick förbi bageriet och utanför satt en kvinna och smaskade på en stor bakelse. Härligt klockan nio på morgonen. Den typ av trots som gör mig euforisk inombords. 

Mer av mig

Jag stoppar undan mina sommarkläder i en byrå över vintern. Har tagit fram dem nu. När första plagget var lite tajt, låg en förklaring om förändrat mode nära till hands. Men när tionde plagget känns just lite trångt, är det nog bara att erkänna att maten och drycken varit god och att jag låtit mig väl smaka. 

Vänskap

Vi har nio tjejer här som slutade grundskolan idag. Det firar vi med tre-rätters-middag 🥳. Jag sitter inne i soffan och hör deras förtjusta skratt och ivriga samtal genom den öppna altandörren. Gör mig glad ❤️. 

Garde-de-robes

Det stundar studentfest, lärarmiddag och skolavslutning. Hon vet inte vad hon ska ha på sig, så igår inventerade vi mitt klänningsförråd. Oj så många! Och så fina! Flera av dem är från tiden på modeföretaget med fransosen Pierre. Några fynd från främst H&M. Ett par vintageklänningar. Den som spar hon har. J’ai gardé les robes, garde-de-robes, garderob. 👗

Rubber ducking

Barnen och vissa kollegor har roligt åt mig när jag pratar högt med mig själv. "Rubber ducking" är vad jag håller på med, fick jag nyss veta. En smart strategi som rekommenderas utvecklare. Genom att tala högt med verklig person, eller låtsas alias gummianka, löser sig ofta problemen av sig själva. Denna strategi har jag lärt mig av min mamma. :)

Distansarbete min grej

Både tisdagen och onsdagen jobbades från kontoret. Åh, vad ljuvligt det är att veta att denna dagen kommer att jobbas hemifrån. Har gett den goda förutsättningar att bli bra genom morgonjogg, morgonyoga, morgondopp och nu god frukost. 🙏

I have a dream

De ska hålla tal i skolan och har fått lyssna till Martin Luther King för inspiration. Hon ska prata om drömmen att alla världens barn en dag får gå i skolan och läsa. Övade inför mormor och morfar. Talet ska vara på engelska. Morfar hintade om hur hon kan betona "I have a dream". Göra konstpauser. När de skulle köra hem, mormor och morfar, rullade han ned förarrutan och ropade "I have a dream...that we meet again on Sunday". 😄 Då vankas morsdagspicknick med armlängds avstånd i enlighet med coronainstruktioner. Ibland behöver inte drömmar vara mer storslagna än så. 

Tillfälligt stadd

Ibland är det himla härligt när lönen kommer. Idag är en sådan gång. 🥳

Suddigt

Jag känner mig sådär på låtsas som jag ibland kan göra. Något oroligt som hänger över mig. Vi ser en serie just nu, Dead to me, som kanske bidrar till känslan. Såhär i coronatider när vi är rätt avskärmade mot omvärlden och mest hänger för oss själva, går jag nog lättare in i både böckernas och seriernas värld. Deras verklighet blir lite av min. I den här serien handlar det om en hemlighet, en smitning som ledde till ett dödsfall, som inte får komma ut. Ibland är sanningen nära, känner det i hela magen, för att sedan kunna förvillas bort en stund. Kanske bär jag med mig den här känslan, vilket bidrar till både låtsasstämningen och orosmolnet. Ändå gillar jag serien. Är jag en låtsasknäppis?

Gammal kärlek rostar inte

Han hade hört på radion om hur många förhållanden går på knäna såhär i karantäntider. Just idag var jag på kontoret på förmiddagen. På hemväg genom området slumpade det sig att han kom i bilen bakom. Han berättade nu att han blev glad när han såg att det var jag som körde där framför och skulle hem. Så vi är nog inte inkluderade i radiobeskrivningen. 😍

Till böckernas lov

Vi spelade pictionary med våra vänner för lite sedan. I boken jag nu läser, Mer allvarligt talat, är ångest illustrerat så här. Något att komma ihåg nästa gång vi spelar och det här ordet eventuellt dyker upp. Jag behöver all inspiration jag kan få när det kommer till att just rita.

Gillar hur författaren, Lena Andersson, menar att ångest är bra för oss. Den är bra på så sätt att den tjänar som vårt rödljus. Ett snabbt sätt för kroppen att hälsa att nu gör du något som inte är bra för dig. Stoppljuset säger ingenting om vad du ska göra när du stannat, bara att du inte får fortsätta som förut.

Den här boken lånade jag igår. Var en god stund på bibliotekets ovanvåning och botaniserade bland litteraturen inom psykologi och filosofi. Hittade inte det jag sökte, något av Kirkegaard, men väl den här som jag alltså läser just nu och tycker om. Beställde just ett eget exemplar, typiskt en sådan bok jag vill återvända till och läsa lite hoppvis i. Där jag letade bland bibliotekshyllans titlar slog det mig att det är en miljö jag trivs i, bland böcker. Vet jag ju egentligen, men det är lätt att glömma bort var ens oaser finns. Jag gör just nu en digital meditationsresa om 21 dagar. Är på dag 5 där man egentligen fick i uppdrag att skapa en egen grupp och bjuda in till samma resa som man själv blivit inbjuden till. Just detta steg väljer jag att hoppa. En erfarenhet jag gjorde när jag var som mest uppslukad av mindfulness, var att detta inte är något man kan missionera om och kring utan något den intresserade själv bör uppsöka. Jag vet inte många, möjligtvis en eller två, som skulle uppskatta en sådan meditationsinbjudan. Hur som helst reser jag den själv och känner väl en blandning mellan förpliktelse och nyfikenhet. Att söka sig till likasinnande, eller uppsöka platser där ens sinne får frid, var dagens uppmaning. Biblioteket är en sådan plats för mig och jag ska försöka finna tid att besöka det oftare och längre stunder framöver.

Vill avsluta med ett citat från Mer allvarligt talat; "Ett sätt att få ett lyckligt liv är att ständigt tillföra små njutningar". Härlig inställning som kommer från författaren och filosofen Iris Murdoch. Henne kände jag inte till, men nu har jag kollat upp henne och också beställt hennes allra första novell "Under the net". Ser fram emot leverans och lässtund.

Växtkraft

Den lilla sticklingen frodas och har fått planteras om i större kruka. Det är tillfredsställande att se något växa sådär. Moderskänslorna slås an och beskyddarinstinkten vaknar.

Idyll i pandemins era

Igår tog jag en promenad medan sonen tränade. Gick i lummiga villakvarter där häckar klipptes, joggare motionerade, himlen förförde med sin klarblåa färg och syrenerna doftade. Svårt att tro att en pandemi härjar utanför denna idyll.

Morgonljus

Jag blir så glad när naturens lampa är påslagen och rummet badar i morgonljus.

Vänskap

"Anna har absolut gehör för mig. När jag är ledsen lyssnar hon. När jag undrar frågar hon sig fram tills hon hittar ett svar... Hon krymper mitt dåliga. Och sedan berättar hon något och så skrattar jag rakt ut och krymper hennes dåliga."

"Bekräftaren" av Annika Norlin

Väckarklocka 🐱

Tre mornar i rad har katten Svante väckt mig runt 6.30 genom att nafsa mig i tårna.

Högläsning

Vi satte oss i solen på altanen med vars en GT och så läste jag högt för honom. Läste Norlins novell "Gå". Mysigt. 

God start

Morgondopp. Via ett sådant ger man dagen de bästa förutsättningarna att bli bra. ❤️💦

Där satt den!

Så var det klart, veckans löpmarathon. Sedan jag sist skrev har jag haft sällskap av Lykke Li, Anna Ternheim, Ratatas mellan dröm och verklighet och idag av min dotter. Finaldoppet kröntes med bad nere vid bryggan och sedan rosé och ostbågar i soffan. Nu är jag slut som artist men nöjd. 👊

Härlig uppmaning

"Take a walk on the wild side"

Vi sitter kvar vid middagsbordet och lyssnar på musik. Nu är det Lou Reed som underhåller. 

Hav och himmel

Tre dagspass avklarade. Igår i sällskap av Winnerbäck, idag av Andersson Wij. Dagens pass kröntes med tvagning i det stora blå som inte alls var så hisnande kallt längre. Satte mig en stund på bryggan efteråt, i lä av handdukshyllorna, och njöt av solen och vinden. Levande, just så kände jag mig. 🎈

Keep it simple is difficult

Det bästa med dagens teamsmöte var min muminmugg fylld med gott kaffe. Så skönt hon har det där, muminmamman, på blomsterängen. Lyckligt ovetandes om komplicerade diskussioner som inte behöver vara just det. Jag hade gärna bytt med henne.

Eva och jag i 6 km

Idag gav jag mig på ett nytt marathon, den här gången är tanken jogging alla sju dagarna. Jag var inte jättesugen, mer att jag behövde ett projekt, så för att göra rundan lite mysigare tog jag sällskap av Eva Dahlgren. Vilka vackra texter hon har. Var särskilt de här två raderna jag fastnade för:

"Man lever ett liv med alla saker som man gör
Men själen sjunger helt andra sånger som ingen hör"

Jag känner igen mig i de raderna. Tror jag har ett rikt inre liv och att det är där jag trivs bäst. Som när jag fastnade i kuddarna och dess färger härom dagen. Eller när jag njuter av en doft och låter den ta med mig på en minnesresa. Mitt vardagliga liv, med Frank och Johan och alla kalkyler och kollegor, stör mig i min själsliga sång. Det livet är möjligtvis det jag gör, men det är inte det min själ vurmar för.

Imorgon ska jag ta sällskap av Lars Winnerbäck.

Klart grönt är skönt

Jag önskar att jag var en sådan som älskade att plantera och hade gröna långa fingrar. Det känns som om den typen hade matchat mitt sinne. Men jag är ingen sådan. Vill gärna ha vackra blommor och växter runt mig, men att arrangera dem, gräva ur jord, plantera och fylla på med ny jord - jag är för otålig för det. Vill bara att det ska vara klart. 🌿🍀🌺

Färgfantast

Jag älskar färger. Och kombinationer. Kan fastna i hur kuddarna (slumpmässigt) plockar upp toner hos varandra och hur fåtöljen och växten färgklickar i bakgrunden.

Medelålders med skrubbsår

Avslutade ett veckomarathon igår. Mixade löpning, intervall och powerwalk. Bra med ett sådant här projekt när jag anar lite latmanstendenser hos mig själv. Väl antagen utmaning vet jag nämligen att jag kommer att fullfölja. Annars är jag inte ärlig mot mig själv. Igår snubblade jag över en trädrot. Kände hur jag tappade balansen, hoppades kunna återfå den, men oops så låg jag raklång på stigen. Snopet och lite läskigt. Tänkte att jag som liten bara skulle rest mig igen, som gammal förmodligen ha slagit mig illa och som medelålders - ja, vad händer då? Det hann jag tänka där jag låg med näsan i backen innan jag kunde konstatera att det kändes ok och att jag kunde resa mig, borsta av mig och springa vidare. Idag svider knät lite och har ett sådant där skrubbsår från barndomen. Även ena armbågen har ett sådant. De får mig nästan att känna mig som ung igen 👯‍♀️. I övrigt oskadd och nöjd över ännu en ✅ på en 4,2 mil veckorunda. Heja mig!

Sol i hjärta, sol i sinne

Under dagens lunchpaus vred jag fåtöljen mot den värmande vårsolen. Satt där och njöt och blundade en god stund. Lyx för själen.

Husväxt

En stickling som nu planterats i ny kruka. Ett kul projekt som det spirar om. Måtte den nu trivas och växa sig större.

Varför krångla till det?

Inatt drömde jag något intressant. Inte där och då, men nu i efterhand. Jag skulle iväg, hade bråttom, och visste inte vad jag skulle ha på mig. Hittade en väst och en scarf, behövde en långärmad svart T-shirt att ha under. Som jag letade! Och klockan var emot mig. Bland rentvätten, i allas garderober (både i de som finns i mitt hus nu och i de som fanns i mitt barndomshem). Ingen svart långärmad tröja någonstans och jag var så stressad. Hade en puls på 190. Till slut tog en annan tröja som hängde på en galge. Den var inte optimal, och nu fick jag strunta i västen och scarfen, men den dög och jag slapp letandet och stressen. Så enkelt. Och lösningen hängde där på en galge hela tiden. Intressant som sagt.

Ruljans

Om kommersen dukar under i coronatider beror det i alla fall inte på mig. Mycket tid på hemmaplan föder många idéer som jag ser till att förverkliga på löpande band. Nu är det altanen som piffas. 

Lite sol bland molnen

Ibland, när jag som starkast känt mig malplacé i rollen som ekonom och varit uttråkad, har jag tänkt "om något bara kunde hända som ruckade om allt". Coronaviruset gör ju faktiskt det. Så om än jag tycker det är hemskt för alla drabbade, sjuka som drabbade på annat sätt, får jag ändå en stunds välkommet avbrott i min jobbvardag. Jag njuter av att jobba hemifrån och saknar inte alls vare sig kontoret eller kollegorna. "Ville bara säga hej och hälsa att jag saknar ditt glada ansikte här på kontoret" kom från en kollega som fortfarande åker dit. Gulligt skrivet, jag tackade, men jag kunde inte skriva dito. Då hade jag ljugit. 

Första doppet

Vi premiärbadade för året i morse. Plötsligt fick ordet hjärtskärande en konkret innebörd. Det var verkligen hjärtskärande kallt om fötterna. Resten av kroppen kändes ok, men att gå ned för de kalla fotstegen och ut en bit och sedan, efter ett par snabba simtag, gå tillbaka och uppför de isiga trappstegen - det skar i både fötter och hjärta. Men så skönt efteråt, livsbejakande! 

Kontrast

Jag städade hela huset tidigare ikväll. Dammade med våt trasa och såpa i vattnet. Dammsög överallt och städade båda toaletterna. Nu njuter jag och kan både se, lukta och känna hur rent det är. Paradoxalt att jag, som är så stökig, njuter så av det välstädade. 

Älvornas skräddare

En gräshoppa spelar utanför det öppna fönstret. Det låter som om någon klipper med en mycket liten elektrisk sax. "Älvornas skräddare", sa Florence en gång när vi gick genom fårhagen och jag sa att jag hörde syrsorna. "Det är älvornas skräddare som klipper till deras tyger av dagg och dimma." 🧚‍♂️

Tänk på det nästa gång ni hör syrsor. Texten är från "Skymningslandet". 

The show must go on

Svårt att sova. Utanför mitt fönster sjunger fåglarna som i en blygsam symfoniorkester. Hoppfullt. 

Städa ut

Vi har kört operation röjning ett tag. Åker till tippen med mycket. Känns skönt och lite befriande. Igår var vi i hyllan där Alfons gamla mat och skålar stod. Vi kastade allt. När jag slängde hans vaccinationskort var det tufft. Som om jag någonstans långt inom mig ändå när ett hopp om att han kommer igen. Knasigt. Men i sorg är man nog inte alltid rationell. ❤️

Jippie

"Åh vad lik hon är dig i sitt sätt att prata och vara" sade en granne om min dotter. Jag blev glad från tårna till hjässan. 🎈

Interiörkrock

Tidigare hade jag bara maken som kunde opponera sig lite i inredningsfrågor, men ändå vara rätt lättövertalad. Nu har jag en dotter som tycker, och det bestämt, och hon är inte alls lika medgörlig. Hade hon fått bestämma hade allt varit vitt. Jag som har en faiblesse för färgklickar och gärna mångkulört. Kaboom!

Syskonkärlek

Kvällsbus

Det är omöjligt att låta bli att skratta när man ser två små kissar busa med varandra. 

Kär

Jag är redan kär i kattungarna. Längtade efter dem idag när jag jobbade. 😻😻

Kattleverans på gång

Nu sätter vi oss i bilen för att hämta hem Sigge och Svante. Pirrigt och roligt. Och samtidigt lite sorgligt när kattburen togs fram. Sist jag höll i den var när jag återvände från veterinären utan Alfons. ❤️ 

Roligt

Mjuk ram runt det fyrkantiga

Revision idag. Då måste man börja dagen på ett mjukt sätt, så nu spolar jag upp ett varmt bad. Med väldoftande skum.

Hemmajobbare

Jag älskar att jobba hemma. Soffleverans är den giltiga anledningen. Den ska komma någon gång under eftermiddagen sägs det, men jag passar på att jobba hemma hela dagen. Har fått massvis gjort på jobbfronten, men också hunnit städa en toalett och pausa ett par gånger med min bok. Nu har jag nyss ätit lunch och tagit med mig kaffekoppen till fåtöljen där ännu en läspaus väntar. Njutbart. 

Granngnabb

Det är roligt att knytkalas heter auberge espagnol på franska. Är lite "Norgehistoria" över det. 😊

Let go

”Han undrade om jag hade hört hur byborna fångade apor. Så berättade han om hur byborna kedjade fast en kanna med smal hals och lökformig botten vid foten av ett träd.

-De fyller botten med nötter eller nåt annat som apor tycker om. På kvällen klättrar en apa ner från träden och sticker ner handen i kannans långa hals. Han grabbar tag i godsakerna och knyter handen. Det gör den för stor för att få upp den ur den trånga halsen, och så sitter apan fast. På morgonen kommer byborna dit och klubbar honom i huvudet. 

Han tittade på mig ett ögonblick.

-Det är förstås en zenhistoria. Poängen är: allt man behöver göra för att bli fri är att släppa taget.”

Ur ”Jag är pilgrimen”

Eloge till livspusslarna

Jag skulle vilja ge en eloge till alla ensamstående. 🌟 Hur får ni ihop livspusslet? Själv är jag bortskämd med att vara två om allt, men när han nu är bortrest och jag stressar på jobbet, skyndar hem efter stopp i affären, lagar mat, plockar undan, skjutsar till och från aktiviteter, tvättar och hänger det färdigtvättade, plockar undan och sophanterar -  ja, då tänker jag på alla som har det så här jämt. Eloge till er som sagt 🌟. Och tacksamhet riktad till min man. 🙏

Avgrund

Fick just min jobbeskrivning per mail. Hade aldrig sökt det jobbet...