Medelålders med skrubbsår

Avslutade ett veckomarathon igår. Mixade löpning, intervall och powerwalk. Bra med ett sådant här projekt när jag anar lite latmanstendenser hos mig själv. Väl antagen utmaning vet jag nämligen att jag kommer att fullfölja. Annars är jag inte ärlig mot mig själv. Igår snubblade jag över en trädrot. Kände hur jag tappade balansen, hoppades kunna återfå den, men oops så låg jag raklång på stigen. Snopet och lite läskigt. Tänkte att jag som liten bara skulle rest mig igen, som gammal förmodligen ha slagit mig illa och som medelålders - ja, vad händer då? Det hann jag tänka där jag låg med näsan i backen innan jag kunde konstatera att det kändes ok och att jag kunde resa mig, borsta av mig och springa vidare. Idag svider knät lite och har ett sådant där skrubbsår från barndomen. Även ena armbågen har ett sådant. De får mig nästan att känna mig som ung igen 👯‍♀️. I övrigt oskadd och nöjd över ännu en ✅ på en 4,2 mil veckorunda. Heja mig!