Samtidigt

​Vid företagsfrukosten kom jag i samspråk med en hyfsat jämnårig kollega och en betydligt yngre, sprillans ny från högskolan. Ville dela en klokskap från Eva Dahlgren, men såg ingen igenkänning i den unga kollegans ögon. Han hade ingen aning om vem Eva Dahlgren var. Slog mig hur gemensamma referenser suddas ut över generationer. Det är berikande att mötas, absolut, men det finns också en saknad i att inte dela det där samförståndet kring gemensamt referensverk. Minns att min farmor sade just det. Att det fanns en sorg i att mista sina jämngamla vänner djupare än den att ”endast” förlora älskade kamrater - med dem försvann också bundsförvanter och delade minnen. Sådant vi andra inte kunde dela med henne. Lyssna och lära kunde vi såklart, men vi kunde inte erbjuda det där förbundet som på något vis förenar människor av samma tid. 

Nyfika❣️

​Lyssnar på P1 Kultur och intervju med Eva Dahlgren. En snutt från Guldgrävarsång spelas. På frågan vad hon idag tänker om den, svarar Eva att hon tycker om den. Att det är viktigt att ställa sig frågan vad man kan lära sig av sitt yngre jag. Guldgrävarsång påminner Eva om den nyfikenhet hon hade och som hon som vuxen inte får glömma bort. Det är lätt att vara bekväm och slå sig till ro, men då riskerar man att tappa själva magin med hela livet. Essensen i den magin är just nyfikenheten. Nyfikenheten på andra människor, på kulturen, på sig själv och på hela utvecklingen.

Lär av ditt yngre jag alltså. ❤️

Inte klar

​En återkommande känsla nu är den att inte känna mig klar. Min son har flyttat för studier långt bort och ett livskapitel är därmed avslutat. Bara det att jag inte riktigt känner mig klar med det kapitlet. Hösten knackar ganska bryskt på dörren nu med anspråk på varmare kläder. Bara det att jag inte riktigt känner mig klar med sommargarderoben. Är som att jag gör lite motstånd mot både livets och naturens gång. Vet ju vem som vinner den dragkampen och önskar smita undan ”inte-klar-känslan” och istället mjukt landa i acceptans. 

Länge sedan men ändå så nära

​Jag är tillbaka på caféet där jag emellanåt landat under så många års tid. Här kan jag luncha eller fika i vadderad ensamhet. Borden står tätt och inbjuder till en social gemenskap om än jag är ensam vid mitt. Tycker om det. Om hösten ligger löven så vackert här utanför. Om sommaren lockar små caféstolar längs husväggen. Det var hit jag gick när jag ville huka från bländande neonljus och undvika att slåss på barrikader. Många år sedan jag skrev just det där. Slår mig att ja, åren går och mycket förändras men innanmätet, det tror jag ändå består. Mina tankar och känslor är ganska mycket desamma. Nu ska jag bläddra i en konstbok medan jag avnjuter en god räksallad och en stor mugg med kaffe latte. 

Solskenshistoria 🐶

​Mina föräldrar går varje morgon. Inte tillsammans utan var för sig då de håller olika tempo och har olika favoritrundor. Den här morgonen stötte mamma på en äldre kvinna som förtvivlat letade efter sin bortsprungna hund. Mamma lovade att hålla utkik och fick en beskrivning och namnet Max samt mattens adress. Mamma gick en extra lång runda genom först skogen och sedan samhället, men ingen Max. Till sist gick mamma hem och trodde hon blivit knäpp på riktigt när en vit liten hund kom springande mot henne genom hallen. Saken var den att pappa, på sin morgonrunda, stött på en herrelös hund. Pappa tog upp hunden i famnen och bar den under 45 minuter genom byn utan att stöta på en matte eller husse. Till slut gick pappa hem och beslöt att ringa polisen. I telefonkön till denne kom så mamma hem med lösning på både hundens namn och mattens adress. Behöver jag skriva att det var en mycket nöjd matte som en stund senare återförenades med sin Max? 🐶🤩

Högtidsdag stundar

​Imorgon är en högtidsdag och jag ska bära klänning. Min dotter fyller 18 år. 🥰

Egna tankar hos någon annan

​”Fortfarande tolkar hon hans röst efter sin egen skala, skalan där ett wow är en meningslöshet…”. Jag känner igen det där, att tolka andra utifrån min egen skala. Hade aldrig kommit på att formulera det så bra, dock. Det är en av de fina sakerna med att läsa, det att känna igen sig och få någon slags bekräftelse på att man inte är ute och reser, man är inte vilse, det finns någon mer som tänker eller känner likadant.