”Fortfarande tolkar hon hans röst efter sin egen skala, skalan där ett wow är en meningslöshet…”. Jag känner igen det där, att tolka andra utifrån min egen skala. Hade aldrig kommit på att formulera det så bra, dock. Det är en av de fina sakerna med att läsa, det att känna igen sig och få någon slags bekräftelse på att man inte är ute och reser, man är inte vilse, det finns någon mer som tänker eller känner likadant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar