Logiksnurra

Som skrivet tidigare har jag svårt för hisslogiken. Vilken pil man ska trycka på. Detta gäller främst då jag befinner mig på översta våningen. Ska jag trycka på uppåtpilen så att hissen vet var jag finns att hämta. Eller ska jag trycka på nedåtpilen så den vet i vilken riktning jag vill åka?

Nyss stötte jag på ett liknande logikproblem, batterier. Ska man tänka steget före eller inte? Det vill säga ska jag stoppa i batteriet enligt skylten (plus åt plus och minus åt minus) eller ska jag redan här tänka att minus vill ha plus och plus vill ha minus? Förstår ni mig? Eller är jag ett under av krångleri?

Apparaten funkar i alla fall nu så oavsett hur jag tänkte, vilket jag då inte minns längre, blev det rätt :).

Siggamålafrid

Ord som ondska ter sig oerhört verklighetsfrämmande i en miljö som denna. "Det är därför jag är så godtrogen" svarade maken som vuxit upp här.

Spökeskort

På väg in till stan i morse hände något märkligt. Varningsskylten för ej fastspänt säkerhetsbälte  började plötsligt blinka och låta. Spontana reaktionen var att boven var min datorryggsäck i passagerarsätet. Bara det att ryggsäcken inte låg där utan på golvet. "Shit, har jag glömt lämna Stina" blev nästa reaktion och jag kastade ett öga i backspegeln. En sådan fadäs ägde faktiskt rum en gång, idag var dock baksätet tomt. Varningssignalen  blinkade alltjämt ilsket rött och tutade intensivt. Bara jag i bilen. Min slutsats är att jag hade sällskap av ett spöke idag. Lite coolt med spökeskort så här i Halloweentider...

Musiktips

Rigmor Gustafsson – The Moon's A Harsh Mistress

Lyssnade på denna i morse. En kopp kaffe och tända ljus på bordet. En mjuk start på dagen.

Ensam i tid eller rum

Fundera lite på tillhörighet. Igenkännande. Hur viktigt det är med gemensamma referensramar som bekräftelse. Som när min man kom hem och berättade att de hade pratat om gruppen "Noice" under jobblunchen. En yngre kollega hade suttit med ett stort frågetecken skrivet i pannan. Eller  när min farmor var gammal och ensam men ändå tackade nej till att komma ut och fira helgen med oss. Konstigt, tyckte vi då. Nu slog det mig att hon kanske kände sig mer ensam med oss än när hon var själv. För vad ensam du måste känna dig när du inte kan knuffa till någon vänskapligt, luta dig fram och viska "kommer du ihåg...". Eller när det du vill berätta om inte intresserar någon annan. När du hör och åser hur andra förenas i skratt och diskussioner kring ett ämne du inte kan något om.

Tillhörigheten kan förstås gälla på så många olika plan. Nationellt med päronsplitt, Den blomstertid nu kommer, midsommarafton och julafton. Generationsmässigt med en så enkel grej som musiksmaken ovan. Själsfränder. Gemensamma intressen. Kultur. Etik och moral. Poängen är just tillhörigheten och känslan av att vara bekräftad och förstådd. Att kunna dra samma paralleller. Skratta åt samma saker. Uppröras och debattera i ämnen som betyder något för en. Något som förenar och bygger referensramar. Utan denna tillhörighet kan man nog känna sig oändligt ensam.

Livet som en tallrik

Tänkte på livet som en tallrik på vilken man själv lägger upp maten. Lite av varje är bra, vet vi ju alla via tallriksmodellen. Men det är upp till var och en av oss att välja vilka råvaror, vilka kombinationer och vilka mängder. Utbudet är dignande så egentligen är det bara att ta för sig. Om man lutar sig tillbaka och väntar på att bli serverad är det inte säkert att måltiden blir såsom man önskar. Bästa är att fundera, lägga upp själv, låta smaken få avgöra och våga prova nya rätter. Då blir nog livet till rätt stor belåtenhet. Man kan i alla fall inte skylla på någon annan om det inte smakade som man tänkt sig...

Vardagsomsorg

Det finns en viss triumf och en stor glädje i att se att somliga av ens små egenheter går i arv. Som den med att med omsorg välja ur vilken mugg morgonkaffet ska drickas. Varje vardagsmorgon gör min son frukost. Sätter på kaffet och ställer fram den kopp han tycker passar mig just den dagen. Idag fick jag den högra, "är du och pappa på utflykt". Igår fick jag den andra, "är du när du myser framför brasan, mamma".

Ännu ett frö

Nu glömde jag ju ett frö:

•Det är sunt att tvivla på sig själv.

Ska tilläggas att det var i denna kontext det diskuterades kring hur en överdriven styrka blir en svaghet. Det är således inte sunt att tvivla för mycket. Men lite tvivel kan leda till utveckling. Inget tvivel till inveckling. Ett frö jag gärna vattnar så det får gro. Gillar tanken.

Tankefrön

Just hemkommen från en intressant föreläsning med titeln "tankefrön". Vill teckna ned några sådana innan jag somnar:

•Fantasin är vetenskapens viktigaste egenskap.
•Det är handlingen som räknas, inte tanken.
•Skillnaden mellan vinnaren och förloraren är liten.
•En överdriven styrka blir en svaghet.
•Arbetsglädje är ett annat ord för produktivitet.
•Lycklig är inte något man blir utan något man väljer att vara.
•Du läcker vad du tänker - mental inkontinens.
•Var sann och var intresserad.

Några frön som får tankarna att gro.

Drömyrke

Sitter framför brasan och läser. Då och då vandrar blicken mot elden. Eller ut genom fönstret. Vände just på boken och läste "Winterson är en gudabenådad berättare", Gefle Dagblad. Läste meningen högt. Bytte sedan ut mot mitt namn, härligt att kunna drömma ibland.

Vackert farväl

"Hon har ett leende som påminner mig om barndomsminnen, när allting var rent som en blå himmel. Ibland när jag ser henne i ögonen tar hon mig till ett speciellt ställe, och om jag inte slutar titta drunknar jag i tårar."

Vackert farväl som berör. Från dagens Sydsvenskan.

Morgonlycka

Åh, nu är det en sådan där dejlig morgon igen. Bara jag vaken. Tända ljus på bordet. En latte toppad med lite kardemumma bredvid mig. Tidningen i knät. Ute strilar ett höstregn. Genom fönstret ser jag ett mångfärgat buskage. Flera nyanser av grönt, gult och rött. Jag är lycklig.

Vuxlighet

"Mamma, när vi leker försöker vi vara sådär vuxliga av oss."

Slott och koja

Jag hörde en låtrad som jag tyckte om. Upptäckte senare att jag hade hört fel, men jag gillar min fellyssning:

"Bli lycklig med mig i en koja inatt istället för att vara frusen på slottet."

En vän berättade om sin barndom. Om hur hon stundtals levt i överflöd för att andra perioder behövt äta makaroner hela veckan för att ha råd att köpa vinterstövlar. Hon refererade till det sistnämnda som den lyckliga perioden.

Socialt monster

"Du är ett socialt monster" sa min kollega till mig härom dagen. Känner mig som ett sådant just nu. Egentligen har jag massvis att göra men nog tusan delar jag ut leenden åt alla som passerar mitt rum. Småpratar lite med de som så önskar. Uppmuntrar, lyssnar och babblar. Socialt monster alltså.

Curlingsagor

Sitter på ett bokcafé. Sen lunch. Har fastnat i Raben&Sjögrens 70-årsmagasin. Citerar Astrid Lindgren "Det har gått för mycket tama ekorrar i barnens sagor. Barnen tål både att skratta och uppröras. En bra bok ska vara som en gädda. En spetsig och skarp början, ett matnyttigt stycke i mitten och till sist en snärtig avslutning."

Önskelista

Samtal. Gärna på franska eller engelska. Musik. Gärna klassiskt. Teater och bio. Skrivuppdrag. Sådant som jag längtar till och vill ha mer av.