Snö ❄️

​Vi läser om hur klimatförändringar berövar södra Sverige på en av årstiderna. Himla synd. Snön behövs. Läser hur den vidgar våra begrepp och rymmer glädje, lek och vemod. Hur den gör oss mer lyhörda för livets magi och skörhet. 

Kaos

​Jag hittar inte mitt tomtepynt. Finns det någon som är så stökig som jag? 🎅🏾

Här❣️

​

Ljuvligt juligt vardagsrum, litet och ombonat och med en bokhylla fylld av böcker, som dök upp i mitt flöde. Jag vill flytta in. Krypa upp där bland kuddarna och den röda filten, dricka glögg och läsa en god bok. 

Kärlekshus 🏠❤️

​Årets adventskalender är en nyversion av Trolltider. I dagens avsnitt förklarar trollet Kotte sin kärlek till fen Dorabella med ”det är som om hon byggt ett litet bo i mig”. Jag frågade min man om det är så det känns för honom med, ”det är mer som du byggt ett helt hus i mig”. 😍

I adventstider

​Som jag älskar advent! Tiden före. Mysigare än själva klimaxet. ⭐️ Tända ljus, stjärnor, glögg, lussebullar och adventskalender. I år bjuds vi på snö till första advent dessutom, extra mysfaktor. ❄️

Tricot eller trikå

​Jag har franskdate ikväll och kommer nog att vilja berätta att jag börjat på stickning. Kom inte på vad sticka heter, så sökte på nätet. Tricoter, att sticka, tricot, stickning. Jag älskar när jag ser mönster som detta - vi svenskar pratar om trikåkläder hit och dit utan att ha en susning om att vi faktiskt talar franska 😊🧶🇫🇷

Himlavalvets lampor

​Vägledd av månen och Jupiter genom den mörka skogen.

Enjoy the silence

​”Jag ska bara gå ut och lyssna på tystnaden” sade han. Vi är i sjöstugan i skogen. 🙏

Enkel klokskap att påminnas om ❤️

​Fick en vacker klokbok av min själsfrände alias kusinsyster. Här är ett viktigt utdrag ur den.

Gå i ungdom

​Gå i barndom, det uttrycket känner jag till. Gå i ungdom har jag dock inte hört, men känner att det är lite passande på mig. Jag lämnade radions P3 kring de 40 till förmån för främst P1, men också P2. Nu är jag tillbaka på P3 och njuter av popmusiken och ungdomssnacket. Jag är också en flitig användare av min dotters kläder med snitt och färger som ungdomarna gillar. Jag går i ungdom helt enkelt nu vid de 50. 

Stickning på schemat

​På måndag börjar jag en kurs i stickning för nybörjare. Egna stickor och garn ska tas med. Nyss var jag i en garnaffär fylld av passionerade stickare. Garnnystan i alla dess färger och kvaliteer fyllde väggarna. Expediterna hade fullt upp med att råda, serva och förklara. Hem kom jag med ett härligt lila garn och stickor som inte alls såg ut som dem jag minns från syslöjden. ”Det sker framsteg också inom detta område” skrattade expediten. I skyltfönstret poserade två dockor i fina stickade mössor med skylttexten ”sticka en mössa på en kväll”. Där har jag mitt första mål. Slutmålet är en tröja med puffärmar. Måtte jag ro detta projekt i land! 🧶 

First impression

​Jag har uppmärksammat att mitt första intryck ofta inte är att lita på. Nu vet jag inte om intuition och första intryck är syskon, men om så är fallet är det trist att min intuition inte är mer pålitlig. Jag har närt och gillat bilden av mig själv som en intuitiv person. 

Journalist ✍️

​Jag drömde om att bli journalist. Sökte men kom inte in. Bäst låg jag till uppe i Boden. En väns mamma tipsade om att läsa ekonomi. Få fackkunskap i detta ämne och sedan komplettera med journalistik från en folkhögskola. Bra tips och jag blev antagen till civilekonomprogrammet på Lunds universitet. En fin utbildning som långt ifrån alla sökande kom in på. Under åren som följde kände jag ofta att ekonomi inte var jag. Men jag gav inte upp, väl inpräntat. Liksom jag inte lade undan en mindre bra skönlitterär bok jag hade påbörjat, skulle jag också avsluta de studier jag hade blivit antagen till. Lite så var jag. Svart eller vit, inga gråskalor. Det där med kompletterande journalistikstudier glömde jag bort. Ivrig att börja livet väl examen avklarad, hänga med i omgivningens fas och tempo, tjäna pengar.

Hörde ett utdrag ur söndagsintervjun med Göran Rosengren. Han har aldrig gjort reklam för journalistutbildningen, till och med avrått från den till förmån för fackkunskap i ett ämne och sedan journalistik på folkhögskola. Ett eko från min ungdom. På frågan om han fortfarande kände så här, svarade Rosengren ”nu avråder jag från att bli journalist överhuvudtaget”. 

Hade jag varit mer i mitt rätta element om jag fullföljt tipset från min ungdom? Kanske, kanske inte. Jag är i alla fall mer grå nu, inte alls lika svart/vit. 

Ge förutsättningar

En ​rask promenad innan solen gått upp. Möta årstiden som råder. Nu med mångfärgade lövhögar🍁🍂 och ibland behov av regnkappa. Winnerbäcks poesi i öronen. En stunds paus på lekplatsen för några gungtag, finns något fint och välbekant med det. En liten kanin en bit bort var publik. Nu frukost med tända ljus på bordet. Det är så här det blir en bra start på dagen för såna som mig. 🙏

Kärlek till Rita

​Det här med att tiden ibland hejdar sig ett slag, det fångade han fint, Alf Henriksson. Idag samlades vi i Vikens kyrka för att ta farväl av Rita. Mina stunder tillsammans med Rita har främst ägt rum på Vikens golfbana. Det kändes därför fint att köra förbi den och minnesvandra en stund på väg till kyrkan. Vi var inte där främst med anledning av att Rita dött utan för att fira Ritas liv, som prästen så fint sade. Det blev en vacker hyllning med mycket kärlek, fina ord, berörande musik, vackra blommor och varma kramar. Vi ska skåla för Rita nu vid middagen, för henne och för livet och för att tillvarata tiden och varandra. ❤️

Annorlunda då

​”The past is a foreign country, they do things differently there.”

Söndagsmys med ny Peter Swanson bok. Citatet är från den.

Önskerum

​Fann den här bilden, ett önskerum för mig med ljuvlig, själslig och rogivande atmosfär och utsikt. Gillar bokhyllorna, det omfamnande och det sinnliga. Gillar färgskalan och naturen och årstiden tätt inpå. Sparar den som en bild att plocka fram när jag vill visualisera en oas. 

Höst på hyllan

​Nu är det höst också på Muminhyllan. 🍂

Flärd efterlyses

​Jag var så bra på att hejda min köplust en lång tid, känns som disciplinen sviktar lite nu. Just klickade jag i ett inköp av tre toppar. Behöver dem inte men de bidrar med lite flärd och det behöver jag. 🙏

Vänta på något gott

​Jag väntar på två paketleveranser. En med böcker. En med en tygbrosch. Längtar efter båda. 

Universum och så lilla jag

​Under min tidiga morgonpromenad var det mörkt ute men fullt av stjärnor på himlen. Jag lade mig raklång på gatan, riktade blicken uppåt och fascinerades av universum en stund. Vi är allt bra små i det stora hela. Hisnande och trösterikt på samma gång. 

Stopp!

​Jag har den där känslan av att livet här och nu nästan halkar mig ur händerna. Önskar jag hade så många människor närmre mig fysiskt så jag enkelt kunde träffa dem för en promenad eller en kopp kaffe. Småprata, finnas mer närvarande i varandras liv. Tänker på mina systrar, min kusinsyster, min son, mina föräldrar. Ibland tänker jag till och med på min man och min dotter som jag ändå delar hushåll med. Tänker på vänner som jag värdesätter högt men inte träffar så ofta som jag önskar. Det här sitter jag och funderar på med en nyupptäckt låt i öronen. Nattbuss heter den. ”Jag ville se dig i ett annat ljus”. Finns något i den strofen, just nu skulle jag vilja se livet i ett annat ljus som innehåller frekventa och spontana möten med alla nämnda. ❤️

Snäll, snällare, snällast

​Vore det pepparkakssäsong hade jag behövt frossa och bli lite snällare på kuppen. Så tänkte jag på hemväg idag efter att ha känt irritation mot en stackars kollega hela dagen. 

Gryningsutbrott

​Om det gör ont när knoppar brister, fick vi just känslan att också gryningen smärtar. Dagens såg ut som ett vulkanutbrott. Nu, fem minuter senare, är ögonblicket förbi och morgonen är här. 🙏

Normalisering

​De talade om normalisering på radion. Allt blir normalt efter en stund. Vi blir som avtrubbade. Lite så känner jag kring mitt nya jobb. Det har nog inte blivit bättre, men situationen har normaliserats och jag har blivit lite avtrubbad. 

Drömterapi

​Jag hade den intressantaste av drömmar inatt. En psykologisk variant där jag gick på djupet kring hur en känsla verkligen kändes. Minns att jag fick som en insikt - ”aha, det var så här Marie på kroppsterapin menade. Inte jaga, utan låta saker falla på plats av sig själv och nu bottnar jag i känslan, flyr den inte och låter den inte byta skepnad.” Det var avundsjuka, det var skam och det var något mer. Nu har drömmen redan blivit dimmig så dessvärre minns jag inte detaljerna. Men det var som att jag tittade på avundsjukan, upptäckte den, kände den och var i den. Ingen värdering utan bara en betraktelse. Det var lite hallelujamoment över allting. Inkluderande, ingen känsla är bättre än någon annan. Jag var nästan besviken, stryk förresten nästan, när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Drömmar kan ju inte vara på riktigt, eller kan de det? Kan det vara lika insiktsfullt om än det sker i drömmarnas värld och inte i vaken medvetenhet? Kanske. Något att fråga Marie ☀️ om. Hon heter så i mellannamn, sol, vackert. 

Eller här❣️

​Böcker ska aldrig underskattas. Att bläddras i, att läsas, att skrivas i och att inspireras av. Och en bokhylla fylld med böcker, gärna en hylla som sträcker sig ända upp till taket, det ger en sådan känsla till ett rum. Det här krypinnet, med massa böcker, skön soffa, trångt och ombonat - här trivs jag. En sådan hörna önskar jag mig.

Där❣️

​Sedan en tid tillbaka varseblir min hjärna hundar. Den här bilden dök upp i flödet och jag fångades. Av hundarna, såklart, men också av den harmoniska miljön. Just där just nu skulle jag vilja vara. Fika med något gott, luta ryggen mot den mjuka kudden och småprata med vovvarna. Mina katter hade gärna också fått göra mig sällskap. 

🟠 Kretsloppsköp

​Egentligen behöver jag inte handla. Men när jag nu inte lyckades motstå, känns det bra att det blev cirkulärt. 🟠

AI

​

Artificiell Intelligens är ändå coolt; jag blir bombarderad av älskvärda miljöer i social media. Någon vet vad jag tycker om. Jag skulle kunna välja att tycka att det är lite läskigt, men i det här sammanhanget väljer jag att trycka tummen upp. 👍

Ljus i mörker

​”I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt”

Ted Gärdestad

Inredning

​

En bild från mitt flöde. Älskar den. Färgerna, stilen, harmonin, känslan. 

Hard to please

​Jag börjar undra om jag är svår att behaga. Först var det för mycket och för rörigt här på det nya jobbet, nu tycker jag det är långtråkigt. Stöket är städat och jag vet inte riktigt vad jag ska angripa härnäst. Det är inte så att jag kan allt, långt därifrån, men andrafiolstämman behärskar jag och nu är jag otålig. Vad betyder det? Är det en förstastämma jag bör leta efter? Men hur rimmar den med ett lugnare tempo och mer tid för mig själv? Svår att behaga som sagt. 

Solbullar

​Hörde om en mamma som bakar lussebullar också om sommaren och då kallar dem solbullar. Gillar tanken. Samtidigt ligger väl en del av njutningen, älskar lussebullar, i att de förekommer under en begränsad tid. Så jag är både förtjust och lite skeptisk på samma gång. Skeptblandad förtjusning ☀️🌲

Samtal inåt

​Jag var på kroppsterapi idag igen. Samtal och massage. Vi kom dock aldrig till massagedelen, fanns så mycket att samtala om. Eller ”titta på” som hon säger. Vi fortsatte med resonemanget kring att skilja på saker. Känslor behöver inte konkurrera med varandra, de kan samexistera och är varken fel eller rätt. De bara är och de är ok. Vi pratade också om att jag inte behöver ta ansvar för allt och alla. Igen påmindes jag om vikten av att jorda mig och känna mina gränser. När jag inte gör det, då blir jag vag i konturerna, kanske inte för andra men för mig själv. När jag behagar och är till lags och inte lyssnar inåt, då bottnar jag inte i mig själv och blir otydlig för mig själv. Intressant. Samtidigt svårt. 🤔

Grön oas

​Söndagseftermiddag på vår innegård. Älskar att ligga här bland mjuka kuddar och njuta av grönskan. 

På tur 🇩🇰🚴‍♀️

​Vi har cyklat i Danmark i helgen. Gjorde det några gånger tillsammans med barnen när de var små. När jag nu cyklade på färjan, mellan bilar och lastbilar, imponerades jag över modet hos både oss föräldrar men också våra barn. De var inte så gamla första gången vi gjorde en sådan här cykelutflykt. Så små de måste varit mellan alla stora fordon på bildäck. Och så små ben på små cyklar flera mil. Heja våra barn! Nu var det bara mannen och jag och vi inledde med ljuvligt kvällsdopp i Helsingör och sedan övernattning i Snekkersten. Underbar grönska utanför fönstret. Efter god morgonmat har vi sedan cyklat idag och varvat med dopp, rosépaus och sist smörrebröd i Köpenhamn. Dejligt! Efter sista cyklingsetappen hem ville vi kröna med ett svalkande dopp (dagen har bjudit på högsommarvärme). Stört omöjligt att få plats på bryggan som var knökfull. Jag blev besviken av att konstatera att vi bor vid havet men får inte plats att bada. Längtade till folktomma bryggan i skogen alternativt till de rimligt befolkade bryggorna i Danmark.

Den ljuvliga sensommaren

​Har en vän som är på Öland nu i september. Så ljuvligt att vara där när de flesta turisterna åkt hem. Minns att hon gjorde en likadan tur ett annat år och att jag då hänfördes av bilderna hon delade. Lugnet, sensommarkänslan, det folktomma. Kände samma känsla via bilderna hon delade igår. Sensommaren. Är det inte så att en del av dess ljuvlighet ligger i att den inte är så förväntansstyrd som dess föregångare, högsommaren? Den får bli som den blir. Bjuder den på sol blir vi tacksamma. Bjuder den på regn känner vi vilsamhet. Vi tar den som den kommer och då blir det bra oavsett. 🙏

Tisdagstankar

​Igår var jag på kroppsterapi. På företagets hemsida står det ”holistiska behandlingar för kropp och psyke”. Är just det, en blandning av samtal, vägledning, massage och meditation. Jag behövde det, är inte i synk med mitt inre. Fick ett par tips som jag vill notera för att inte riskera att glömma.

Använd ilskan som drivkraft. Grunda fötterna, känn ilskan gå som en kraft genom kroppen, möt med blicken och det blir enklare att inte vara taggig utan behärskad och tydlig i kommunikationen. Jag har en tendens att låta ilskan försvinna ut genom munnen, att inte grunda mig och inte låta den vara ett kraftfullt verktyg. Kom att tänka på diktaren som min dotter fick mig att upptäcka. Sapfo, hon som levde i Grekland för 2600 år sedan. Dikterna är inte kvar i sin helhet, endast fragment kvarstår, men i dessa guldkorn finns en skattkista av visdom och känslor. Letade i diktboken jag köpte och fann fragmentet jag sökte; ”Att värja sig mot tungans tomma skällande när vreden sprider sig i bröstet”. Är ju precis det kroppsterapin igår ville lära mig. Häftigt att någon som levde för så himla länge sedan kunde fånga denna visdom så koncentrerat. Det får mig, igen, att tänka att vi lever cirkulärt. Det är inte en uppåtgående linje där vi hela tiden utvecklas och blir smartare. Inom vissa områden, javisst, men själen har kunnat allt redan från början. Vi kan glömma, påminnas, glömma igen etc, cirkulärt. Fint och faktiskt trösterikt att tänka så, vi kan gå vilse men vägen finns där om vi bara letar. Man skulle kunna tänka att det är nedslående att vi inte kommit längre på 2600 år, att vi inte lärt oss något, men kanske ska vi påminna oss om visdomsuttrycket ”vi ska ingenstans, vi är redan framme” inom vissa områden. 🙏♾️

Ett annat tips var att beskriva förlopp konkret och faktamässigt för mig själv. Detta för att kunna se att det rör sig om olika saker, olika känslor. Och att båda kan existera samtidigt utan konflikt. Min katt Sigge blev påkörd och det är synd om honom. Min enda veckas ledighet blev inte det jag önskade och behövde, då min katt hade blivit påkörd, och jag tycker synd om mig själv. Det är ok att känna både och utan att få dåligt samvete. Det är två olika saker. 

Engelsk 👮-serie

​Vi följer en brittisk deckarserie, Scott&Bailey, bra. ”Om den går som en anka, låter som en anka och ser ut som en anka så är det antagligen en anka” - rätt ovanligt att en deckare följer den tumregeln, men så är det här. Och det är skönt när stories är okomplicerade. I senaste avsnittet lärde vi oss ett uttryck som är värt att lägga på minnet; ”He’s a bit down on his luck”. Sådär kan det ju kännas lite till mans ibland, att man ligger lite lågt på turskalan. 

Lördagkväll

​Jag njuter lördagkväll. Har satt på mig en fin klänning och ett matchande armband. Slagit upp ett glas gott vin och satt mig med det och ett klurigt sudoku på altanen. Är behagligt varmt och inifrån hörs bra musik. Är man introvert om man har svårt att tänka sig ett bättre lördagsnöje? 😍

Förändringsreflektion

​En sak jag tänkt på är hur mycket lärdom som kommer av förändring och prövning. Jag har nog lärt mig mer om mig själv de senaste tre månaderna än på många år. När man ställs inför utmaningar utan skyddsnät kommer ens olika styrkor och svagheter mer i dager. Intressant. 

Gröna stammar

​Vi är i skogsstugan vid sjön. Min skrivarlust väcks alltid till liv här. Naturen inspirerar och tidens framfart saktar av lite. Tog den här bilden för att fånga hur det gröna tar vid på andra sidan huset, grönska genom fönster, liksom hur sjön anas bakom grönskan. I efterhand fick den blå himlen med sina bulliga vita moln, det röda huset och träden mig att minnas teckningarna vi ritade som små. Givet motiv när det var dags att rita var just ett rött hus, blå himmel, vita bulliga moln och ett par stammar med rikliga trädkronor. En gång följde jag med min granne Marie, hennes pappa hette Leif och var polis, till hennes farmor och farfar som bodde på cykelavstånd. Längre bort än vad vi brukade cykla, men ändå möjligt att cykla dit. Jag var nog nervös, kände inte hennes farföräldrar och var dessutom blyg. Vi skulle rita vars en teckning åt dem och satt vid köksbordet. Jag minns så tydligt hur jag stirrade till mitt vanliga motiv och fick stammarna gröna och trädkronorna bruna. Minns hur det fnissades, mina kinder säkert röda - ville inte göra fel, men någon, tror Maries farmor, räddade med en kommentar kring att träden egentligen var minst lika vackra i den omvända färgkombinationen. Märkligt vad små saker kan etsa sig fast i minnet, medan stora kan försvinna snabbt som tomtebloss.

Mallig mamma 🐸 ❤️

​Det har absolut sina fördelar att vara av den reflekterande arten. Vi är själva hemma, mina ungdomar och jag. Nyss åt vi middag, kantarellpasta med vars ett glas rött. Petter lagade, jag dukade och stod för salladen och Stina tog hand om disken. Mysiga samtal medan vi åt. Reflektionen består i hur mycket wow det är över att vara mamma till dessa två. Ett ögonblick tillbaka var jag själv i deras ålder. Och nu är jag alltså mamma till två flygfärdiga fulländade barn. Mallig är bara förnamnet. Och tacksam. 🐸 ❤️

Acceptans

​

Acceptans. Centralt inom mindfulness, till höres enkelt men ändå så svårt. Övar mycket på det nu. Jobbet jag bytte till känns inte som jag önskade. Semestern blev så mycket kortare än vad jag önskade. Framförallt blev den annorlunda mot vad vi önskade med en kisse som inte är hundra efter att ha blivit påkörd. Han övar också på acceptans. Kan inte vara ute och springa som vanligt, men finner sig i en lösning med koppel och hälta. När jag nyss var nere på bryggan för att bada, satte jag mig och andades in stunden och platsen. Så mjuk. Så omfamnande. Om än allt inte är som jag önskar, slogs jag av hur bra det ändå är. Mindfulness. 🙏

Ösregn

​Himlen öppnade sig och regnet öste ned i slutet på min promenad. Jag påmindes om hur underbart det är att vandra i regnet. 🙏

Torpmiddag stundar

​Det är något väldigt mysigt med middag i sommartorp med ängsblommor och ljus som dekoration. Grönskan finns alldeles inpå om än middagen intages inomhus. Älskar 💚

Mjukt och följsamt

​Stilla vågskvalp. Och ett hjärtblad som följsamt guppar med. Har en bok jag ska läsa, men skvalpet och stillheten pockar på min uppmärksamhet. Vill naturen visa mig något? 

Vår hemlighet

​Ingen anar att bakom, eller egentligen mitt i, den där grönskan gömmer sig vår frukostbänk 🍀💚

👵

​Jag längtar redan till pensionen. Friheten. Tiden som är tillgänglig. Det kravlösa. Ingen som jagar. Medveten om att jag glorifierar något som inte bara har fördelar. Kom i alla fall på mig själv med att avundas pensionärerna jag mötte i ICA-butiken under lunchpausen. Till och med en äldre dam med rullator. Som förstås är jag högst osäker på om jag hamnat rätt via det här jobbytet. 

Kalles på tråd

​

Smultron på strå

​

Han kom förbi med smultron på strå. 🥰🍓

Ta mig dit

​

Jag har börjar på nytt jobb. Dummaste tänkbara tid just före semestern. Får knappt någon sådan. Blir avundsjuk när sociala medier vittnar om glada semesterfirare på diverse soliga ställen med turkost vatten, palmer och drinkar. Men egentligen är det inte till sådana ställen jag längtar. Den här bilden, från skånska Haväng, får det att skälva i mig. Det är sådana här ställen jag längtar till. Det trygga. Undangömda. Där jag bara kan vara och där det är kravlöst. Och folktomt, eller åtminstone folksnålt. 

Vaggande berså

​Kände lukten från jasmin när jag gick ned till bryggan i morse. Lätt sommarregn med liten bris accentuerade doften och liksom bar den fram till näsan. Kom att tänka på en jasminberså som jag är osäker på om jag upplevt på riktigt eller i min fantasi. Längtade efter att sitta på min frukostbänk i just en sådan berså, gömd från omvärlden, drickandes kaffe och ätandes god smörgås. Berså. Fint ord. Kom att tänka på franskans berceau som betyder vagga och att det säkerligen är härifrån vårt berså härstammar. Invaggad och omvaggad av ett grönt lugn. 🌿

Paradisisk frukostförgyllare 🐺☕️

​Jag har en ny frukostbricka. Hade lite svårt att bestämma mig huruvida den var fin eller ful innan inköpet. Men jag drogs till den igen och igen och då slog jag till. Nu tycker jag bara att den är fin. Dessutom vackra färger. Nyss vände jag på den och läste om hur den här vargliknande hunden var del av ett stort utställningsprojekt med färgsprakande djur och växter på temat ”en paradisisk trädgårdsfest” till förmån för Röda Korsets arbete. Utställningen gick av stapeln år 1923, 100 år sedan alltså, i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm. ❤️

Vilse men kanske anar jag stigen 🦋

​Lång lördagsfrukost inomhus med tända ljus till regnets ackompanjemang. Mysigt. Lugnt och tryggt. Välbehövligt efter två intensiva veckor på nytt jobb. Jag, som varit över 15 år på samma ställe, hade glömt hur det är att vara novisch. Jag saknar mina gamla kollegor, känslan av att vara hemma och att ha en identitet, samtidigt är det kittlande och utmamande att lära nytt och att vara ny i stunden. Skräckblandad förtjusning. Ena dagen vill jag kasta in handduken, för att nästa ändå tycka det är lite spännande. 

Friggefrid

​Tredje natten i rad som jag sover i friggen. Älskar det! Här är jag inte mörkrädd, full överblick, så det är här jag ska hålla till framöver när jag är ensam hemma. Nu grundas mitt val på att jag behöver somna och inte bli störd av kvällspigga ungdomar. 💤

Tillsammans genom allt

​Vi var på bygdekalas i helgen. Tre generationer med mat, dryck, tal, skratt och dans. Det var en 50-årsdag som firades och till tårtan kallades jubilaren fram för att hissas. Inte en gång utan hela 50 gånger ”kastades” hon upp av en samling av byns män. 🎈Slog mig hur stark sammanhållningen verkar vara på landet. Över generationer och över känsloregistret. Två gånger har jag varit på begravning i samma by. Båda gångerna har samma män som nu hissade, tillsammans burit kistorna från kyrkan ut till gravplatserna. Fint att finnas där i glädje och sorg för varandra. Tror att landsbygden kanske ligger före städerna här. 

Lyxen i det enkla och självklara

​Och nu gick jag förbi fläder, ljuvlig doft också från den. Näsan är på lyxfärd denna morgon. Doppet var också ljuvligt så även kropp och själ har fått sitt.

Sommaren är här

​Jasminen, en högtidsdoft för näsan, nu kände jag den. 

Fait accompli

​Operation målning klar. ✅ Falu rödfärg, åtgång 18 liter. Började igår, fortsatte idag. Jag har två egenskaper som är prövande i samband med just målning, otålig och slarvig. Blev lite uttråkad igår, men så läste jag på färgburken att ommålning med Falu rödfärg inte får ske tätare än med 8-10 års mellanrum. Slog mig att jag nog bara gör den här målningen och två till i mitt liv. Blev lite ödmjukare inför uppgiften vid den tanken, och också mer tålmodig och mindre slarvig på kuppen. Gäller att vända psyket och se livet från ljusa sidan 😀. Vi firar nu fait accompli med en GT och sällan har en drink smakat så ljuvligt. 👩‍🎨

Det stora i det lilla 🏃‍♀️

​Vi inledde dagen med en mysig löptur på 4 km i skogen och sedan tvagning i sjön. Sitter nu på solig trapp och avnjuter frukost samtidigt som vi på radion hör försnacket till Stockholm maraton som snart ska börja. En inte riktigt lika nätt liten löptur, hör hur det talas om benhinnor, kroppssignaler och värmeslag. Igen slås jag av att det finns mycket att hämta i det lilla formatet. 😊

Dagdriveri

​Lyssnade till Spanarna. Jessika Gedin sade att hon börjat med dagdrickande. Träffas dagtid för en drink eller ett glas vin. Att hon kommit på att hon föredrar den tidpunkten för socialisering framför krogen på kvällstid. Jag förstår hur hon menar. Jag älskar att ta ett glas vin till lunchen. Både gott och lite busigt. Liksom det är något extra med godis på dagtid, pizza till lunch (jättebusigt i min värld) och bio dagtid. Allt blir lite extra bejakande och trotsigt på ett busigt vis i dagsljus. ☀️

Med hela dagen framför oss 🙏

​Börjar man bli gammal när man uppe med tuppen även när man är ledig? Vi har förvisso aldrig varit sjusovare, men ändå. Njutbart är det, hur som helst, att redan ha hunnit morgonbada och redo att njuta frukost (som idag sker på trappan i solen i skogsstugan vid sjön) innan klockan ens slagit sju. ⏰

Body, mind, soul - livspelare

​Älskar att lyssna till samtal när jag är ute och går. I morse talades om att identifiera sina livspelare. Hon hade body, mind och soul. Ställde sig själv frågan ”vad behöver min kropp idag för att känna att det var en bra dag när det blir dags för nattvilan?”. ”Vad behöver jag för stimulans och vad behöver min själ?” Fin ledstång för att fylla vardagen med sådant som känns bra, tänker jag. Samma person sade att hon älskade att gå på djupet, samtal som betyder något. Jag håller med. 

Klokt från Jill och Lill

​Självsamhet. Hörde det ordet idag, vackert för vald ensamhet. 

Hörde också om hur alla åldrar kan rymmas inom en samtidigt, just som trädstammen har sina årsringar. 

Bra saker båda, dem vill jag spara. 

Festligt samförstånd 🧚‍♂️

​Varit på bolaget och handlat till kommande student. Fler än vi med samma mission. Vi log och nickade åt varandra. Älskar känslan att höra samman med okända via festliga förberedelser. Hade lust att fråga vad de skulle äta, men besinnade mig. 👩‍🎓🌟😊

Styrka

​

Lite så är det nog för mig. Och den kraften är väl god som någon?

Kvalitet

​”En människa med varm blick och öron som hör.” Sagt om Tomas Andersson Wij. Så mitt i prick, lyssna på hans samtal i podden Hundåren så förstår du. 

Poesi och lättja och en liten GT

​Lyrik var temat för årets nationella prov i svenska för gymnasietreorna. Jag fick läsa texthäftet och lyssna till min dotters tal. Sapfo, en för mig tidigare okänd diktare som levde i Grekland för 2600 år sedan. Blev inspirerad och köpte en bok. Nu läser jag högt ur den samtidigt som vi läppjar på vars en GT, mannen och jag. Så kan också en Kristi Himmelfärdsdag firas. 😃

*Jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden

*För det blir stilla väder snabbt efter starka vindar

*Kort genomskinlig klänning

*Att värja sig mot tungans tomma skällande när vreden sprider sig i bröstet

*Långt ljuvligare klingande än lyran, mer gyllene än guld

*Jag vill säga dig något, men blygseln hindrar mig

*Jag talade med dig i en dröm

*Afrodite bestod dig en synnerlig heder

*Jag har aldrig tidigare, Eirene, träffat någon mer irriterande än du

Där var ett axplock. Få dikter är bevarade, är istället mest fragment. Men, som det står på bokens baksida, ”Här finns ett direkt tilltal som är både intimt och universellt. Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”

Sådant här intresserar mig, jag frossar i det, varför i hela evighetens namn blev jag ekonom? 🤔

Naturen bjuder på underhållning

​Jag är i sjöstugan i skogen. Sitter på altanen och hänförs av skogens symfoniorkester. Kvitter i olika tonarter och med olika klang, tillsammans bildar de som en vårhyllning. Ljuvligt. 🎶🍀

Kameliadamen

​Åh vad jag tycker om att gå på teater! Det är så levande, så på riktigt, och jag fascineras alltid av dekoren. Oerhört imponerande att med få medel och begränsad rekvisita kunna skapa storlagna scener och miljöer. Kameliadamen såg vi idag. En upplyst kub mitt på scenen var central. Den skiftade färg och mönster som en symbol både för tid och sinnesstämning. En varm och innerlig pjäs med duktiga skådespelare. Det blev stående ovationer och hela fem inrop efteråt.

Säsongsöppning 🌼

​

Frukosthörnan, denna min vardagsoas, har öppnat för säsongen. Förutom macka och fil fanns också chokladkaka på frukostbrickan. Och kaffe såklart. Nu kan det bara bli en bra dag. 🍀🌼

Det stora i det lilla

​

Det är sådana små saker som gör det, den slumpmässiga harmoniseringen mellan klänningen bakom dörren och tavlan på väggen. 💛

Massa mjukt att hamna i

​Handlat till själen idag. Mjuk kudde och bomullstäcke i fina mönster och färger. Haft det ute i soffan på altanen och myst med medan jag fikat och läst. Behöver det mjuka än mer nu då det är så mycket och så stressigt på jobbet. Samtalade med kvinnan i affären. Jag undrade om hon själv hade mycket av allt det här vackra i sitt eget hem. Hon berättade att hon och hennes man inrett två lägenheter som de hyr ut. Här har de gått all in på mönster och stilar med värme som gemensam nämnare, men att de i sitt eget hem inte varit så kreativa utan faktiskt ganska tråkiga. Hon berättade vidare, på temat att man sällan ”lever som man lär”, att hennes pappa hade varit bagare med eget bageri, men aldrig hade de haft hembakat hemma och dessutom hade kvinnans favoritbulle som barn var helt vanlig slät utan minsta bagarkrusidull. Mamman hade varit sjuksköterska och tagit väl hand om andra när de var sjuka, men inte om sina egna barn. Här berättade jag att jag var ekonom, men höll mig undan siffror och struktur på fritiden för att istället fylla på med mjukt, mönstrat, färgglatt och själsligt. Sådant som får mig att landa mjukt och omfamnar mig. Som jag kan ”hamna i” just som båtarna ”hamnar” i hamnen nöjt förtöjda och guppandes på vågkruset. Vi log lite kring hur det ofta är, vi har alla ett drag av ”skomakarens barn” om än anledningarna kan vara olika.

Eftermiddagsbio

​Loggade ut tidigt och gick på eftermiddagsbio. Fransk film, fika och allena i salongen. Hela kvällen kvar efter avslutat nöje. I like. 📽️

Bad 🛀

​Läste om en vars sommarnjutning är kalla morgonbad i trädgården. Tänkte på boken Blybröllop där just ett trädgårdsbadkar förekommer. Rutinen där var dock nattliga bad med stjärnhimlen som dekor. Mysigt osvsett tidpunkt.

Energikällor

​

På en sida om högkänslighet fanns denna bild. Stämmer på mig, möjligtvis att det bredvid maten hade kunnat stå ”ett glas gott vin” också. 

Det blomstrar 🌸

​"Ge mig lite ljus och värme och jag slår ut i blom", bra konstaterat. Vi tror vi är så komplexa och invecklade, men i själva verket är vi nog rätt enkla och ofta är det de små sakerna som gör det; ljus, värme, hälsa och omtanke. Har oss, som redan har tak över huvudet och mat på bordet, i åtanke när jag skriver - annars hade såklart de sakerna varit prio för välbefinnande. En sak till får mig att blomma - kultur. Förra veckan var jag på Monicas vals på Hipp. Idag var jag på biblioteket och lånade tre böcker av Anne B Ragde. Nästa vecka ska jag på bio och se Belgiens Oscarbidrag Close, franskt tal. Och nyss bokade jag biljetter till Dumas Kameliadamen på Intiman.  🌸

Nu och då ☀️

​”Jag gillar att åka hem när det är ljust” sade jag efter en bryssellunch och tre drinkstopp med våra bästa vänner. Min man höll med men kommenterade också att definitionen ”hem när det är ljust” såg annorlunda ut i ungdomens dagar. ☀️

Glöd

​Nu har jag läst en ny bra bok, Glöd. Den är kompakt och innehåller mycket, allt greppade jag nog inte. Tecknar ned ett par partier som jag vill hålla kvar.

”Minnet har en märklig förmåga att sila allting. Efter tio eller tjugo år visar det sig att stora händelser inte har förändrat någonting inom en. Så plötsligt en dag minns man en jakt eller en del av en bok, eller det här rummet.” Min tolkning är att minnet av en känsla eller en förnimmelse är starkare än faktiska händelser.

”Det är det värsta öde som kan drabba en människa. Längtan efter att vara annorlunda och en annan än den man är: en smärtsammare längtan kan inte brinna i ett människohjärta.”

Tona ned synen

​Bland sinnena ter sig synen dominant. Den stjäl uppmärksamhet. Blunda och hörseln ges mer plats. Doften också. Plötsligt känns vinden smeka din kind. Jag har också hört om måltider i mörker. Att då också smaken accentueras. Ska prova det. 

Eftermiddagsmys

​Att krypa under täcket och eftermiddagsvila värmd av solstrålar genom ena fönstret och av glittrande vatten genom det andra - då mår jag gott.

Herrelöst+hemlös = match

​Det är obalans när det på vissa ställen finns hemlösa människor medan det på andra ställen finns herrelösa hus som står och förfaller. Här borde finnas en matchningssajt.

Doftförnimmelse från Bosse

​Jag klyftade ett grönt Granny Smith äpple. Doften påminde mig om Bosse Kanin. Samma trygga doft som när jag begravde näsan i hans päls. Berördes. Från affären kom jag hem med persilja, inget vi behövde eller något som stod på inhandlingslistan. Tror valet berodde på en undermedveten längtan efter Bosse som älskade just persilja. Our mind works in mysterious ways. 🍏🐰🌿❤️

Chilla bland scilla

​

Känslostockning

​På Nyhetsmorgon talades det om amning och mjölkstockning. Fick mig att tänka på ”känslostockning”, ordet finns inte men ni förstår säkert. Överflöd på känslor som orsakar stockning i bröstet (eller halsen eller magen). Jag var i början av veckan på kroppsterapi, en holistisk behandlingsform med samtal, centrering och massage. ”Varför är du här”, på den frågan svarade jag bland annat just ”känslostockning”. Att jag gått lite vilse bland många starka känslor, egna och andras, och att jag längtar efter att rota mig och inte svänga runt hipp som happ i trädkronan. 🌳

Färgglatt halsband

​En föreläsare hade ett så fint halsband. Hennes barn hade pärlat det, fick jag veta. Mina barn är lite för stora för pärlhalsband, men min man kom på en idé för att efterlikna barns talang för färgassymetri. Jag gav färgerna olika nummer och lät tärningen avgöra. Så nu har jag ett fint, färgglatt osymmetriskt halsband, jag med. 🎈🎨

Tack 🙏

​Jag, som så många andra, sörjer fantastiska Elin Kjos. Tänk att någon man egentligen inte känner kan kännas en så nära och vara en så kär. 

Det är något magiskt med hörseln som sinne. Det är så jag ”lärt känna” Elin. Genom hennes röst. Den har uttryckt skratt, gråt, jävlar anamma, tankar, berättelser - allt det som ventilerats i den veckovisa podden som gjort mig sällskap under ett helt års måndagspromenader. 

Rösten och hörseln som vertyg och sinne är magiskt kraftfullt. Hörseln är just det sinne vi ofta har kvar längst i livets allra sista skede. Därför trösterikt att läsa att Elin somnade in till toner av vacker musik, dessutom hållen av sin familj. 

Tack för all kärlek och allt mod du gett och alltjämt kommer att ge, Elin. ❤️

Blybröllop

​Läst en härligt busig bok, Blybröllop. Fick tipset av bibliotekarien. Min man har roats av min läsiver, boken handlar nämligen om hur Irene giftmördar sin make Horst med bly. På baksidan av boken läser jag ”En komedi med mörka undertoner och en sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning. Med bitande humor skildrar den en mogen kvinnas minst sagt överraskande väg till frihet.”

Några passager i boken är värda att memoreras och allmängiltiga för livet och allt därtill:

* ”Människor är sällan bara det ena. Det är det som gör det svårt, att man inte kan döma ut dem som hundra procent dumma och okänsliga.” 🎯

* ”Gift. På svenska har det ordet två mycket olika betydelser. Finns det något annat språk där ordet för äktenskap är detsamma som för ett hälsovådligt och dödligt ämne?” 😃

* ”Vi är bara en ögonblicksbild i evigheten. En diabild av ljus i en karusell med svarta rutor. Vi har fått detta liv till skänks. Varför ska vi inte göra det mesta av det? Det är underbart att ligga naken i badet med det lena vattnet längs låren och evigheten ovanför.” (Här har Irene placerat ett djupt badkar i trädgården och kopplat en vattenslang från köket så att hon kan fylla karet med varmt vatten. Där ligger hon nattetid och tittar på stjärnhimlen. Stjärnorna står för det eviga och hennes egen uppenbarelse för det ögonblickliga.) ⭐️ 🛀

* ”På ett plan tror jag att alla berättelser är ett försök att fånga livets innersta väsen, själva essensen. Så att orden kan hålla kvar det vi inte själva förmår.” ❤️

Ps. Jag älskar min man så boken har roat, inte inspirerat 😍

Vårigt på kökshyllan

​Mina vintermuggar har nu ömsint ställts in i skåpet och hyllan bjuder istället rum åt alla muggar med vår - och sommarmotiv. 🌼🌿

Dvalan är bruten

​Vår i luften och plötsligt vaknar vi. Trädgårdsarbete, dunkgömme, studsmattor och fågelkvitter. 🌿🤸‍♀️

Hobby sökes

​Jag tror jag saknar en hobby. Något att försjunka i, njuta av, få energi från. Nyss var vi ute på sista etappen av vårt veckomaraton, min dotter och jag. Sprang förbi ett gäng fågelskådare som stod på rad med kikare förenade i sitt intresse. Knäppte en snabb bild för att påminna mig om att själv gå på hobbyjakt. 

Kärleksbombad

​Jag ska byta jobb efter mer än 15 år på samma ställe. Nästan hela mina barns uppväxt. Beslutet gjordes offentligt i torsdags. Sedan dess har jag sköljts över av kärlek. Fick det här från en av de yngre IT-killarna. 

De må vara kaxiga i den yngre generationen, fria och rotlösa och betydligt mindre lojala än jag när det kommer till arbetsmarknaden, men de värdesätter ändå varma relationer och en trygg punkt i sin vardag. 

Bokoas 🌿

​

Ibland dyker det upp sådana här ljuvliga bilder i mitt flöde. Massvis av böcker, massa mys och massa värme. Där, just där i den bruna fåtöljen, hade jag velat sitta nu med min bok. 

Klokt från Spanarna

​Lyssnade på Spanarna under en skön morgonpromenad i strålande solsken. Stannade till två gånger för att notera klokskap. ”Framtidens scen i samtidens dimmiga landskap”, fin beskrivning från Ingvar Storm, programledaren, om vad programmet handlar om. En beskrivning jag ville fånga. Vidare talades det i en av spaningarna om ”anastrof” som motsats till katastrof. Ett ord jag missat, fick slå upp det för att undersöka. En anastrof är egentligen en retorisk stilfigur, men det har kommit att användas som motsatsord till just katastrof. Ett annat ord för motsatsord är för övrigt antonym. Man lär sig mycket på framtidens scen. 

Nobelpris i sikte

​Jag läser Annie Ernaux’s ”La vie extérieure”. Det är en samling av författarens iakttagelser från tåg, flyg, köpcentrum, gatan, parken - små minnesbilder, tidsnedslag, från livet. Inte helt ödmjukt tycker jag mig ana min egen samling av tankevädringar. Tänk om man postumt kunde få Nobelpris för sina spaningar, det ni! 😄

Äldrekontakt 🙏

Läste om en som anmält sig som volontär att två gånger om året bjuda hem åtta äldre som söker sällskap. Föreställer mig två underbara årliga träffar med åtta exemplar av Ruth runt mitt bort. Manliga och kvinnliga Ruths. Vilka samtal vi skulle ha! Sagt och gjort, nu har jag med anmält mig som volontär. 🎈

Vem är kapten? 👩‍✈️

​”Det känns som du inte är med i matchen”. Varit hos en rekryterare där jag ombads att dra min historia från början. Fick kommentaren ovan som en reflektion över både skolgång och arbetsliv. Jag är inte riktigt med, klarar mig alltid bra ändå, men är det verkligen jag som står vid rodret på min båt? Sitter nu på ”mitt café” (det som inbjuder till vadderad ensamhet)  med en kopp kaffe och funderar över just det. 

Shazam

​Shazam är en fantastisk app. Halva min låtlista, nja kanske överdrivet men ändå, kommer via den. Senaste upptäckten är en österrikisk sångare som spelades på transferbussen till flygplatsen i Salzburg. Sophie Lindinger heter hon. Lyssnar nu och det är sådär subtilt och sugande som jag gillar. 

Pistveteraner

​Ibland har vi sällskap av äldre herrar och damer i gondolen. Vi ömmar lite och undrar i vårt stilla sinne hur nedfarten ska gå till. Varje gång visar sig vår omsorg obefogad, det är detta garde som äger pisten. ⛷️

Betraktaren i mig 🎄

​Det är rena julafton för en betraktare att bo på hotell med halvpension. Väldigt intressanta både frukost- och middagssittningar. 👀

Yatzy

​Ni som kan sannolikhet. Räkna ut oddsen för att han skulle få yatzy. Hade en omgång kvar. Endast yatzy som återstod. Jag hade redan yatzy och var säker på att vinna det här spelet. Han fick två fyror i första kastet. Sparade dem, men fick ingen fyra i andra. Skakade de tre tärningarna nogsamt inför sista kastet. ”Helt osannolikt är det ju inte”, sade jag lite falskt uppmuntrande. Knappt hade jag sagt klart meningen förrän hans sista kast blev tre fyror. Vad är oddsen? 

Tillit ger pålit

​Läste en insiktsfull mening ”Att han litade på oss gjorde oss pålitliga”. 

Tillit och pålit. Vet att det heter pålitlighet, men varför egentligen inte pålit? Passar bättre i min vädring så nu använder jag det. 

The Smiths

​”If I seem a little strange that’s because I am”

Briljant formulering, min humor. Är The Smiths i låten Unloveable. 

”If you have five seconds to spare, then I will tell you the story of my life” från Half a person. Också fint formulerat. 

Dans och yoga

​Har varit på ”prova-på-dans-och-yoga”. Dagen inleddes med yogadans där våra olika chakran dansades till liv. Vi har sju chakran som enligt flertusenårig lära är som snurrande energihjul runt vår ryggrad. Från roten av ryggraden och nedåt har vi det röda rotchakrat. Jord, trygghet och säkerhet. Strax under naveln kommer det orange sakrala chakrat. Vatten, sexualitet och kreativitet. I magtrakten finns det gula solar plexus chakrat. Eld, personlig kraft och självkänsla. Det gröna hjärtchakrat är kopplat till luft och förmågan att älska och känna medkänsla. Halschakrat är blått och kopplat till elementet ljud. Vår förmåga att kommunicera och uttrycka oss. Det sjätte chakrat, tredje ögats chakra, har färgen indigo och finns mellan våra ögonbryn. Elementet är ljus och förmågan att se klart samt vår intuition finns här. Sist har vi huvudkronans chakra, violett till färgen och kopplat till tanken. Här finns vår andliga koppling till universum och oss själva.

Yogadansen följdes av yin yoga. Yin är det långsamma och svala, natt och måne. Motsatsen och parhästen till yan som är rörelse och värme, dag och sol. Yin yoga behöver ingen uppvärmning. Istället ska kroppen med fördel vara kall då detta underlättar att träna ligament och bindväv eller fascia. Det är detta som är fokus i denna yogaform, inte musklerna. 

Nu blev det afrikansk dans ledd av en varm och vacker afrikanska. Vi stampade jordgolv, använde höfterna och våra ”stora afrikanska rumpor” för att hämta och balansera vattenkrus på våra huvuden. Vi fiskade och samlade ihop fångsten. Spanade över savannen, spejade, hoppade för att undkomma ormgropar, drev framåt med våra spjut och firade våra framgångar med högljudd glädje och triumferande dans. Allt ackompanjerat av sagan om vårt liv på den afrikanska savannen. Härligt och inspirerande med garanterad träningsvärk imorgon.

Sist väntade kundaliniyoga med fokus på andning. Eldandning provade vi på, en slags snabb in-och utandning som sker långt ned i magen. Mantrameditation med rörelser och sång avslutade och inramade dagen.

Nu är jag slut som artist men tacksam att jag tog mig dit och deltog. Namaste 🙏 

Detaljer är viktiga

​

Det spelar roll för smaken ur vilken skål man äter - åtminstone för mig. Njöt kungligt av min yoghurt med müsli ur denna vackra solgula skål i morse ☀️ Som solstrålar i sinnet. 

Skön plats

​Under meditationsstunder blir man ibland ombedd att visualisera en plats där det känns skönt att vara. Gick förbi en sådan plats i morse. Fångade för att påminna mig om jag skulle glömma.