Ankare

Tre heldagar på en främmande plats räcker för att upptäcka mönster och känna sig hemmastadd. 

Som den gamla kvinnan på bänken vid havet. Vi joggade förbi henne varje morgon. Hon såg så nöjd ut, strålande, nästan som utsänd från ovan. Kanske var hon nunna? Hon log varmt åt oss och påminde om att vända blicken mot havet. 

Sedan hade vi pianospelaren. Honom, eller det vet jag ju egentligen inte men det kändes som manliga händer, hörde jag öva strax efter lunch alla dagar. Från ett öppet fönster flög vackra toner ut. Jag stannade till. Önskade att jag kunde spela sådär. Eller någon i min närhet så att jag fick chans att lyssna ofta. Det är inte samma sak att lyssna till pianomusik ur högtalarna. Det här var hisnande bra, kunde varit inspelad musik, men så ibland snubblade pianisten till och fick ta om. Mjuka skalor som liksom dansade fram. Än mer levande med dessa små upprepningar. 

Och kyparna, de som kände igen oss på hörnet på vår gata. Som vinkade och ropade "have a nice day" när vi gick förbi. Och crêpekillen som visste både vad barnen ville ha och vad vi vuxna önskade.

Till och med kvarterets djur blev bekanta. Hundarna och katterna. Den lille schäfervalpen och katterna som vi döpte till lill-Alfons och lill-Aston.

Summeringen ger att det snabbt går att urskilja mönster eller vanor som gör en hemmastadd på nya platser. Lite som trygga ankare. 

Inte så noga

Let’s not and say we did.

Lärde mig just det uttrycket. Vi tänkte åka ned och ta ett kyligt morgondopp bara för att tydligt känna skillnaden när vi i eftermiddag doppar oss i Grekland. Som ni förstår ångrade vi morgonplanen, frukost i soffan med tända ljus lockade mer. 

Tjillevippen

Vågmästarroll på svenska. "Sitter på vippen" på norska. Tycker våra grannar uttrycker det sötare.

Nya tag!

Får jag bjuda på en dos av livets ironi? Jag har som en av mina passioner ett stort intresse för det franska språket. Talar det ganska bra och är framförallt inte så dum på att skriva det. Fick nyss ett sms från min 16-årige son att han fick F på franskprovet. Äpplet föll visst en bit ifrån päronträdet i det här avseendet... 

Naket

Inatt drömde jag att vi reste iväg. På plats i solen kom jag på att jag hade glömt min bok. Vid närmare eftertanke kom jag på att jag inte hade något bagage med mig alls. Att jag till och med hade glömt att packa. Det var ingen större uppståndelse kring det, mer än att vad jag än skulle göra fattades mig något. Jag gav mig iväg för att handla det nödvändiga, tillsammans med min dotter, men det var en jättesvår trappa att ta sig uppför, och plötsligt hade jag tunga klumpiga pjäxor på fötterna. Min dotter ilade uppåt medan jag knappt kunde finna fotfäste. Pengen jag fått låna tappade jag, fick igen den men höll på att bli lurad, och det enda jag såg väl trappan bestigen var ett fritids och en bar, inga affärer. Men jag minns ett pingisbord inne på fritidset och min tanke att det, det skulle nog min son uppskatta. 

Höstfrukost

Jag besökte mitt gamla favoritcafé idag och åt en god frukost i trevligt sällskap. 

Min hobby i höst

Jag studerar franska på kvartsfart. Är en av fem studenter. Vi har Saga från Karlshamn som läser historia parallellt med franskan. Var i Nice och Senegal förra hösten och i våras. Hannes, efter två års studier i Montpellier kör han nu franska hemma på helfart, den ende av oss. Lisa från Belgien, franskan känns som lätta lådan för henne, läser svenska vid sidan om. Monika, en äldre kvinna som är författare och har jobbat 16 år som Svenska Dagbladets Japankorrespondent. Ska skriva en bok där franskan är viktig och tog A-nivån i våras. Och så jag, A-nivån tog jag 1991 och Erasmusåret i Montpeller gick av stapeln 95/96 - en lång paus innan min comeback. En härlig bukett av frankofiler och en väldigt rolig hobby.

Mysigt avslut

Tack som kom. 

Lundströms bokradio

Kollektivtrafikant

När E6 håller stängt blir jag en kollektivtrafikant. Den frihet jag tidigare känt av att ta bilen, känner jag nu av att ta tåget. Cykeltur till stationen i höstens färger, löven prasslar så mysigt under de rullande hjulen, och gångtur från stationen genom ett Malmö som håller på att vakna. Igår slog mig tanken att jag känner mig yngre av tågandet, kanske för att det minner om tider från förr när jag var just kollektivresenär, eller för att jag ser mer av staden nu vilket också minner om yngre tider då jag var stadsbo. Hur som helst, jag vill slå ett slag för kollektivtrafiken med dess inramning. Både miljö- och plånboksmässiga fördelar (om man köper månadskort) och sedan en stunds sinnesro och mindfulness via vägen till och från stationen. Får se om det är nyhetens behag eller en vana som är här för att stanna.

Hört på radio

"Humor ska man ta på allvar."

Rendez-vous avec soi-même

Det är mysigt att hålla möten med sig själv. Och det är ljuvligt att vara ledig när ingen annan är det.

Inboad

Det dumma med att ha ett mysigt hem, är att man vill dröja sig kvar och har svårt att komma iväg.