Allt är relativt

Jag glömde en grej. Finns så mycket att skriva om för tillfället. Igår när vi satt och spelade spel kom Stina att tänka på Elsa, en klasskompis, som varit i Egypten. "Men alltså, hon var bara där i en vecka". Ja, det var väl inte så bara tyckte vi andra. "Amen, om man jämför med sju veckor var ju det jättekort tid!". Ja, allt är förstås relativt...

Morgonstund

Jag älskar att vara första man som vaknar. Att smyga ned för trappan, tyst och försiktigt för att inte väcka någon, och sedan komma ned och gå runt och tända ljus. Så fridfullt. Så tyst. Drömmen vore att hinna brygga lite kaffe och bara få vara i tystnaden, men så långt hinner jag sällan. Är för övrigt väldigt sällan jag ens är första man att vakna. Men idag var det en sådan där härlig morgon. Och jag hann tända ljusen och dra några djupa andetag innan ljudet av fötter i trappan hördes. Kaffet får jag alltså avnjuta i sällskap, men det känns helt ok det också.

Ljuvlig stund

Finns det något ljuvligare än den självvalda ensamheten? De andra är ute och bygger en koja. Jag myser i fåtöljen framför brasan. Har ett korsord som jag ska ge mig i kast med. På bordet bredvid brinner ljusen. Jag njuter och tror jag bara ska blunda en stund och insupa tystnaden och lugnet. Som balsam för själen. Ljuvligt.

Snoppfilosofi

Vi kom att prata om hur barn kommer till världen. Att det krävs en man och en kvinna. "Amen", sa Stina, "det kan också vara två mammor". Vi berättade att barn kan bo hos två mammor, men att det som sagt behövs en man och en kvinna för att det ska kunna bli ett barn. "Men det finns väl i alla fall några kvinnor i världen som har snoppar" svarade hon trotsigt varpå vi andra tre brast ut i gapskratt.

Efterlyser tjänstvillighet!

Vad är det med människor som är så avigt inställda till att hjälpa till? Jag stöter på det alldeles för ofta och blir lika uppretad och besviken varje gång. Grundinställningen för alla borde väl vara "om jag har möjlighet är det självklart att jag ställer upp". Finns en barnbok (HåkanBråkan) med ett enkelt men viktigt budskap "om man vill ha en kompis måste man vara en kompis". Finns några vuxna som hade behövt läsa den boken...

Lärdom för en mamma

Stina fick nya stövlar i julklapp. Sådana där som man inte kan leka i. Inte heller ha i regnet.

Såg genom fönstret att hon hade dem i regnet. Hade tagit på dem i smyg. "Kolla Stina, nu är de ju alldeles blöta" sa jag lite förebrående när hon kom in.

"Mamma, det är faktiskt inte hela världen, det är bara ett par skor" svarade hon trotsigt.

Och vet ni, det har hon ju alldeles rätt i. Är man nu så knasig att man ger bort ett par finstövlar i julklapp till en lekglad unge så får det ju anses högt världsligt om de blir lite blöta.

Viktig lärdom för en mamma.

Frid och fröjd

Jag blir så trotsig när julen närmar sig. Alla förberedelser, pefekta adventsstakar, välstrukna dukar, jäkt och stress, alla måsten, all irritation - trist men det är vad julen väcker för association hos mig. Så skönt att ha firat första julen någonsin på hemmaplan. Finns inga måsten. Inga välstrukna dukar. Ingen stress och ingen irritation. Välkommen julefrid.

Två högtider i en

Fick en glad överraskning när jag gick förbi granen igår. En liten kyckling hängde där på en gren. Och en bit bort hängde en liten rosa tupp. Tja, varför inte? Julen varar ju än till påska...

Charmen återställd!

"Comme il faut"

Egentligen är jag allergisk mot sådan här perfektionism, men nu när den råkade infinna sig kände jag för att föreviga.

"Råkade" förresten, tror det är en verk av min man... Har nog sett hur han blåst ut utvalt ljus mellan varven för att skapa den perfekta backen.

Von Bosse

Banne mig att det är ett adligt exemplar av kanin vi fått tag på. Von Bosse har vi döpt om honom till. Endast det bästa är gott nog - pinjénötter, ruccola, blodapelsin (absolut inte vanlig apelsin), sötmandlar, ekologiska bananer och så då Zoogigantens specialkolor liksom solrosstänger. Dyr i drift, men vad annat kan man vänta sig av en Von Kanin?

Ny kärlek

"Mamma, kan du krypa ned till mig ikväll" frågade han med glittrande ögon. "Jag har något att berätta".

Fick veta att han har chans på en ny tjej nu. Ida. Och vet ni, att se det där glittret i hans bruna sammetsögon - det är värt mer än allt guld i världen. Länge leve kärleken!

Stinas önskelista

Mamma i centrum

"Mamma, jag vet vilka som är dina två favorittjejer. Jag och din mamma."

Vacker formulering

Jag har börjat läsa på engelska. Har fastnat för en brittisk författare, Du Maurier.
Läste just denna rad, vill teckna ned den så att jag kan läsa den igen.

"It is strange how in moments of great crisis the mind whips back to childhood."

En sådan mening som fångar mitt intresse.

Gott att leva

Ett graciöst upphopp på pakethållaren. Bli skjutsad hem genom novemberkvällen. Känna vinden leka tafatt i håret. Det är sådana småsaker som gör att det känns gott att leva.

Omväxling

Att syskon drabbar samman vet man ju, ändå kan det vara så enormt triggande när man hör dem bråka. Vi hade några sådana sessioner, barnen och jag, i lördags. Men på kvällen hittade jag dem båda tätt tillsammans i ena soffhörnet under en varm filt. Sött delandes på en kudde och med blickarna riktade mot TV:ns barnprogram. Plötsligt skrattade de högljutt och samstämmigt åt något roligt. Jag log för mig själv och försökte etsa fast bilden på näthinnan. Att ta fram och stödja sig emot nästa gång ens tålamod tryter över syskongnabb...

Litet hjärta krossat

Min son har haft chans på samma flicka i över tre år. Han tycker så mycket om henne. Av en slump fick jag veta att hon gjorde slut förra veckan. "Jag blev ledsen men ville hålla det för mig själv" sa han och vände bort blicken. Så svårt det är att låta någon man älskar vara ifred med sin sorg. Jag vill ju inte att han ska vara ledsen ensam. Gör ont i ett modershjärta och ändå inser jag ju att det här bara är en liten droppe i det motgångshav han kommer att möta genom livet. Jag har i alla fall sagt att jag gärna är ledsen tillsammans med honom och att han bara kan säga till om han vill prata med mig. Hoppas han gör det.

Minnestrådar

Vi har tre värdeord i mitt företag - kompetens, affärsfokus och passion. En av våra anställda klagade på att han hade svårt att komma ihåg dem, framförallt det mellersta. Jag tipsade honom om att tänka så här "jag är ett KAP - kompetent, affärsfokuserad och passionerad". Gör inte ni också så? Hänger upp viktiga saker på minnestrådar? Min man gör i alla fall det. Tipset ovan kom mig att minnas hur han memorerade mitt telefonnummer efter vårt första möte.

Otur. Stockholm. Omvänt.

Japp, numret var 13 08 31. Jag hade aldrig kommit ihåg det numret idag om det inte var för minnestråden. "Associativt nätverk" heter det fint inom psykologin. Att rekommendera om du vill memorera.

På tal om katter

När jag bodde i Aix-en-Provence, gjorde jag några månader efter studenten, hade min madame två katter. En mammakatt och en dotter. Mamman var väldigt argsint. Hon smög in i mitt rum när jag var i skolan, och sedan gömde hon sig i garderoben bland mina kläder. När jag sedan skulle ta en tröja anföll hon och morrade som ett lejon. Många var gångerna när jag fick välja de kläder som redan hängde framme i rummet av rädsla för garderobsmissen. Men den lilla katten, den blev min kompis. Madamen hade inte tid med någon av dem, var liksom bara husdjur, inte familjemedlemmar. Den där lilla låg på mitt skrivbord när jag pluggade och ibland trampade den runt i mina böcker och spann och ville mysa. Jag älskade det. Fick nästan lust att spinna själv. En hund fanns det förresten också i familjen. Mycket smutsig gammal schäfer. Jag gillade honom också. Andra husdjur var kackerlackor, kryllade av dem nere i köket, dem var jag inte lika förtjust i.

Framtidsplaner

Åt kvällsmat på McDonald's med min Stina ikväll. Mysigt att sitta där bara vi två. Att få ta del av hennes funderingar. Bakom oss satt ett tonårspar och fnissade förälskat. Stina vände sig om ett par gånger och studerade dem. "Sådär ska jag sitta med Theo sen när vi blir stora" sa hon och tittade med glittrande ögon på mig. "Han har sagt till Tobias att han ska gifta sig med mig. Två barn tror jag att vi ska ha. Men om det gör ont tar vi nog bara en".

Rekommendation

En förmiddagsjoggingtur med Yazoo i öronen. Rekommenderas.

Sandlådeteknik

När jag var liten var jag sandlådans skräck. Mamma har berättat hur jag generöst lånade ut mina leksaker till de andra barnen, men när inte jag fick låna klippte jag sonika till ungarna med min spade. Egentligen sitter denna instinkt kvar i mig. Jag är inte snäll mot mina medmänniskor för att jag kräver något i retur, men jag utgår från att alla är goda och ställer upp för mig som jag gör för dem - när jag upptäcker att det inte är självklart blir jag arg och besviken. Vore lättare om jag bara kunde klippa till dem, snabbt överstökat liksom, men som diplomatisk vuxen svartnar jag istället till inombords. Intressant att ilskan från sandlådan så lätt gör sig påmind.

Höst = härligt

När oktober bjuder på sådant väder som idag kan man väl inte annat än älska hösten? Det luktar så gott, vinden svalkar kinderna skönt och lungorna fylls med härlig höstluft.

Utmaningarnas kväll

Två utmaningar på tur:

Sy axelband på klänningen till morgondagens fest. Drar mig för att sätta igång. Så mycket dumt kan hända...

Lära mig resten av pianostycket jag spelat på ett tag. För många sänkningar och höjningar hit och dit. Sitter nu och lyssnar på en inspelad version av stycket, tänker mig att inlärningen förenklas om jag låter tonerna smälta in i huvudet.

Till attack! Börjar med pianot, sedan tar vi sömnaden.

Spot on

Ja, lever man livet så här är man nog rätt på det. Ganska enkelt egentligen.

Motion Overthere

Vad vore väl en NY-vistelse utan löprunda med efterföljande qigongpass i Central Park? Härligt med motionsmosaiken bestående av gamla, unga, svarta, vita, tjocka, smala, utspökade, diskreta, snabba, långsamma, amerikaner och turister. Coolt är bara förnamnet.

Rundgång

Runda bord uppmuntrar till gemenskap. Till förtroliga samtal om än man är fler. Positiv rundgång liksom. I like!

Nyfödda bokmalar?

Jag har varit ute hos Bosse Kanin och fixat i buren och kelat. När jag kommer in ligger barnen i vars en ände av soffan och läser! Utropstecknet kommer sig av att detta aldrig har hänt tidigare, en ny milstolpe? Härligt!

Leda

Idag är jag så uttråkad. Skulle vilja bli totalt uppslukad av något. Typ en bra bok eller något. Kanske ett supersvårt sudoku.

Chakran och åttan

Spännande ämne, färgernas inverkan på oss. Vi har 7 chakran inom oss, var och en med sin färg. Tänk er ett träd – rotsystemet är fötterna och benen och det chakrat är rött. Står för livskraft och driv. Där rötterna möter marken, vårt navelområde, är orange och står för livslust. Sedan är det trädets stam, vår mage (solar plexus), som är gul och står för självtillit och självkänsla. Den vi är. Trädkronan, hjärtats parti, är grönt och står för lugn, stabilitet och också kreativitet. Sedan kommer himlen, halspartiet, och detta chakra är blått och står för kommunikation. Det är viktigt att detta parti är i harmoni med det gula, att vi kommunicerar ut den vi är, våra sanna jag. Sjätte chakrat är pannan som är indigoblå. Här är tankarna, drömmarna och fantasin. Högre upp på himlen. Sist är det hjässans parti eller atmosfären ovanför himlen och den är lila. Här har vi det andliga.

Våra kroppschakran eftersträvar balans i form av en åtta. Det andliga, som är nr 7, vill stå i balans med det jordnära, roten nr 1, för att vi ska må bra. Livslusten bör stå i balans med drömmarna, 2+6=8. Sedan har vi då kommunikationen som måste harmonisera med den vi är, återigen 8. Och hjärtat bör bada i ett lugnt grönt hav, 4+4 som bekant också blir 8. Mycket flum nu men jag gillar det. Så givetvis köpte jag en bok, den ska jag fördjupa mig i om höstkvällarna framöver.

Dröm din dröm

"Om du i tanken när din dröm
så närmar den sig verkligheten.
Det är att arbeta med tanken i nuet
och styra den.
Då skapar du med tiden det du vill."

("Regnbågen, färgernas lek" av Katarina Sigbjörnsdotter och Marita Larsson)

Villovägar

Jag tillhör den skara människor som fötts utan lokalsinne. Sannerligen ett handikapp. Igår skulle jag ta mig till Jägersro - fick som tur var sällskap av ett gäng supersnälla kolleger så utflykten slutade lyckligt och utan senvägar. Idag står jag dock på alldeles egna ben och ska ta mig till Juleboda i närheten av Brösarp. Är inte utan att jag sitter med fjärilar i magen. Väl på plats ska jag ägna mig åt själavård (meditation och målning) så det känns ändå som den läskiga ditresan är värd att utmanas. Håll tummarna...

Kontroversiellt

Utanför affären stod en kille och sålde Aluma. Visade sig att jag bara hade en tjugolapp i plånboken medan tidningen kostade 40 kr. I myntfacket låg bara euromynt. "Har du euro" sa den hemlöse "så funkar det jättebra för jag ska på semester till Mallis nästa vecka."

Kändes aningen kontroversiellt men nu sitter jag i alla fall här med Aluma och har bidragit med några euro till en Mallisresa ;)...

Tallriksyra

Kom på en sak som jag måste få ned på pränt. Skrev för en tid sedan om Kirkegaard och hans uppmaning att välja kaffemuggen med omsorg. Att det visst spelar roll ur vilken mugg jag dricker mitt kaffe just idag. En kollegas mamma har drejat fina färgglada tallrikar till mig. Åtta stycken, alla i olika färger. De är förtjusande, var och en på sitt sätt. Och det förgyller varje måltid att välja, duka fram och äta från dem. Det gör ingenting att jag måste diska dem för hand, att skänka en touch av tanke, fest och flärd till varje vardagsmåltid är värt det priset! Han var allt något på spåren, Kirkegaard, valt porslin spelar absolut en viktig roll!

Mysig resa bakåt

Kollade på filmer från när barnen var små igår igen. På barnens initiativ. Vi skrattade ikapp i soffan. Filmerna förmedlar sådan värme och lycka. Tillit. Särskilt en film gjorde mig varm om hjärtat. Min Stina i mitt knä. Hon är liten, pratar mest rappakalja, men jag lyssnar tålmodigt. Hon babblar och jag uppmuntrar. Stryker henne över det lockiga håret. Hon ser nöjd ut. Trygg. Och jag blev glad över det varma förtroliga samspelet mellan oss. Åh, vad jag ska värna om att alltid fylla den trygga rollen för både henne och hennes bror. Så värdefullt.

Levande charader

Jag höll tal för en barndomsvän i helgen. Om hennes tidslinje. Senare på kvällen fick jag en kalldusch. Slog mig att jag inte går som en röd tråd genom min linje såsom min vän gjorde genom sin. Jag känner mig vag. Diffus. Vem är jag? Rädslan att någon ska presentera min tidslinje tog grepp om mig. Att se och höra alla prata och förenas kring min linje, men att jag inte känner igen mig i beskrivningen. Att jag har förmedlat en person som inte överensstämmer med den jag är. Vem är jag då? Jag vet inte riktigt, är nog det som utgör kallduschen.

Vad var det hon sjöng, Arja Saijonmaa, "vem är du, vem är jag? Levande charader."

Bosse Bus har varit i farten...

Bosse, det är inte säkert att det hjälper att man är söt när man biter sönder min strömsladd. Himla tur att det inte var husses...

Tonsatt poesi

Poesi, finns det någon marknad för det egentligen? Tonsatt poesi däremot, det tror jag säljer som smör. Ta till exempel Melissa Horn. Hennes texter är som den ljuvaste poesi, blunda en stund och lyssna. Underbart.

Vita hatten

Vi har fått en bok via jobbet att läsa inför den stundande konferensresan. En bok om hattekniken vid förhandlingar och möten. Jag ska inte gå in närmare på den tekniken just nu, men en av hattarna, den vita, har mycket gemensamt med en av hörnstenarna inom mindfulness - nämligen den att betrakta. Betrakta utan att döma och värdera.

Författaren till hattboken beskriver den vita hatten som att tömma sina byxfickor och lägga upp fynden framför sig. Bara lägga upp dem så att de syns, inte kommentera eller värdera dem.

Jag tycker om när jag känner igen mindfulness i min arbetsvardag. Lite mjukis och blom i en annars rätt fyrkantig glaslåda.

Just det

Jag längtar efter mig själv igen. Känns lite som om jag tappat fotfästet. Det var länge sedan jag aktivt arbetade med mindfulness. Tycker jag försöker ta det med mig in i vardagen då och då, men kanske att jag behöver ta ett medvetet tag på den fronten.

Ikväll hoppade jag hopprep med barnen. Två vevade och så turades vi om att hoppa. Alfabetet var det som gällde, och på den bokstav vi missade fick vi önska något. Därefter var det dags att hoppa ramsan "Mamma, mamma får jag en ..., svara mig ärligt ja eller nej - ja, nej, ja, nej" etc. Att se barnens glädje när de hoppade fick mig att hisna. Sitter här och ler stort också när jag skriver om det. Det var inte bara deras ögon som glittrade, hela de lyste. Sådana till synes enkla saker skänker mig balans. Det är sådant jag måste ägna mig mer åt.

Nu. Leva i nuet. Känna. Inte bara tänka och göra. Känna och uppleva med alla sinnen. Just det, där finns balansen.

Stuck in between

På radion i morse var det någon, Ylva hette hon, som ringde in och skulle vara med i en tävling. Motståndare i tävlingen söktes och radiohallån sa ett nummer som alla intresserade skulle ringa, 040-12..57. "Ylva, en test, kan du upprepa numret?". Jag försökte hinna före, kom mycket väl ihåg 040-12 och så då sista siffrorna 57, men de två i mitten var suddiga. Även Ylva tvekade på just de två siffrorna. Jag kunde inte låta bli att ägna mig åt en parallellfundering; fenomenet mellanbarn. Är det så att ettan och trean sticker ut medan tvåan, mellanbarnet, hamnar lite i skymundan? Ja, jag är ett mellanbarn...

En lisa

Det finns inget ljuvligare sätt att starta dagen än att morgonbada. Har just hängt badkläderna och handduken på tork, och ska nu duka fram frukosten. Mmm, det blir en bra dag idag.

Kräftfiske

Kring fem på eftermiddagen är det dags att ro ut på sjön och strategiskt placera ut burarna. De erfarna vet var chansen till fångst är störst. Ute vid stora stenen, runt udden, inne vid vasskanten. Detta året verkade också bryggan vara ett populärt tillhåll. En tjuvstart på vittjningen resulterade i tre kräftor bara efter någon timme. Annars vittjas burarna en första gång vid niotiden. Spänningen är stor när båtarna ror ut, allt är tyst förutom årtagens framfart över vattnet. Pannlampor och ficklampor lyser upp den annars mörka kvällen. Nästa vittjning sker kring midnatt. Och den sista i gryningen. Kräftfiske, en tradition att värna om.

Sjukhusclown

Var på sjukhuset med min dotter igår. Inget allvarligt, mest en rutingrej. När vi promenerade tillbaka till bilen mötte vi sjukhusclownerna. De som får de sjuka barnen, och säkert också de sjuka vuxna, att skratta och le och för en stund glömma smärtan. Åh vad jag kände för att byta jobb just då och bli en clown jag med! Plötsligt kändes jobbet som ekonom ganska meningslöst.

Så mitt i prick!

"Ibland vill jag trycka på stopp och gå runt och göra allt som jag inte har tid med."

Från Postissidan i lördagens Sydsvenskan

Logik på längden och tvären

Hisslogiken har jag svårt för. Knapparnas logik menar jag då. Ska jag trycka på den riktning dit jag vill att hissen ska åka för att häma mig, eller ska jag trycka riktning för dit jag vill att hissen ska åka när jag blivit passagerare? Båda resonemangen är logiska tycker jag. Kontentan blir i alla fall att jag trycker i båda riktningar varpå jag säkerligen fördröjer hela processen. Så sa i alla fall hissreparatören som jag träffade på i morse.

Men vet ni, just sådana här små vardagsdilemman gör att livet blir lite mer spännande. Allt är möjligt liksom. Och det här med hisslogik, det är bara en grej av många. Jag kanske inviger er i fler vad det lider.

Ord att spara

"Saken var den att Mrs O. inte var en enda person utan många, och man visste inte från den ena stunden till den andra vem av dem som skulle dyka upp. Denna pluralitet gav rummet en atmosfär av förväntan..."

Ett utdrag ur boken jag läser nu, Ögonbindeln av Siri Hustvedt. Tycker om formuleringen och känner att det är ord jag vill spara.

Uppmaning

Glöm inte att det är av yttersta vikt att inte kraschlanda in i vardagen efter semestern! Fortsätt med andra ord att bada, grilla, gå barfota, bära shorts, vina, spela kubb och andra trevligheter som hör ledigheten till = en uppmaning!

Mammafunderingar

Vi har kollat på gamla filmer ikväll. Filmer från när barnen var små. Fredagsmys kring minnen med ostbågar och chips. Mysigt. Ibland fick jag dock känslan av att kolla på någon annans familjelycka. Jag kan inte riktigt minnas hur det var. Att det faktiskt handlar om mig och de mina. Har jag verkligen varit mamma till sådana småttingar? Och hur var det egentligen? Känner ni också så? Hoppas svaret är ja. Blir annars lite rädd att avsaknaden av fullt igenkännande vittnar om att jag inte var där och då när det begav sig, men kanske är det istället så att då var då och nu är nu. Hänger ni med? Fredagsfunderingar från en mamma som väntar på att pappan ska ha läst klart godnattsagan så att hon kan gå upp och pussa sina barn godnatt.

Vattenhål

Jag letade efter ett ord härom dagen. "Min källa" skrev jag om havet. Kändes lite futtigt som ord, källa. Livsbrunn, energigivare - fann inget som tillräckligt matchade det jag kände. Men nu lyssnar jag på en sommarpratare som använder sig av ordet "vattenhål". Kanske var det ordet jag sökte. Vattenhål. Havet är ett sådant för mig.

Krusbär

Vi har cyklat på Bornholm några dagar. Uanför flera av trädgårdsgrindarna stod små bord med frukt och bär till försäljning. En liten lapp förtäljde priset per påse och i ena hörnet stod en liten plastburk där köpglada kunde lägga sina slantar. Mysigt sätt att dela med sig av trädgårdens överflöd.

Vid ett av borden såldes påsar med krusbär. Fick mig att tänka på Robin, familjens hund när jag var liten. Han älskade krusbär men fick så ont i nosen av bärbuskarnas taggar. Matte fick varsamt ta bort dem med en pincett och han tyckte inte alls om proceduren. Man kunde ju tro att Pavlovs slutsats kring orsak och verkan skulle minska suget efter bären - "visst, det är gott med krusbär men aj, det gör så ont på nosen så jag låter bli". Men icke då, knappt hade matte fått ut taggarna förrän Robin skyndade bort till krusbärsbuskarna igen. Och igen. Och igen.

Tur i oturen

Äntligen en underbart vacker dag då regnmolnen bytts ut mot blått och sol! Men istället för att slänga mig på gräset med en god bok, tillbringade jag hela förmiddagen i köket. Varför? För att min födelsedagsjubilar till man önskade sig nybakade kanelbullar. Tur han är så söt, den där jubilaren... Och tur att en av gästerna, min 67-årige pappa, aldrig någonsin hade smakat så goda bullar...

Tankenöt

"Slumpen är kanske ingenting annat än summan av alla orsaker som vi glömt".

Vad säger ni om den? Något att suga lite på och fundera över. Meningen är tagen ur boken jag läser just nu "Till sanningens lov" av Torgny Lindgren.

Havet

Min källa är havet. Vattnet ger perspektiv, banar väg liksom. Jag fylls av ett lugn när jag står vid havskanten. Ett inre lugn som silar bort överflödet av tankar och känslor och hjälper mig att nå balans.

När jag var liten och kände mig ledsen eller arg, cyklade jag ofta ned till piren. Det gjorde ingenting om det regnade eller stormade, tvärtom, att sitta där med ryggen mot stenmuren och se och höra vågornas ursinniga framfart - det var den bästa trösten. Jag har blivit sämre på att söka mig till havet för frid som vuxen. Tror jag ska försöka ändra på det.

Midnattsbad

Morgonbad är sedan länge en tradition i vår familj. Nu har vi även introducerat midnattsbad för våra barn. Utan badkläder? Såklart.

Dannyfeber

Nu har barnen och jag trängts nere i Västra Hamnen för att vara med på dagens Sommarlov med besök av ingen mindre än Danny. Det var värt all trängsel när jag såg glittret i barnens ögon, jag lovar.

Semesterlycka

Vilken start på semestern! Först födelsedagsfest för en kär väninna nere på Österlen. Tältning på stranden, vaknade till en underbar morgon. Iskallt i vattnet men ack så uppiggande.

Och igår hade vi familjekväll med kubbturnering, fotbollsmatch och kortspel. Vi tittade på varandra ett par gånger, maken och jag, och konstaterade att vi inte hade kunnat göra två finare barn än just de två som satt mitt emot oss. Stolthet tror jag bestämt det kallas.

Fina Stina

Hon skyndade sig uppför trappan. Jag hörde henne stöka runt i sitt rum. En liten stund senare kom hon ned, iklädd sin fina vita prinsessklänning, vita strumpbyxor och vita klackskor. Vacker som en docka.

"Mamma, nu får du ta på dig finkläderna, vi ska ju gå på restaurang".

Vilket par vi var där vi traskade bort till busshållsplatsen för att åka till Lund och gå på pizzeria. Jag i långklänning och Stina i prinsesskrud. Snacka om att sätta guldkant på vardagen, tack fina Stina.

Då som nu

"Dagen idag är en märklig dag" - jag är väldigt produktiv...

Nåväl, har en sak till jag måste skriva ned. Är på temat mindfulness och den, för alla bevandrade i ämnet, omtalade russinsagan. Den när man inte bara stoppar ett russin i munnen och sväljer det, utan tittar på russinet, känner på det, smakar det med närvaro och tänker på dess historia - hur det vuxit på en planta, hur solen värmt, hur regnet vattnat etc.

Jag läser just nu "Den Unge Werthers lidanden" av Goethe (vi är tidsmässigt på 1700-talets andra hälft). Jag citerar från boken "Hur glad är jag ej, att mitt hjärta kan känna den enkla, förnöjsamma lyckan hos en människa som ställer fram ett kålhuvud han själv dragit upp, icke blott njuter av själva gröndfodret utan av alla goda dagar, den vackra morgonen då han satte plantan, de svala aftnarna då han vattnade den och gladde sig åt dess växt - allt detta i ett enda långt andetag".

Han var mindful, den där Goethe...

Kärlek

På tal om att samla på vackra ord, måste jag skriva ned något jag läste härom dagen:

"Trädgården är vackrare när du sitter vid frukostbordet".

Läste den för min man i morse, skulle kunna vara mina ord till honom, han blev glad.

!

"Livet är härligt att leva när man lever livet" (Michael Björkman)

Tänk vad vi komplicerar ibland när det i själva verket är så enkelt...

Veckans Bästa

Jag ser den här bloggen som en skattkista. En kista där jag kan ösa ned allt sådant som jag vill föreviga. Ha kvar. Eller som ett långt halsband som jag trär pärlor på i takt med att jag finner dem. Ibland stöter jag på vackra ord som jag vill spara. Ibland är jag med om något som jag vill föreviga. Och många gånger är det mina tankar jag vill gömma undan.

Igår läste jag några vackra ord i Sydsvenskan, en vers skriven av en Åsa Gustavsson. Den var skriven enbart med gemener och utan några skiljetecken. Ändå var den inte svår att läsa. Och innehållet, åh så vackert. Ord jag absolut vill stoppa ned i min kista.

"bästa

nu rinner tiden snabbare nu åldras jag och ser hur stelheten och rynkorna tar ut sin rätt och bilderna var vackrare på den jag är som jag var förr så låt oss leva genast låt oss inte slarva bort och klaga och beklaga jämt vi bjuder hem fast vi inte har hunnit städa sitter ner och delar det som är vårt liv de drömmar som vi har den längtan och de sorger och så skrattar vi åt några skämt jag vill så gärna vara nära dem som finns omkring mig nu och viktigast för mig bland alla älsklingar vet du vännen det är ännu du"

(Åsa Gustavsson, publicerad i Sydsvenskan under "Veckans Vers" fredag 1 juli 2011)

Aha

Ibland får jag insikter om ditten och datten - lika plötsligt som de kommer (typ aha-upplevelser) försvinner de, lite störigt. Har fått sådana både igår och idag och de handlar om livet. Tänker mig ibland att livet är en av akterna i ett långt skådespel. Och att vi alla fått roller att spela. Eller att bestämma hur de ska spelas. Varför då inte njuta och göra rollen så kul som möjligt?

Mamma - ökenråtta = 0 - 1

Min sons kompis, Hjalmar, ska köpa en ökenråtta. "Ja, så får vi hoppas att jag inte är allergisk" sa hans mamma. "Vad gör vi då" frågade Hjalmar oroligt. "Då får vi kanske sälja den" svarade mamman krasst. "Eller kanske ni kan skilja er" föreslog den råttsugne lille Hjalmar med ett leende.

Brädad av en ökenråtta, vilket öde för en mamma...

Jasmin

Som så många gånger förr önskar jag att jag kunde konservera dofter. Högst på önskelistan står jasminens. Vi har en sådan buske på baksidan, stod länge igår och drog in den underbara doften i näsan. En doft av barndom, trygghet, sommar och glädje. Har skivit det förr och skriver det igen - så många minnen som finns inbäddade i just dofter.

Att skriva

"... att skriva några rader i en bok som bara är ens egen - sådant hjälper till att ordna ens inre. Man vet ju inte riktigt vem man är förrän man har formulerat sig."

Ur "Att älska livet mer än dess mening"

Halvfull

En härlig dag - morgondopp, frallor, plockning av fläderblommor till sommarens saftförråd, slapp med god bok, stillsam lukning av en lagom stor rabatt, gin&tonic på altanen, nu slapp i fåtöljen medan maken bakar pizza. Min tank börjar fyllas. Härligt.

Tömd

Jag är helt slut. Slut som artist. Är för mycket av allt. För många att vara till lags. För många förväntningar. För många som står i kö för att tanka. Frågan är var min bensin finns? Läge att lyssna till mig själv. Visa mig själv samma omtanke, samma kärleksfulla vänlighet, som jag ger till andra. Läge för mindfulness.

Full rulle

Nu stänger jag ned butiken efter att först ha varit på grill- och brännbollskväll med ena barnets klass och sedan ha bakat åtta stycken rulltårtor till andra barnets avslutningsfika imorgon. Vad gjorde man egentligen på den tiden då man inte hade barn? Inte kan jag minnas att man hade långtråkigt, eller?

En stunds lycka

"Hur ser det ut om du kollar i backspegeln, hur tycker du livet blev" hörde jag någon fråga när jag korsade Gustav Adolfs Torg vid lunchtid. Jag var tvungen att vända mig om och såg två herrar sitta bredvid varandra vid fontänkanten. Han som frågade, en medelålders storvuxen man, tittade nyfiket på en gammal grånad herre. Jag fortsatte över torget med ett leende på läpparna.

En stunds mindfulness i den härliga junisolen, mitt på torget och i lunchvimlet, två män, i olika generationer, som filosoferar över hur saker blev respektive inte blev. Det gör mig så glad när vi ser och är nyfikna på varandra.

Se och bli sedd

Jag tycker ibland att det ligger något skamligt i behovet av bekräftelse. Som om jag borde klara mig utan den vid det här laget. Men så läste jag att detta behov är lika basalt som behovet av vatten, mat eller sömn; att bli sedd, bekräftad, tagen på allvar. Det är som om vi inte riktigt finns om ingen ser oss. Sett i det ljuset är det kanske inte så konstigt att vilja bli bekräftad om och om igen? Och sett i det ljuset förstår jag hur viktigt det är att jag bekräftar andra. Och att jag bekräftar mig själv. Hur viktigt det helt enkelt är att vi ser oss själva och varandra.

"If no one sees me, I'm not here at all" Eddie Vedder (Ukelele songs)

Bara fyll!

"Fyll dina barn med ömhet och kärlek. Med godnattsagor och kli på ryggen. Med att somna hos dem, lyssna till dem, laga deras älsklingsmat. Bara fyll med allt gott du kan tänka. När de så en dag, typ vid 18 eller något, är flygfärdiga är de proppfulla av värme och innerlighet och därmed lite bättre rustade inför resten av livet."

Dessa härliga ord fick jag av en klok kvinna idag.

Nu ska jag gå hem och fylla mina små godisar med först ost- och skinkpaj (en favorit) och sedan massa kramar.

Påminnelse

Fick en tanke igår - kan det vara så att vi ibland inte njuter fullt ut eftersom vi tror att allt varar för evigt?

Blått och gult

Så vacker den svenska flaggan är. Så stolt och färggrann. Vart jag än såg den vaja under nationaldagen igår fylldes jag av innerlig glädje.

Tekniker i ny skepnad

"Här är vi, två välutbildade ingenjörer, och kan inte klara av det tekniska utan din hjälp" fick jag som kommentar efter att ha hjälpt till att få bollar ur maskinen på Örestads golfklubb. Är ju inte precis under epitetet "teknisk" jag går till vardags så nu växte jag allt ett par cm :).

Moment 22

"Jag har så bleka ben så jag kan inte vara barbent"

Med den inställningen blir svårligen gyllenbruna ben någonsin ett faktum...

Övning som övning

"Tiden är 21 till 2. Tävling : den som gör flest armhävningar". Denna inbjudan, komponerad av min 6-åriga dotter, hamnade i kompisarnas brevlådor. När tävlingsdagen var kommen och hon skulle instruera i tävlingsmomentet lade hon sig på rygg och gjorde en halvdan situp... Vi föräldrar hade aningens svårt att hålla oss för skratt :).

Liten som ibland tas för stor

Det har varit lite stökigt kring vår 8-åriga son ett tag. Noteringar i skolans kontaktbok, tecken på dålig förlorare, bus som spårar ur - tja, lite av varje som resulterar i en irritation från min sida. Förmaningar, förbud och lite för hårda ord.

Igår skulle jag gå för att möta denna "rebell". Såg en liten plutt på avstånd och avfärdade med att "det kan ju inte vara han, så liten är han ju inte". Men när denna någon lyfter armen och vinkar stort åt mig inser jag att de krav jag ställer inte alltid rimmar med en så liten människa. Jag smälter. Förstås.

Maskrosinvasion

"Oj, så många maskrosor vi har i vår gräsmatta" sa sonen när vi satt och åt frukost. Jag tittade ut i trädgården och kunde konstatera att det var en korrekt analys. Minns mina föräldrars ivriga insatser för att hålla dessa inkräktare borta. Det var på något vis en fjäder i hatten att stoltsera med kvarterets finaste och grönaste gräsmatta. En våg av lättnad sköljde genom mig när jag insåg att det är mig totalt egalt om så hela vår färgas gul. Banne mig är det nog nästan så att jag till och med skulle vara lite stolt om så vore fallet.

Tjohoo!

Nu är spireahäcken alldeles tät = startskottet för kurragömmasäsongen!

Fri som en fågel

Jag följde en fiskmås med blicken i morse. Så fri den såg ut. Planlöst svepandes med sina vackra vingar. Nedanför solens glittrande i kanalen. Morgonjäktande människor, alla på väg någonstans. Kom på mig med att vara trött på att vara människa idag. En presterande människa på jakt efter triumfer i CV:t. Hur flott och imponerande sådant vi än kan visa upp, finns det en talang vi aldrig kan bemästra - den att flyga. Fritt och planlöst. Vad jag önskar att jag var en fiskmås för en dag.

Bra låtrad

"Why is everybody so obsessed. Money can't buy us happiness"

Jessie J "Price Tag"

Tisdagstanke

"I'm spending my time, watching the days go by"

Denna låt med Roxette spelade min kollega idag. Vilken sorglig textrad. Tiden är för knapp för att låta sig ödslas sådär.

I Kirkegaards anda

På väg till bageriet i morse gick jag förbi ett barnrum där ett rosa tilltufsat påslakan syntes i fönstret. Fick mig att minnas mitt favoritpåslakan från när jag var liten, ett rosa- och vittprickigt. Jag sov bättre när det var bäddat med det. Hur konstigt det än må låta i ett förnuftigt öra, så var det faktiskt så. Några nätter nu har jag drömt och sovit oroligt. Känt mig stressad i sömnen. Tror jag ska ge mig ut och inhandla några sådana där härliga påslakan, sådana som ger en känsla av ro och vila.

På samma tema skrev den danske filosofen Kirkegaard att det faktiskt är av vikt att välja vilken kopp eller mugg man ska dricka sitt kaffe ur. Att inte bara låta slumpen råda och ta första bästa. Kirkegaard kunde ägna mycken tid åt att med omsorg välja just den kopp som mötte den just då rådande känslan. Sedan en tid samlar jag på muminmuggar. Har så många som 15 stycken nu och jag försöker göra just som Kirkegaard förevisade - välja den mugg som jag känner för just för stunden. Det är mycket av mindfulness i detta - inte låta rutin och slump avgöra utan känna efter vad jag har lust till JUST NU. Jag gillar detta enkla sätt att stanna upp en stund och koppla bort vardagens autopilot.

Ibland känns det som att jag glömmer bort att leva i nuet. Att jag låter ekorrhjulet och vardagsrutinerna ta över. Men så kommer jag in på tankar som beskrivits ovan. Att jag faktiskt visst stannar upp och fångar nuet då och då. Det är ju så, att tiden är dynamisk och vårt förhållande till den flytande - vi växlar mellan dåtid, nutid och framtid via våra sinnen, minnen och associationer. Och så måste det få vara. Men att då och då, om så bara för att välja kaffemugg eller bädda med favoritlakanen, stanna upp och lyssna till vad hjärtat säger oss just precis nu, är lite som balsam för själen. En stunds sinnesro från allt tyckande och tänkande.

Vårtumult

"...Vinglandet utan styrsel efter vårens nektar som skapar yrsel..."

Ur "Utflykt i det gröna" publicerad i Sydsvenskan 29 april 2011

Underbara grönska!

Att man bara kan bli så glad av lite grönska! Jag har gått runt i vår lilla trädgård och förtjust beundrat knopparna på rosenbusken, humlen som sakta börjar slingra sig upp för spaljen, spireahäcken som snart är kurragömmatät, de lila vackra perennerna som jag inte minns namnet på som redan bildat ett tätt bladverk en bit ovanför marken, klematisen som envist sträcker på sig i riktning mot staketet och inte minst alla maskrosblad som trotsigt invaderar gräsmattan. Allt detta fyller mig med en glädje jämförbar med den ett barn känner inför julafton - vuxenpoäng? Javisst, underbara sådana!

Vardagshjälte

En förtvivlad dotter mötte mig när jag kom hem. Tårarna rann nedför hennes kinder i strida stömmar och rösten bar knappt. Till slut fick hon fram att hennes gosedjur, Kalle Kanin, hade tappat ena örat. Nu har jag just lagt ifrån mig nål och tråd och överlämnat en hel Kalle till en överlycklig liten flicka. Tänk om det alltid vore så lätt att agera hjälte...

Avslöjande solljus

Nu är det inte bara eftertankens kranka blekhet som råder. Underbar vårsol på altanen lockade till shorts och linne. På väg ut passerade jag den stora spegeln och bländades av ännu en krank blekhet...min lekamens. Kom att tänka på ett citat från en film "jag har nått den ålder då jag gör mig bäst i dunkel belysning". Ha ha, passande.

Dagen efter

Partystämning igår. Eftertankens kranka blekhet idag. Men nu när allt är undanröjt och jag pausar i fåtöljen kan jag konstatera att vi hade himla kul. Värt den kranka blekheten alltså.

Putsa glasögonen!

Har lust att sitta på ett café nere på stationen och bara titta på alla intressanta människor runt omkring. Det är otroligt berikande att vara en betraktare. Märk väl att jag inte säger "dömare", finessen är att betrakta och upptäcka utan att döma. Vara nyfiken utan färgade glasögon.

Dråpligt

Jag blev så fnissig igår. Ska försöka delge er denna fantastiskt dråpliga scen. Jag kommer ut på parkeringen utanför affären i byn där jag bor. En liten skruttig bil är parkerad i fickan bredvid min bil. Passagerardörren står öppen och en gammal, gammal farbror försöker tungt ta sig ur. Jag riktigt ser hur svettig han blir av ansträngningen att försöka resa sig ur sätet. Då börjar bilen plötsligt sakta rulla bakåt. Bakom ratten sitter en lika gammal dam, förmodligen hustrun. Hennes mun gör ett förfärat "O" alltmedan hon försöker få stopp på bilen. "För helvete!" hör jag den gamle farbrorn ryta högt. Allt ordnade sig och bilen stannade och gubben kom ur. Men shit vad jag fnissade hela vägen hem. En dråplig scen som kanske utgör en flash forward...

Insikt hos små

"Hoppas du får ett bokmärke" sa min 6-åriga dotter till mig när jag stack ned till tandläkaren tidigare idag. Men inte då... Inte utan att jag kände mig tomhänt när jag gick därifrån, dessutom flera hundralappar fattigare.

"Välkommen upp till tandläkaren" hälsade mig två barnröster väl hemma igen. Efter en behaglig undersökning av två små tandläkare i vita lucianattlinnen fick jag välja belöning ur en rosa plastask. Glad var jag när jag kom därifrån med en styck plastring, en silvrig hårklämma och en liten blå gummihammarhaj. Det ska vara barn till att förstå hur viktig uppmuntran är för en med djupt rotad tandläkarskräck!

Befriande flum

"Jag är", sa jag, "ett riktigt flummo. Det är ganska skönt."

(Ur "Självförtroende" av Inger Edelfeldt)

Jag är också ett riktigt flummo. Och jag tycker också att det är ganska skönt. Eller faktiskt riktigt skönt när jag tänker efter. Befriande på alla tänkbara sätt.

Jazzmanagement

"Well, if you find a note tonight that sounds good, play the same damn note every night." Count Basie

Existentiellt hos en liten

"Om du eller pappa hade dött skulle jag gå till kyrkan varje dag och hälsa på er."

Petter 110226

Snart vår?

På hemväg tittade jag upp mot himlen och möttes av två V-formationer med riktning norrut. Hemvändande gäss, ett välkommet vårtecken.

Klokskap

"Utan tvivel är man inte riktigt klok" (Tage Danielsson)

Krig och kärlek

"Få verkar känna till historien bakom Valentindagen, den om prästen Valentinus som lär ha halshuggits i Rom den 14 februari år 269. Enligt legenden föll han offer för kejsar Claudius II:s förföljelse av kristna, och hans brott var att han sammanvigt kristna par." (Helsingborgs Dagblad 14 feb 2011)

Min son berättade att den egentliga anledningen till att kejsaren var emot giftemål, eller egentligen kärlek, var att hans soldater krigade sämre när de var förälskade. Tänk vad mycket de kan, barnen, sådant man själv inte har en susning om.

Släkten följa släktens gång

Kom att tänka på den psalmstrofen idag i ankarliften med min lilla tjej. Peppade inför avstigningen. Just som mina föräldrar peppade mig för inte alltför länge sedan. Och just som min Stina kanske ska peppa sina barn om ett fingerknäpp från nu. Tiden rusar och släkten följa släktens gång.

Hjälp på traven

"I reflect myself in the eyes of those who love me"

Denna raden hörde jag i en låttext. Måste ju vara en hjälp på traven när man har svårt att se det fina hos sig själv. Eller?

Tips

En fundering - värdebaserad prissättning, vore inte det en modell för städbolagen? Undrar jag hur många äktenskap de räddar från haveri. Och hur många sura miner de besparar.

Tillägnan

"You just happen to be where everything feels fine. It's a new secret I have found."

(My Secret, A. Ternheim)

Vardagslycka

Att äta lunch med sin man, komma hem till ett nystädat hem, lyckas få sonen att gå med på att klippa sig och få ett trevligt mail om vinlotteri på jobbet - mer än så krävs inte för att få känningar av vardagslycka.

Snacka om resa!

"Dianetiken är ett äventyr. Den är en forskningsresa in i Terra Incognita, det mänskliga sinnet, denna stora och hittills okända värld ett par centimeter innanför våra pannben." (Ur "Dianetik - hur tanken påverkar kroppen")

Wow!

Pierrenostalgi

"Un homme averti en vaut deux"

Denna aforism var min forne franske chefs motto. En svensk översättning ger "en varnad man är värd två" - kort och gott en strategi för att vinna fördel i strid.

Gåtfullt

Det är underligt att en känsla av rastlöshet kan infinna sig när kvällens lugn väl är här. Att jag plötsligt inte vet vad jag ska göra och att ”göra ingenting” känns lite tråkigt och nästan skuldfyllt. Är ju just detta enkla ”varande” som står överst på önskelistan när ljudnivån i huset är som högst. Så varför rastlös nu? En av livets många gåtor.

Vardagsfilosofi

"Ekorrhjulet snurrar inte av sig själv" sa han och reste sig från frukostbordet. Själv hade jag kunnat sitta länge till. Betyder det att jag gillar att sätta käppar i hjulet?

Hemma

"Ett hem är en känsla dit sinnet vill återvända. Hemma kan vara en plats eller en person eller rentav ett gammalt minne eller en dröm. Hemma, det är där sinnet trivs."

(J Vaidya)