Sandlådeteknik

När jag var liten var jag sandlådans skräck. Mamma har berättat hur jag generöst lånade ut mina leksaker till de andra barnen, men när inte jag fick låna klippte jag sonika till ungarna med min spade. Egentligen sitter denna instinkt kvar i mig. Jag är inte snäll mot mina medmänniskor för att jag kräver något i retur, men jag utgår från att alla är goda och ställer upp för mig som jag gör för dem - när jag upptäcker att det inte är självklart blir jag arg och besviken. Vore lättare om jag bara kunde klippa till dem, snabbt överstökat liksom, men som diplomatisk vuxen svartnar jag istället till inombords. Intressant att ilskan från sandlådan så lätt gör sig påmind.