Morgonstund

Jag älskar att vara första man som vaknar. Att smyga ned för trappan, tyst och försiktigt för att inte väcka någon, och sedan komma ned och gå runt och tända ljus. Så fridfullt. Så tyst. Drömmen vore att hinna brygga lite kaffe och bara få vara i tystnaden, men så långt hinner jag sällan. Är för övrigt väldigt sällan jag ens är första man att vakna. Men idag var det en sådan där härlig morgon. Och jag hann tända ljusen och dra några djupa andetag innan ljudet av fötter i trappan hördes. Kaffet får jag alltså avnjuta i sällskap, men det känns helt ok det också.