Återuppta med lätthet

​När avbrott inte märks, man hakar i gamla samtalsämnen och varma sinnesstämningar, så brukar gammal genuin vänskap beskrivas. Just så är det med skogsstugan vid sjön. Eller sjöstugan i skogen. Båda beskrivningarna funkar. När vi kommer hit behövs ingen uppstartssträcka, vi bara fortsätter där vi lämnade. Kanske är det därför tiden känns så riklig här, inget går till spillo. 

Livet dissekerat

​Ny bok nu, Nikes bok av Agnes Lidbeck. Läser ”Och livet är bara stunder och det de fylls med”. Inte mer komplicerat än så, stunder fyllda med sådant vi önskar, ibland med oönskat, ofta med måsten men lika ofta med lustbetonat. Livet, rätt enkelt ändå - en räcka av ”nu” staplade på varandra. 

Söndags-och sensommarnjutning

​Reflektion; just som jag numera gillar söndagar, gillar jag också sensommaren. Tidigare var söndagar lika med jobbdag imorgon, fanns liksom inget egenvärde i dagen. Sensommaren lika med semestern är slut och med detta en slags deppighet. Sedan en tid tänker jag inte i dessa motsatsförhållanden; söndagen är en stillsam oas mellan helgen och veckan, inte en tråkig transit icke värd att stanna till i. Sensommaren en skön tid mellan semestern och hösten, inte likställd med den tunghet som kommer med att ogilla vardagslunkens återinträde. Visst kan det finnas ett uns av vemod i njutningen, men jag kan stanna upp på dessa båda hållplatser och både söndags-och sensommarnjuta. Kanske handlar det om att jag nu är bättre på att tillvarata nuet, är inte så framåtlutad längre, eller bakåtlutad för den delen. Är tacksam för det, livet blir så mycket rikare så.

Hed

​”Hon hörde havet, och några måsars skrin, men det var ljud som gjorde tystnaden större.” Från samma bok och landskap, nu på en hed kantad av klippor och sedan Atlanten. Hed, det är ett lockande landskap. Jag har lyxen att ha besökt just Cornwall och hedarna som är typiska, inte bara här, utan i hela södra England. Har du sett Morden i Midsomer vet du vad jag menar. Mmm. 

Sommardis

​”…, det vita ljuset hos en sommarhimmel utan direkt solsken.” Just det ljuset älskar jag. Ett slags sommardis som lugnar ned tempot, sollaparna tycker inte stranden lockar som när himlen är klarblå och därmed får man havet mer för sig själv. Jag läser Anna-Karin Palm och citatet kommer från Målarens döttrar där handlingen just nu utspelas i Cornwall. 

Apelsinhimmel

Gömställe

​Jag har ett nytt favoritställe till min samling på just sådana. Grönskan är så frodig på vår baksida att morgonsolen inte lyckas leta sig genom. Just om morgonen, den tidiga efter ett arla dopp, tycker jag om att bli värmd av solstrålar till morgonkaffet. Min A snickrade därför ihop en frukostbänk att sätta på en plats där morgonsolen finns. (Extra plus är att bänken bara består av brädor vi hade liggande, återbruk - gillas.) Nu står bänken på allmänningen utanför vårt hus, väl ”gömd” under det självsådda trädet vid vår husgavel. Som jag älskar att sitta där med min frukostbricka på det för ändamålet anpassade armstödet. Från gatan syns jag inte, bara det stora trädets grönska, och det ger mig känslan av att se men inte vara sedd. Ett krypin som ingen vet om. Längtar redan tills det blir frukostdags igen.

Overkligt blir verkligt

​Vi satt på bussen till stan för utgång med vänner. Extrabuss insatt i värmen för att erbjuda alla strandbesökare plats hem. Mitt emot oss satt en liten flicka i sin vagn. Med nyfiken blick mötte hon vår och vi busade lite med henne. Antydan till leende i hennes lilla ansikte. Stolt mormor eller farmor bredvid som bara log när vi kommenterade vilken liten sötnos hon hade med sig. Efter en stund vände den unga kvinnan framför sig om och ursäktade att de inte pratade svenska. Vi fick veta att de var delar av en ukrainsk familj som nu varit i Sverige ett halvår. Mormor, mamma, 9 månader gammal dotter och en systerdotter som snart skulle börja skolan. Resten av familjen kvar i Ukraina. Den unga kvinnan var ändå så glad, så nöjd med livet de nu hade här och idag hade de varit på stranden för första gången. Nu var de på väg tillbaka till samhället där de hade fått bostad i ett äldreboende och där den unga kvinnan också jobbade medan hennes mamma tog hand om hennes lilla dotter. Den lilla flickan var ett efterlängtat barn, över tio år hade kvinnan och hennes man väntat och längtat efter henne. När hon äntligen kom, kom också kriget och pappan hade bara fått njuta av sin dotter i knappa tre månader. Där någonstans kom mina tårar. Rapportering i media kan förtälja mycket, men samtalet på bussen var något helt annat. Kvinnan sträckte ut sin hand och rörde vid min, också hennes ögon tårfyllda. Hon tackade för sympatin som hon mött hos oss svenskar. Sympati i all sin ära - vad jag önskar att vi kunde göra mer. ❤️

Lite av det själsliga är livsviktigt

​”… måste ha lite av det varje dag annars börjar tillvaron kännas overklig.” Läser Jackie av Anne Swärd. Fick tipset av bibliotekarien igår. Det Jackie behöver är en stund utomhus i det vilda och halvvilda. Utomhus gillar jag med, men bäst stämmer nog en stund av det själsliga in på mig. En stunds inlandning i själen varje dag, annars blir min tillvaro både overklig och ointressant. 

Kav lugnt

​När det blir svallvågor till och med efter små änder, då är havet stilla. Underbar morgon. 

Klokt ur bok

​”Alla människor man möter förändrar en på något vis, det bara är så.”

Solo

​Läser i min bok ”Vad hon önskade ibland att vara ensam i världen. Utan minsta ansvar att bära på, utan föräldrar eller närstående av något slag.” Om än ensamhet också en frihet. Och en besparan från oro och rädsla att något ska hända någon eller vad som händer med nära om något händer en själv. 

Utflykt - hamna eller utfärd

​Klockan är bara strax efter lunch och ändå har vi hunnit så mycket. Morgonbad efter varm natt trots öppet fönster. Skogsrunda över Gäddevik och Rökkärravägen. Bad igen. Cykeltur ned till kalhygget där vi promenerade runt och förgäves spanade efter kantareller. Ett tredje dopp. Utflykt med destination Ekenäs där så utsökta räkmackor serveras. I räkröran både dill och gräslök. Botten bestående av mörkt rågbröd och på toppen picklad rödlök. Andra gången vi frestas av dessa mackor den här semestern. Förra gången vi var här spanade jag in ett hus som tilltalar mig både med sitt läge, havet just bakom, och genomgående ljusinsläpp. Åkte förbi nu igen så jag kunde knäppa en bild. Och på väg till Ekenäs åkte vi slingriga omvägar där vägskylten ”Abborremåla” gjorde mig glad. Fint namn på en liten by. 

Ps. Är inte ordet utflykt lite konstigt egentligen? Flykt ut. Eller är det jag som lägger för mycket i ordet fly. Hamna, det kunde vara ett bättre ord. Man åker iväg, vet inte alltid på förhand vart, men någonstans hamnar man. Eller utfärd, man färdas ut en stund.

Fina fat

​Uppläggningsfat, det gillar jag. Idag sprang jag på dessa tre och kunde inte motstå köplusten. Ögat har en hel del att säga till om vid den kulinariska upplevelsen. 

Fridfullt från ett kök

​Den här bilden hade någon lagt upp på instagram. Tycker den är ljuvlig. Vilken utsikt! Texten var också bra; inte fokus på att ta sig från A till B på bästa och mest effektiva sätt utan stanna upp och njuta av stunden. 

Vågskvalp och egentid

​Idag behövde jag vara med mig själv. Kaffetermos och äggmacka med. Och en bra bok. Fiskmåsen tyckte nog jag verkade ensam och erbjöd sitt sällskap.