”…, det vita ljuset hos en sommarhimmel utan direkt solsken.” Just det ljuset älskar jag. Ett slags sommardis som lugnar ned tempot, sollaparna tycker inte stranden lockar som när himlen är klarblå och därmed får man havet mer för sig själv. Jag läser Anna-Karin Palm och citatet kommer från Målarens döttrar där handlingen just nu utspelas i Cornwall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar