Till min andra juvel

Det är tidig söndagmorgon och jag tänkte mig en stund för mig själv innan huset vaknar. Men vem möter mig i hallen om inte min andra juvel. Pigg som en mört, med glitter i ögonen säger han "jag tycker det är fantastiskt att man kan se månen så klart fast den är så långt bort". Alltid redo att njuta, att fascineras, alltid med stor aptit på livet. Jag klippte en gång ut följande ord från tidningen "De där chokladbruna ögonen får mig att le av lycka, oavsett väder." Så mitt i prick.

Solosång

"Ibland är man själv det bästa sällskapet."

Från "Skrivet på kroppen".

Till min ena juvel

Ute strilar regnet. Stina och jag ligger i vars en ände av soffan och läser. Var nere på biblioteket innan och lånade några böcker var. Och sedan gick vi på kondis och fikade. Det är mysigt att vara med Stina. Hon är så behaglig. Mjuk. Ibland tänker jag att hon har en blomsteräng inom sig. En äng full med vackra blommor och fina fjärilar som lyckligt flyger omkring. Min fina Stina.

Rutinnuet

Åt lunch med en kollega idag. En mysig stund med tid för eftertanke och samtal. Kom att prata om min morgonfundering om att nuet känns andefattigt om inte tid finns för reflektion och drömmar. Rutinnuet kom vi fram till att man fastnat i då. Är det jag behöver gå ur och istället leva i ett nu med inslag av både gårdag och morgondag.

Bussutflykt

Ibland blir jag så himla sugen på att åka på utflykt. Grupputflykt och gärna med buss som transportmedel. Nostalgi från skolutflykterna med vandring på Skåneleden och god matsäck. Suget kommer när jag passerar en grupp människor som förväntansfullt står och väntar på att få hoppa på bussen. Ibland passerar jag sådana barngrupper på väg in till jobbet och idag stod en sådan grupp, denna gång med vuxna, utanför parkeringshuset. Skapar en förväntan inom mig. Ett utflyktspirr. Så fort vi får en lucka i helgkalendern ska jag packa oss en god matsäck och ta med familjen på en tripp. En bussutflykt.

Morgonsnurr

I stressiga perioder kan jag få känslan av att leva livet på ytan. Att inte bottna. Jag plaskar runt i ytskiktet med målet att inte sjunka. Visst låter det dramatiskt? Paradoxen är att jag verkligen tar stund för stund, tänker inte på morgondagen, jag tycker mig alltså leva i nuet. Det som annars kan vara svårt när det snurrar för mycket. Slutsatsen i mina morgonfunderingar blir att nuet inte ensamt räcker för att bottna. Det måste finnas tid för eftertanke, reflektion och drömmar. Alla tidsaspekter måste få vara med - då, nu, imorgon - för att jag ska kunna leva här och nu fullt ut. Snurrade jag till det nu?

Morgonmusik

Vad jag gillar att ligga under täcket och lyssna på vindens vinande. Mysigt.

1-0

"Jag älskar dig mer än vad jag älskar Bosse" sa min fina Stina innan hon somnade. Tur, hade känts sådär att bli brädad av en kanin...

Lördagschill

Bosse lördagschillar invid kaminen.

Svindlande

Attans vad mitt ekorrhjul har gått i spinn. Snurrar så att jag får blunda för att inte bli yr. Egentligen skulle jag vilja sätta in en käpp mellan ekrarna, samtidigt är det läskigt att sätta krokben på sig själv. Rädd att det ska göra ont när jag ramlar. Om jag ramlar. Kanske värt ett försök?

What a feeling

För en som sovit dåligt hur många veckor som helst är det rena himmelriket att vakna och känna sig utsövd.

Överraskande insikt

-"Du har så fina kläder mamma, får jag dem av dig när de blir för små?"
-"Eller kan vi ha dem ihop för nu växer ju inte jag mer."
-"Oj, blev du inte längre!"

Intressant

"Verkligheten är inte alltid så verklig."

Fundera på den. Orden är från en av Winnerbäcks låtar.

Underbart är kort

Hann inte mer än posta mina rader om morgonens salighet förrän sonen ropade "kom nu så lär jag dig Minecraft". En överenskommelse vi gjorde härom dagen eftersom jag insett att mycket av min avighet mot datorspel bottnar i total okunskap. Plötsligt känns inte saligheten så påtaglig längre, men visst - Minecraft it is!

Morgonsalighet

Jag är definitivt en morgonmänniska. Har redan varit uppe i tre timmar och njutit av frisk luft, vind i håret, en stunds pulshöjning, god frukost och nu - kaffet bredvid mig och ett klurigt sudoku i knät. Anna Ternheims stämma ackompanjerar mig. Sådana här morgonstunder får lyckan att rinna inom mig. Älskar dem.

Magisk kvällshimmel




Kolla in krafterna på gårdagens kvällshimmel - wow! Hela den rör sig och jag rör mig med den när jag nu tittar på fotot. Naturen är allt bra magisk och jag kan inte låta bli att undra om det finns någon dirigent och vem eller vad det i så fall är. Att vi alla är små i jämförelse är åtminstone ett som är säkert. Wow igen!