En hyllning till Bosse

​I 12 år har vi haft kärleksfullt sällskap av Bosse Kanin. Han har bott i en fin hemmasnickrad bur på baksidan av vårt hus. Först hade vi buren skuggigt placerad i buskaget i anslutning till tomten, men efter argt brev från kommunen med hot om vitesföreläggande, fick han för ett par år sedan flytta fram till tomtgränsen. Denna flytt tog han dock med ro, liksom alla andra utflykter som ägt rum under hans liv. Ingen coolare än Bosse när vi stoppat in honom i reseburen och begett oss till veterinären för vaccinationsbesök. Alltid lugn med nyfikna pigga ögon i väntrummen bland stora hundar och katter. Inte tillstymmelse till den oro eller stirrighet som vi kanske annars förknippar med kaniner. Räddhågsen, är inte det ett ord som i fablernas värld associeras till en kanin? Här är i så fall Bosse undantaget som bekräftar regeln.

Ett par gånger har vi trott att han skulle lämna oss. Då har vi varit nere och köpt vätskeersättning på apoteket och vips, har han fått ny energi. Som uppåttjack för en kanin.

När alla våra husdjur hållit hov samtidigt på gräsmattan, då har inget tvivel rått om vem som varit kungen - Bosse Kanin. Katterna, tidigare Alfons och numera Sigge och Svante, har rört sig runt om som betjänter. Möjligtvis lite sugna, men kungen rör man inte. För något år sedan lyckades Bosse försvinna från sin bur, fortfarande ett mysterium hur detta gick till. Vi letade, trodde han var försvunnen för gott tills vi fann honom i tidigare omtalade buskage. Där satt kungen lugnt och tvättade sig nogsamt med Sigge och Svante som beundrande betjänter runt om. 

När Stina hade barnkalas, minns inte vilket år som firades, var en av grenarna i femkampen att kela med Bosse. Hela klassen besökte honom och han satt där så nöjd över all uppmärksamhet och allt klappande. Och vid alla födelsedagar har Bosse varit en självklar del av den uppvaktande skaran. Nöjt har han skuttat runt i sängen och krafsat bland omslagspapper och paketsnören. 

Bosse är en av symbolerna för barnens barndom för mig och för barnen har han varit en symbol för trygghet i en värld där mycket annat förändras. Det blir tomt när han nu lämnat oss. En liten varelse som har betytt stort. Tack fina Bosse Kanin. ❤️

 

Dra din tidslinje

​Jag tänker att man inte alltid minns händelser utan istället hur det kändes. 

Jag hängde ofta med min storasyster både till lekis och på aktiviteter. Egentligen tillhörde jag inte gruppen, jag var ju nästan två år yngre om än det bara blev ett skolår. Vet inte om jag tjatade att få hänga med eller om det var ett praktiskt arrangemang. Minns dock känslan av att inte alltid vara önskad av fröknarna. Kanske var det bara vid något tillfälle, hur som helst har känslan etsat sig fast. 

Ibland när min man lagar mat och jag försöker hjälpa till kan han med min eller ord antyda att jag är i vägen. Jag blir oproportionerligt upprörd. Idag berättade jag om mitt barndomsminne och han förstod mig plötsligt.

Tips - dra din tidslinje, alla har vi några pucklar vi behövt ta oss över och som ligger där bak och lurar och får oss att emellanåt reagera starkare än vad som känns motiverat. Det kan vara skönt att förstå varför. 

Inte tyst vagn

​Sitter på ett tåg och blundar. En kakafoni av samtal i vagnen. Högljudda skratt bryter av. Jag blir nästan snurrig i bollen av nivån, samtidigt är det livfullt och härligt. 

Fniss och flams nedifrån ❤️

​Kl 06.30 samlades de i köket för att förbereda en god lyxfrukost. Denna inmundigades sedan i TV-soffan till Formel 1 som idag gick av stapeln i Melbourne (därav den arla tiden). Nu, flera timmar senare, är de kvar i sofforna ivrigt samtalandes och fnissandes. Vem sade att de främst är tjejer som håller sådan låda? Jag myser här på ovanvåningen. 

Checkar in helgen

​

Har hamnat på yogamattan med en filt över mig och en kudde under huvudet. Skönt. Andas. Ser mig omkring och tycker det är mysigt i allt sitt överflöd. 

I pandemins spår

​Fick veta att en ny favoritlek bland förskolebarn är att leka ”hemmakontor”. 

Varde påsk 🐥

​

Öppningar på olika våningsplan

​Två hjärtan som egentligen båda är öppnade mot varandra, bara det att det skett en vertikal förskjutning mellan öppningarna. 

Så beskrev en väns vän relationen till sin far. Som tur var hamnade öppningarna i nivå med varandra innan de skildes åt.