Boost

Vem är Gud?

Lyssnar på radion. Gud Moder Vanmäktig. Ett alternativ till Gud Fader Allsmäktig? Om Gud finns kanske hen är utbränd på allt vad vi människor gör och kräver. Intressant lyssning. 

Våfflor

Ett stavfel i en tidning, eller en felsägning, är anledningen att många svenskar frossar i våfflor idag. Vårfrudagen (Maria fick veta att hon var havande med Jesus) blev slarvigt Våffeldagen. Ibland är stavfel eller slarv bra.

Sinnesro

Jag sitter med mitt morgonkaffe, skönt tillbakalutad i en av fåtöljerna, och njuter av ordningen runt omkring. Helgen ägnades bland annat åt utrensning och städning på nedervåningen och vilken skillnad! Väljer att citera min tioåriga dotter "så glad man blir av att ha det så städat och fint runt sig". 

Åt det mogna hållet

Jag tillbringade ett par dagar på hemmaplan förra veckan. Fick tid att se mig omkring i hemmet och önska förändring. Listan på önskade nyförvärv kunde snabbt göras rätt lång. Tills jag kom på att huvudsakliga grejen att göra och önska är en rejäl utrensning. Inte fler nya prylar alltså, utan färre gamla. Imorgon börjar jag. Lite stolt över denna insikt, tyder på viss mognad tycker jag.

Visdom

"Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att man ska njuta av det."

Efter att ha diskuterat jobb och ett antal relaterade "varför", fick vi syn på familjens största livsnjutare som inte ägnar bry åt något mer än stundens njutning. Heja Alfons! 

Grindstolpen

Lite poesi innan mästerkocken

Nu läser jag Aspenström framför en kvällsbrasa. 

"Förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt."

"Fladdrighetens stil är illa ansedd

- men fjärilen använder den."

"Om man inte drömmer blir man galen.

men mitt i drömmen väcks man av förståndet,

som beställer en traditionell engelsk frukost.

Man får gå halvgalen en dag till."

Under ytan

Den här tavlan har jag förälskat mig i. Titeln är "Under ytan" och den pryder väggen på ett café nära mig.

Udda är ok!

"Bättre ett fyrkantigt något än ett runt ingenting". 

Heaven's on fire

Något på spåret?

Nationalekonomi. Det var jag bra på under studietiden. På en tenta skrev kursföreläsaren som slutkommentar "Du tänker nationalekonomi mycket bra, kanske ska du fördjupa dig i ämnet?". Jag kan hans ord utantill, det blev dock ingen fördjupning i ämnet. Kanske ska jag råda bot på det nu, för hux flux ser jag vad en nationalekonom kan jobba med. Tänker på rapporter, leta samband, utreda och göra prognoser. Sådant såg inte jag som ung student, företagsekonomi kändes som ett säkrare kort. Så här i efterhand önskar jag mig yrkesvägledning. Den fanns säkert, men jag var inte medveten om dess existens. Nåväl, ämnet finns ju kvar och jobben likaså. 

Tusen sidor poesi

Skickade efter Aspenströms samlade dikter. Titta vilken tegelsten! Nu har jag att göra. 

Vill inte öva

Någon måste ha gett sig dän på att utmana min emeteofobi. Knappt hann man njuta av att ha gått smittfri ur förra attacken förrän nästa slog till. Överleva istället för att leva. Igen. 

Reflektioner från en utflykt

I sjöhästfamiljen är det hanarna som är gravida och får stora magar. Förlossningen består av ett par nysningar och ut kommer ett gäng små hästar. Låter enkelt... 

Och livet som utter ter sig ytterst behagligt. Ryggsim smaskandes på fisk. Ett par glädjevolter under vattnet och sedan ryggsim igen. Jag kan tänka mig att vara utter i mitt nästa liv. Eller sjöhästhane. 

Läs- och tänkvärt

http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/Kultur/2015/03/En-ateist-infor-doden/

Brevet från Lillan (variant)

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Frös och försökte tända en brasa. Veden var fuktig och ville inte ta sig och rummet fylldes av rök. Så nu ligger vi under plädar, utan brasa, med öppen altandörr för att vädra. "Pappa kom hem, för vi längtar efter dig"...

Beredskap

Jag gillar inte kräk. Gör nog ingen, men jag har fobi. Är alltid maken som tagit hand om våra barn när de blivit kräksjuka. Nu inföll kräkeri med makens konferensresa och jag har fått vara den som hämtar hinkar, torkar, tvättar toaletter, hämtar vatten, tvättar lakan och tröstar. Känner att hela jag bara lever till hälften. Ungefär som när barnen fått löss. Jag går in i en beredskap för smitta och kan liksom inte leva och känna fullt ut tills den där beredskapsperioden är till ända. Jag överlever snarare än lever. Inatt låg jag på vakt hela tiden. Lyssnade efter misstänkta kräkljud och rop på mig. Hörde ett sådant kring kl 4, rusade upp och in i sonens rum för att finna honom lugnt sovandes... Jag är alltså så vaksam att jag varseblir ljud och faror som inte ens finns. Jag vågar inte heller fullt ut njuta av god mat. Vet ju inte om det snart är min tur att drabbas av omvända tyngdlagen från magens trakter. Min inställning irriterar mig, är ju lika bra att köra på som vanligt och händer det något så får jag ta det då, inte mer med det. Men som jag skrivit innan, jag lider av emetofobi eller kräkfobi och då är det inte så lätt att vara som vanligt. Nu har det i alla fall passerat mer än ett dygn sedan senaste kräkningen och ingen annan har insjuknat, är beredskapsperioden till ända så att man kan börja leva igen?

Mammaeufori

Tre glada killar kom cyklandes. En av dem min. Turkos hjälm och knallbå jacka. Innebandyväskan på ryggen. Jag kom i bilen en bit därifrån och hann inte ikapp. Men oj vad jag kände lyckan fortplanta sig inom hela mig. En pirrande spirande dundrande lycka bara av att se honom. 

Poesi

"Sardinen vill att burken öppnas mot havet". Vackert uttryckt av Werner Aspenström. Vackert och lite sorgligt. Har inte läst hans dikter än, men det ska jag snart ändra på.

http://mobil.svd.se/kultur/att-vara-kluven-fran-skallbenet-till-fotabjallet_svd-1989760

Morgonstund

Stina och jag sover över hos mamma och pappa. Ligger i det lilla rummet på nedervåningen där sängarna står placerade i ett L. Jag gillar den möbleringen, påminner om en känsla från barndomen. Är bara jag som är vaken. Är rofyllt att ligga och lyssna till Stinas djupa trygga andetag. Jag blundar och andas i takt.