Wow!

Fin början på en dag - köra längs sydkusten, förbi Smygehuk, havet stilla, solen på väg upp, fälten frostiga av nattens kyla och på radion mjuk klassisk musik.

Ännu en pusselbit

Jag var alltid duktig som liten. Duktig på det jag företog mig. Skolan var såklart en stor del och jag var duktig i skolan. Och det var viktigt för mig. Är viktigt för mig. Slog mig igår att det mycket är därför jag inte trivs i min yrkesroll, jag känner mig inte duktig. Jag sysslar inte med saker där jag kommer till min rätt. Saker jag känner för och får gensvar i. Om jag vore lärare, sjuksköterska, dagisfröken, samtalscoach eller annat interagerande yrke - då tror jag att gensvaret hade funnits där utan att ens behöva uttalas högt. I min roll som ekonom finns inte den interaktionen. Siffrorna talar inte till mig. Ger mig inte den bekräftelse jag behöver. Det kanske inte är önskvärt att ha behovet att vara duktig inom sig. Att värdesätta prestationen och identifiera sig med den. Men vissa saker är som de är, acceptans för att knyta an till mindfulness, så det är inget jag tänker ta upp kampen mot. För mig är det viktigt att känna mig duktig. Och det var skönt att se sambandet mellan avsaknaden av den känslan och min vilsenhet som ekonom. Lite som att hitta ännu en pusselbit i livspusslet.

Ordning och reda ger frid

Man ska inte underskatta den inre ro ett nystädat hem ger. Jag lade mig på golvet när jag kom hem igår, i en solfläck, och njöt av min dammfria utsikt. Och av doften från nytorkade golv. Nu är utmaningen att bevara det nystädade några dagar. En utmaning samtliga familjemedlemmar antagit. Håll tummarna!

Var är hållplatsen?

Kom på mig själv med att vänta på stunden då allt lugnar ned sig. En stunds vila på en hållplats. Men när kommer egentligen den stunden? Vardagen är ju satt i rullning sedan en tid och inte kommer den att se annorlunda ut imorgon eller om en vecka eller nästa månad. Så vad väntar jag på? Vad letar jag efter?

Morgonmål

Det är mysigt med frukostdate. Har beställt surdegsbulle, stor latte och croissant och väntar på min mammalediga kollega.

En stunds lättjefull dekadens

Oj vilken latmask jag varit i gott och väl två timmar nu! Vi har campat uppe i TV-rummet ett par nätter (madrasser på golvet efter barnens önskemål) och i det lägret har jag legat bland sköna kuddar och mysigt täcke och läst bok och smaskat på turkisk peppar. Och när tyngdlagen började bråka med mina ögonlock gav jag helt sonika efter och slumrade gott. Först nu masade jag mig upp för att göra goda kvällsmackor, tända ljus och umgås med de andra.

Liten och stor

Idag skulle jag vilja vara liten och vaggas mjukt av en trygg och varm famn. Samtidigt skulle jag vilja vara den där famnen som vaggade och gav trygghet åt någon jag tror behöver det. Jag vill helt enkelt vara liten och stor på samma gång.

Själist

Har sagt det förr och säger det igen - jag samlar på människor. Olika personligheter, olika åldrar och olika bakgrunder. Människor som berör mig och ger mig den där stimulansen och det där utbytet som är så värdefullt. Nu har jag ett nytillskott till samlingen, hon heter Sylvie (eller Gunilla). Vi har träffats på franskan och jag uppskattar både hennes franska alterego och hennes svenska jag. Tror hon är 70 år, vill minnas att hon firade den födelsedagen i Florida i våras. Hon är så parant. Kortklippt grått hår, solbränd med massa vackra livslinjer, snygga glasögon, fina kläder och ofta någon liten detalj som ett armband eller en ring. Och hon är så beläst. Kan massvis om teaterföreställningar, konstnärer, författare och annat spännande. Vi ses både på måndagar och torsdagar och igår bestämde vi att vi ska luncha efter nästa måndagskonversation. Jag ser fram emot den stunden.

Om en frimärkssamlare kallas filatelist, kallas då en människosamlare humanist? Eller egentligen är det väl själarna jag samlar på, så kanske själist?

Kvalitet

Vet ni, jag sitter och funderar på det här med föräldraledighet. Jobbar hemifrån idag och passade på att morgonbada. På väg ned till bryggan såg jag föräldralediga mammor med vagnar och åkplattor där syskonen klängde sig fast. Kände ingen avundsjuka på just den situationen, men tänkte att jag skulle vilja vara ledig med mina barn i den ålder de är nu. Egentligen är ju utbytet med barnen så mycket större nu än vad det var när de var småbarn. Tänk att ha tid att sitta och snacka tillsammans, filosofera kring ditten och datten, spela ett spel, kanske ett parti krocket, ligga och mysa i soffan och läsa en stund - tja, helt enkelt bara vara. Utan stress med vare sig läxor eller aktiviteter. Just i eftermiddag ska jag ta några sådana timmar ledigt och mysa med mina barn. Längtar.

Dags att tacka nej

Har inte skrivit på länge och så plötsligt har jag massor jag vill plita ned. Nu handlar det om nattens dröm. Som ofta när jag har för mycket på agendan drömmer jag om trånga utrymmen. Inatt förekom de i en hinderbana - jag var tvungen att krypa ihop på gränsen till det omöjliga för att kunna ta mig  under ett spindelnät av järn och  lirka mig vidare till en liten avsats. Kände hjärtat bulta och svetten pärlas. Jag vet inte om jag är klaustrofob i verkliga livet, men i drömmarnas värld är det definitivt något som bekommer mig. Usch.

Lura ögat

Har alltid haft svårt för charkuterier till frukost, både lukten och åsynen av dem. Men om jag viker min smörgås, så att jag slipper se skinkan som var pålägget i morse, då funkar det jättebra.

Mitt i prick

Fransmännen kan så mycket om sitt land. Beror det på att de är stoltare över sitt hemland eller vad? Idag på konversationskursen berättade lärare Hélène om Frankrikes geografiska mittpunkt, Saint-Amand-Montrond. Om att det varje år förekommer en intern strid med en annan liten kommun som hävdar att det faktiskt är den som är i mitten. "Vilken är er mittpunkt" frågade hon mig och mina tre svenska kurskamrater. Vi satt som fågelholkar allihopa varpå Hélène upprört utbrast "mais qu'est-ce que c'est - vous savez pas votre géographie?!" Så nu har jag i läxa till nästa måndag att berätta om Sveriges mittpunkt. Har just tagit reda på att också hos oss föreligger en tvist mellan två ställen som båda anser sig vara vår mittpunkt: Flataklocken vid Munkbysjön i Medelpad och Ytterhogdal i Hälsingland. Den första platsen är Sveriges jämviktspunkt som erhållits genom att dra en nål över en styv karta över landet (där Öland och Gotland suttit fast vid fastlandet utan mellanliggande vatten). Den andra har erhållits genom att märka ut mittpunkten på en rak linje mellan Treriksröset och Smygehuk och sedan tänkt sig en öst-västlig linje här igenom där mitten landat på Ytterhogdal.

Tänk vad man kan lära sig genom att konversera en skvätt på franska...