Ännu en pusselbit

Jag var alltid duktig som liten. Duktig på det jag företog mig. Skolan var såklart en stor del och jag var duktig i skolan. Och det var viktigt för mig. Är viktigt för mig. Slog mig igår att det mycket är därför jag inte trivs i min yrkesroll, jag känner mig inte duktig. Jag sysslar inte med saker där jag kommer till min rätt. Saker jag känner för och får gensvar i. Om jag vore lärare, sjuksköterska, dagisfröken, samtalscoach eller annat interagerande yrke - då tror jag att gensvaret hade funnits där utan att ens behöva uttalas högt. I min roll som ekonom finns inte den interaktionen. Siffrorna talar inte till mig. Ger mig inte den bekräftelse jag behöver. Det kanske inte är önskvärt att ha behovet att vara duktig inom sig. Att värdesätta prestationen och identifiera sig med den. Men vissa saker är som de är, acceptans för att knyta an till mindfulness, så det är inget jag tänker ta upp kampen mot. För mig är det viktigt att känna mig duktig. Och det var skönt att se sambandet mellan avsaknaden av den känslan och min vilsenhet som ekonom. Lite som att hitta ännu en pusselbit i livspusslet.