En "like" på den

"Man gör så gott man kan och det kan bli underbart nog" 

Stina Stoor, sommarpratare 30 juli 2016

Virtuellt och fantasy

Är en virtuell värld vi lever i. Jagas det inte pokemons firas det framgångar i Star Stable's tävlingar. Idag kom hon tvåa i en fälttävling - var det vi skålade för vid fördrinken. Lite skönt med ett parti jordnära brädspel efter det. Nu blir det ett avsnitt av Stranger Things med superkrafter och onaturligheter.

Dynprydnad

Alfons älskar de nya dynorna. Jag skulle köpt fem...

Öron då och nu

Testade nya högtalaren vid frukosten. Maken satte på en hårdrockslåt från 80-talet. Barnen fnissade. Mesigt i deras öron var det coolaste och hårdaste som fanns i våra. 

Semestermorgon

Sten

Cyklade från Helsingör till Gilleleje och tillbaka igår. Den här tog jag med mig hem. Är liksom definitionen på en sten. Tycker om den och nu har den fått en plats på mitt fönsterbräde. 

Kungliga servetter

Servetter inhandlade på det kungliga slottet. Dem ska vi duka med när vi idag namnsdagsfirar. 

Fölsekänslor

Bäst före 15 augusti, min sons födelsedag. Så höll jag på som liten, blev alldeles pirrig när mjölkförpackningarnas datummärkningar visade på min födelsedag. Visade honom nu och pirreffekten verkade gälla också för honom.

Franskt i huvudstaden

Läste om en vän som är på Gotland och har en intern familjelek som går ut på att identifiera stockholmare. Hon hade typ en miljard poäng. Det är nog där de är, stockholmarna, för här i huvudstaden har vi mest hört franska. Jag vet inte om det är brukligt med så många fransmän här, eller om det delvis är ett resultat av terrorn på franskt territorium.

Spännande

Mellan två landskap

I Gamla Stan går gränsen mellan Uppland och Södermanland. 

Stora ljusa

En liten blyertsprick på ett vitt papper. Vad ser ni? Det lilla mörka eller det stora ljusa? Tricket är att fokusera på det stora. Tips från Kofi Annan förmedlat av Malou Von Sivers.

Sitter och reflekterar och har kommit fram till tre kvällar jag skulle vilja radera. De får mig att känna mig olustig. Men så räknade jag ut att dessa små kvällar inte ens utgör 0,2 promille av mitt hittills levda liv - fokus på det stora. 

Skräckbild

Känner ni igen känslan av chock när man missat att kameran i mobilen är felvänd och man överraskas av sin egen spegelbild? En bild man helst vill hålla för sig själv. Jobbade hemma igår i sliten morgonrock och med håret på ända. En kollega ringde och jag fick på facetime. "Oj", sade han med ett tonläge som förstärkte ordet. Den känslan...

Inte horisontellt läge

Nu vet jag att jag inte kan ligga i hängmattan och lyssna till sommarpratare. Allra helst inte när det rör sig om behagliga röster. Jag somnar. Nej, det får bli till att lyssna i samband med en promenad eller cykeltur. Bra lärdom. 

Ö

Maj Sjöwall berättade ännu en sak som tilltalade mig, fascinationen kring öar. Hon bor idag på Ven och öborna säger "nu åker vi in till ön" när de är på fastlandet, inte "ut till" som används i Stockholms skärgård. Redan i bokstaven ö finns en märkvärdighet enligt Maj. En stor ring med två små ringar ovanför. Kanske två som simmar runt en ö. Kanske två båtar, en på väg till ön och en därifrån. Kanske två små öar intill en större. Sådan här lekfullhet med språket och bokstäver älskar jag. Ö alltså, fascinerande på alla sätt. Och nu vill jag åka till Ven.

Tillfälligt

Lyssnade till Maj Sjöwalls sommarprat i morse. Mysigt och målande. Tycker om när man som lyssnare bjuds in i berättarens liv. Hon talade bland annat om sin barndomsvän, bästis till och med, Lasse Werner. "Han är för tillfället död, som vi brukar säga i min umgängeskrets, men han är fortfarande min bästis". 

Dubbel lycka

Känner mig lyckosam idag. För ett par veckor sedan kom vår revisor, tillika en vän efter flera års samarbete, upp på kontoret i väldans snygga byxor. Hon hjälpte mig att söka på nätet men de var slut överallt. Dessutom lite för dyra. Idag kom hon förbi kontoret med en present till mig - ett par av just de byxorna! Hon hade sprungit på en fyndlåda, 100 kr plagget. Vid kassan blev det ännu en överraskning, 50% på det redan fyndiga priset, notan slutade därmed på 1/20 av ursprungspriset. Lycklig kände hon sig över sin tursamhet och lycklig känner jag mig över hennes omtänksamhet. Att byxorna är lite för stora blir liksom irrelevant. 

Grönska

Svartrotspaj till lunch i örtagården.

Öppen dörr

Har varit på konsert med Ebbot Lundberg på ett trädgårdscafé. Mysig miljö som skymtas genom den öppna dörren.

Spejarmalen

Belöningen hittills i bokracet räckte till en fin pilbåge.

Tålamodsprövning

Skåne tog en fin fjärdeplats i turneringen. Sedan blev det en lång tågresa hem. Första tåget var försenat på grund av signalfel och det var på vippen att vi missade det anslutande snälltåget som för övrigt var knökfullt. Våra platser var i en liggvagnskupé, en sådan vi åkt i många gånger upp till Åre. Dörren var igenskjuten och där inne satt tre passagerare, två yngre flickor och en i 25-årsåldern, i en bastulik hetta med en odör som var sådär. Det var när vi undrade om vi kunde öppna fönstret som vi förstod att alla tre var dövstumma. Lätt att tro att det skulle vara lugnt och tyst i en sådan kupé, men ack där misstar man sig. Den äldre tjejen berättade sagor och det lät ungefär som när man smackar på en häst ackompanjerat med ett ivrigt gestikulerande. Fascinerande till en början, dock mindre och mindre under den drygt fyra timmar långa resan. Genomförkyld verkade hon också vara av snorandet och harklandet att döma. Två stora godisskålar stod på det lilla kupébordet och smaskandet när bitarna stoppades i munnen var inte nådigt. Nådiga var inte heller de frekventa högljudda gäspningarna. Såklart, de har ju ingen aning om hur de låter, men just sådana här läten är jag känslig för. Om det stämmer att vi möter människor för att lära oss något, måste det vara tålamod som var min prövning igår. 

Reflektioner från läktaren

Innebandyfrillan som gäller är kort på sidorna och i nacken, resten längre och samlat i en tofs eller knut på bakhjässan. Lite som en samuraj. Inte särskilt snyggt i mina ögon, tvärtom faktiskt.

Domarna är mycket trevliga och peppande. Samtliga i eller nära pensionsålder och med stora magar.

Schersmin

Glömde skriva en lyckosak. Jag älskar ju jasminens doft. Eller rättare sagt schersminens, läste på en blomsite att vi vanliga okunniga ofta blandar ihop de sorterna. Den sistnämnda är en försommarblommande buske med doftande vita blommor. När vi kom hem från vår semestervecka kunde jag lite snopet konstatera att blommorna nu var fällda och doften borta. Jag som inte hade hunnit njuta klart. Men så idag, när jag promenerade längs Nyköpingsån, överraskades jag av den ljuvliga doften för att upptäcka att schersminerna här fortfarande blommar. Jippie! Har dragit in doften så djupt jag kan för att konservera den.

Orientering

Det är nyttigt för en som saknar lokalsinne att orientera på egen hand på ny ort. Har till fots hittat hotellet, stan, Nyköpingshus, arenan, gamla sporthallen och tillbaka till hotellet. Heja mig!

På plats i gästabudstaden

Är Ask och Embla som står och kramas längs Nyköpingsån. De första människorna enligt nordisk mytologi. "Hanen spänns, remmar sträckes när köttets lust finner rov", så lyder inskriptionen på träskulpturen.

Tågresa

Tycker om att åka tåg och titta ut på lanskapet. Nu skog, nyss sjöar och kohagar. Sverige är ett vackert land.