Mamma - ökenråtta = 0 - 1

Min sons kompis, Hjalmar, ska köpa en ökenråtta. "Ja, så får vi hoppas att jag inte är allergisk" sa hans mamma. "Vad gör vi då" frågade Hjalmar oroligt. "Då får vi kanske sälja den" svarade mamman krasst. "Eller kanske ni kan skilja er" föreslog den råttsugne lille Hjalmar med ett leende.

Brädad av en ökenråtta, vilket öde för en mamma...

Jasmin

Som så många gånger förr önskar jag att jag kunde konservera dofter. Högst på önskelistan står jasminens. Vi har en sådan buske på baksidan, stod länge igår och drog in den underbara doften i näsan. En doft av barndom, trygghet, sommar och glädje. Har skivit det förr och skriver det igen - så många minnen som finns inbäddade i just dofter.

Att skriva

"... att skriva några rader i en bok som bara är ens egen - sådant hjälper till att ordna ens inre. Man vet ju inte riktigt vem man är förrän man har formulerat sig."

Ur "Att älska livet mer än dess mening"

Halvfull

En härlig dag - morgondopp, frallor, plockning av fläderblommor till sommarens saftförråd, slapp med god bok, stillsam lukning av en lagom stor rabatt, gin&tonic på altanen, nu slapp i fåtöljen medan maken bakar pizza. Min tank börjar fyllas. Härligt.

Tömd

Jag är helt slut. Slut som artist. Är för mycket av allt. För många att vara till lags. För många förväntningar. För många som står i kö för att tanka. Frågan är var min bensin finns? Läge att lyssna till mig själv. Visa mig själv samma omtanke, samma kärleksfulla vänlighet, som jag ger till andra. Läge för mindfulness.

Full rulle

Nu stänger jag ned butiken efter att först ha varit på grill- och brännbollskväll med ena barnets klass och sedan ha bakat åtta stycken rulltårtor till andra barnets avslutningsfika imorgon. Vad gjorde man egentligen på den tiden då man inte hade barn? Inte kan jag minnas att man hade långtråkigt, eller?

En stunds lycka

"Hur ser det ut om du kollar i backspegeln, hur tycker du livet blev" hörde jag någon fråga när jag korsade Gustav Adolfs Torg vid lunchtid. Jag var tvungen att vända mig om och såg två herrar sitta bredvid varandra vid fontänkanten. Han som frågade, en medelålders storvuxen man, tittade nyfiket på en gammal grånad herre. Jag fortsatte över torget med ett leende på läpparna.

En stunds mindfulness i den härliga junisolen, mitt på torget och i lunchvimlet, två män, i olika generationer, som filosoferar över hur saker blev respektive inte blev. Det gör mig så glad när vi ser och är nyfikna på varandra.

Se och bli sedd

Jag tycker ibland att det ligger något skamligt i behovet av bekräftelse. Som om jag borde klara mig utan den vid det här laget. Men så läste jag att detta behov är lika basalt som behovet av vatten, mat eller sömn; att bli sedd, bekräftad, tagen på allvar. Det är som om vi inte riktigt finns om ingen ser oss. Sett i det ljuset är det kanske inte så konstigt att vilja bli bekräftad om och om igen? Och sett i det ljuset förstår jag hur viktigt det är att jag bekräftar andra. Och att jag bekräftar mig själv. Hur viktigt det helt enkelt är att vi ser oss själva och varandra.

"If no one sees me, I'm not here at all" Eddie Vedder (Ukelele songs)

Bara fyll!

"Fyll dina barn med ömhet och kärlek. Med godnattsagor och kli på ryggen. Med att somna hos dem, lyssna till dem, laga deras älsklingsmat. Bara fyll med allt gott du kan tänka. När de så en dag, typ vid 18 eller något, är flygfärdiga är de proppfulla av värme och innerlighet och därmed lite bättre rustade inför resten av livet."

Dessa härliga ord fick jag av en klok kvinna idag.

Nu ska jag gå hem och fylla mina små godisar med först ost- och skinkpaj (en favorit) och sedan massa kramar.

Påminnelse

Fick en tanke igår - kan det vara så att vi ibland inte njuter fullt ut eftersom vi tror att allt varar för evigt?

Blått och gult

Så vacker den svenska flaggan är. Så stolt och färggrann. Vart jag än såg den vaja under nationaldagen igår fylldes jag av innerlig glädje.