Jag tycker ibland att det ligger något skamligt i behovet av bekräftelse. Som om jag borde klara mig utan den vid det här laget. Men så läste jag att detta behov är lika basalt som behovet av vatten, mat eller sömn; att bli sedd, bekräftad, tagen på allvar. Det är som om vi inte riktigt finns om ingen ser oss. Sett i det ljuset är det kanske inte så konstigt att vilja bli bekräftad om och om igen? Och sett i det ljuset förstår jag hur viktigt det är att jag bekräftar andra. Och att jag bekräftar mig själv. Hur viktigt det helt enkelt är att vi ser oss själva och varandra.
"If no one sees me, I'm not here at all" Eddie Vedder (Ukelele songs)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar