Malmö i mitt hjärta

Det hålls mat- och dryckesfestival i Folkets Park i Malmö. Massa lokala dryckesvaror (t.ex. vin från Kullaberg, öl från brygghuset Finn, gin från Barsebäcks Bränneri) och foodtrucks med mat från när och fjärran. Det räcker att gå in i parken för att få feststämning. Glada girlanger, musik, skratt och stoj från människor i alla åldrar och med alla nationaliteter. Det är verkligen FOLKETS park. 

Efter festivalbesöket väntade en föreställning i samregi mellan Skånes Dansteater och Malmö Operakör på Operan. Det är imponerande att kunna förmedla så mycket genom bara dans. Några attribut följde som en röd tråd genom den två timmar långa showen; en röd ballong, en knallgrön handväska, en grön växt och en boxboll. Ibland förstärkes stämningen av fyllig körsång som orskade gåshud på armarna. När ridån gick ned blev det stående ovationer med applåder som varade hur länge som helst, gåshud igen.

Jag strosade sedan genom ett vackert kvälls-Malmö ned till stationen. Så mycket grönska, så många dofter, så vackra kullerstensgator, så mysiga gathus, så många trevliga serveringar med glada fredagsfirare. En stad som lever, andas och omfamnar. Malmö, jag tror bestämt jag är lite kär i dig <3

Drömmarnas magi

Jag har en före detta arbetskamrat, numera en nära vän, som i skrivande stund förverkligar sin mångåriga dröm. Hon har drömt om en liten restaurang i källaren på sitt franska hus och igår var öppningsdagen. Torsdagar erbjuder hon hämtmat, igår var det lasagne, och fredagar, lördagar och söndagar är det trerätterssittningar för upp till 16 gäster. Ikväll har 11 gäster bokat och imorgon och söndag är det fullsatt. Wow! Jag har hört om hennes dröm i typ 15 år, sett skisser växa fram, fått se loppisfynd, budgetar, sett glädjen i hennes ögon som emellanåt bytts mot misströstan och uppgivenhet. Senaste månaderna har hon slitit jämte byggarna och nu är hon äntligen där - så himla härligt och jag är så glad för hennes skull!

Jag tror vi generellt drömmer för lite. Åtminstone långsiktiga drömmar. Tror vi ger upp för lätt när det går oss emot och är för otåliga att se resultat. Jag tror dock på magin i att våga drömma långsiktigt. Utstå, kämpa, fira delframgångarna, dela motgångarna, inte ge upp, se vägen som en del av drömmen för att plötsligt vara vid målet. Den känslan!

Jag frossar i bilderna hon nu skickar till mig och känner hur det brusar inom mig av hennes glädje och stolthet. Magi, det är just vad det är!

Skär som i skärtorsdag

När jag hoppade in i bilen igår sändes Språket på radion. Fantastiskt program som föll sig naturligt att följa för några år sedan (då sändningstiden inföll med skjutsande till och från innebandyträningar).  Diskussionen igår gällde vad "skär" i skärtorsdag kommer från. Handlar det om brödtorsdag med association till att skära bröd? Eller kommer det från skär som i färgen rosa? Det vill säga rosaskimrande torsdag? Svaret var att skär i skärtorsdag kommer sig av betydelsen ren. Ren och skär glädje, så kan man ju till exempel säga. Torsdagen innan påsk är en ren dag då bibeln berättar att Jesus tvättade sina lärljungars fötter. Intressant. När jag sedan hörde hur färgen rosa och skär blivit synonymer skrattade jag förtjust. Den betydelsen av ordet skär kommer nämligen från franskans charcuterie (uttala det lite skånskt och du kan få till ett skär), det vill säga olika sorters griskött som otillagat är just rosa. 🐖

Tomtebloss

Det har varit ett nytt utbildningspass uppe i Stockholm. Jag känner mig alltmer bekväm i rollen. Det är häftigt att möta nya människor och umgås så intensivt i dagarna två. Vi kommer varandra nära på ett medmänskligt och brobryggande sätt. Jag får en tro på mänskligheten och blir hoppfull som kontrast till andra tråkiga trender som sker på världsfronten. Just i hejdå-ögonblicket förnimmer jag känslan att det vore roligt att ses igen, men snabbt landar jag in i att det här var ett tillfälligt möte som var varmt och på riktigt och sedan är det bra med det. Minns en personlig analys vi gjorde i ett jobbsammanhang då just detta framkom om mig. Inte ytliga, men innerliga möten och sedan går jag vidare. Minns att jag där och då inte fann det så charmigt, men nu tror jag att jag förstår innebörden och att de här tomteblossen är viktiga för mig. Jag bär dem med mig, men behöver inte återupprepa dem med samma människor igen och igen.

Samma slags innerliga möte skedde på tåget hem. Både upp- och nedresan var försenad på grund av signalfel kring Nässjö. Egentligen ville jag hem så fort som möjligt så ett försenat tåg stod inte överst på önskelistan. Men, tack vare härligt resesällskap gjorde det inget att vi tuffade på i snigelfart. Jag hamnade i en fyrsätesgrupp med en äldre dam, 81 år sade hon att hon var, som varit i Nice med en väninna från Gävle och efter landning på Arlanda var det nu tåget hem till först Alvesta och sedan vidare till Nybro som gällde. Vi pratade på, ett fint samtal som förgyllde och efter ett par stationer fick vi sällskap av en kvinna i yngre medelåldern från småländska Lidhult. Hon var i grunden målare, men efter att ha blivit uppsagd för något år sedan studerade hon nu till yrkeslärare för framtida målare. Utbildningen var på distans förutom några dagars föreläsningar då och då i Falun, och det var ett sådant pass hon var på väg hem från nu. Samtalet flöt vidare och allt mellan himmel och jord avhandlades. Birgitta, den äldre damen, fick mig att lova att vara mysig mot min man när jag väl kom hem. "Det är härligt att ha någon att krypa ned till" som hon sade, efter att själv ha varit änka i åtta år. Och målarinnan fick både mig och Birgitta att planera in ett besök till Systembolaget idag för att inhandla vars en flaska Sandeman portvin. Väl framme i Alvesta hoppade båda kvinnorna av och jag bar väskor och hängde med ut på perrongen. Det blev kramar och ömsesidiga lyckönskningar och för en stund kände jag den där önskan om att ses igen, men ganska snabbt landade jag in i att det här var ännu ett fint tomtebloss som lös upp både min och deras kväll och som vi bär med oss i hjärtat på livets fortsatta färd.

Nesser och sommarlängtan

Nu läser jag Nesser igen, Det kom ett brev från München. Han skriver bra och jag vill spara ett par formuleringar:

*Årets dystraste dag, den tredje måndagen i januari, den som i engelskspråkiga länder kallas gloomsday.

*Nästa punkt på programmet var kaffe med punsch och ett krocketparti klockan fem.

När jag läste det sista blev jag väldigt sugen på sommarkvällar, krocketpartier och kanske inte just punsch, men typ ett glas rosé eller varför inte ett glas pimm's till.

Dualismens vidunderliga krafter

Jag firar fredagskväll på solo man hand. Slås av dualismens krafter; hur jag lyckas vara en snacksalig introvert och en mörkrädd ensamvarg på samma gång? Inte konstigt om jag är svår att behaga.

Själens hunger

För ett par veckor sedan lyssnade jag till en föreläsning av Antje Jackélen, förre ärkebiskopen. Hon pratade om själens hunger, hur kroppen kan vara mätt, till och med proppmätt, men att själen ändå kan hungra. Sådana tankar fångar mig. I en annan del av sitt föredrag pratade hon om hur tiden blivit allt snävare som begrepp. För att exemplifiera använde hon följande metafor:

Lunds domkyrka började byggas redan på 1100-talet. Stenhuggarna slet hårt. En förbipasserande frågade en av dem vad han gjorde. "Jag hugger sten" svarade han modfällt. När samma fråga ställdes till nästa stenhuggare blev svaret ett annat och med stolthet. "Jag är med och bygger en domkyrka". Arbetet var hårt och tog lång tid och ingen av stenhuggarna kom att vara med när kyrkan väl stod färdig, men deras syn på bidraget till framtiden var varandras motsatser. Antjé menade att det är lite så, som den första stenhuggaren, vi tenderar att fokusera vårt tidsperspektiv idag. Vi lever i en accelerationskultur. Vi har svårt att motivera beslut och handlingar som får konsekvenser först i en annan tid.

Jag funderade på hönan och ägget i kombon hungrig själ och accelerationskultur; är våra själar hungriga för att allt går så snabbt och inget utrymme för kontemplation och reflektion finns om än vi så önskar? Eller har vi självmant valt bort att lyssna till själens behov då vi önskar snabb tillfredsställelse och högt tempo?