Idag var det någon som hjälpte mig. Kanske den där lilla tomten jag såg en gång för många herrans år sedan. Den lille vätten som dansade över mitt vardagsrumsgolv och som kanske är vår hustomte som hjälper och stöttar. Några gånger har hans magi synts. I min lilla tomtetavla. I en korg på en utbildning - "alla kollar i sina korgar, en av er har en liten tomte", när en försvunnen pärla plötsligt oförklarligt rullade fram över golvet. Och så idag; jag stannade till på köpcentrumet på hemvägen. Hade ingen väska och köpte heller ingen påse så jag bar plånbok, bilnyckel, telefon, nyinhandlade jeansshorts, ett linne och en sminkborste i mina händer. Trodde jag i alla fall för att plötsligt upptäcka att någon bilnyckel bar jag ej på. Hade besökt två affärer och besökte dem båda igen. Ingen expedit hade sett någon nyckel och båda berörda provrum var tomma. Himmel! Ett sådant samtal är inte så roligt att ringa, blir lätt att man framstår som klantig. Jag gick in i första affären en gång till, en sista check vid självbetjäningskassan, inget napp. Lite smått stirrig insåg jag att det kanske var läge att gå ut och säkerställa att bilen var kvar. Strax innan utgången passerade jag en låda med vita strumpor. Tittade ned och där låg en svart bilnyckel, min nyckel. Jag hade inte tittat på strumpor och inte passerat just den här delen av affären innan, kan det ha varit min vätte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar