Jag höll tal för en barndomsvän i helgen. Om hennes tidslinje. Senare på kvällen fick jag en kalldusch. Slog mig att jag inte går som en röd tråd genom min linje såsom min vän gjorde genom sin. Jag känner mig vag. Diffus. Vem är jag? Rädslan att någon ska presentera min tidslinje tog grepp om mig. Att se och höra alla prata och förenas kring min linje, men att jag inte känner igen mig i beskrivningen. Att jag har förmedlat en person som inte överensstämmer med den jag är. Vem är jag då? Jag vet inte riktigt, är nog det som utgör kallduschen.
Vad var det hon sjöng, Arja Saijonmaa, "vem är du, vem är jag? Levande charader."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar