Kollade på filmer från när barnen var små igår igen. På barnens initiativ. Vi skrattade ikapp i soffan. Filmerna förmedlar sådan värme och lycka. Tillit. Särskilt en film gjorde mig varm om hjärtat. Min Stina i mitt knä. Hon är liten, pratar mest rappakalja, men jag lyssnar tålmodigt. Hon babblar och jag uppmuntrar. Stryker henne över det lockiga håret. Hon ser nöjd ut. Trygg. Och jag blev glad över det varma förtroliga samspelet mellan oss. Åh, vad jag ska värna om att alltid fylla den trygga rollen för både henne och hennes bror. Så värdefullt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar