"Hoppas du får ett bokmärke" sa min 6-åriga dotter till mig när jag stack ned till tandläkaren tidigare idag. Men inte då... Inte utan att jag kände mig tomhänt när jag gick därifrån, dessutom flera hundralappar fattigare.
"Välkommen upp till tandläkaren" hälsade mig två barnröster väl hemma igen. Efter en behaglig undersökning av två små tandläkare i vita lucianattlinnen fick jag välja belöning ur en rosa plastask. Glad var jag när jag kom därifrån med en styck plastring, en silvrig hårklämma och en liten blå gummihammarhaj. Det ska vara barn till att förstå hur viktig uppmuntran är för en med djupt rotad tandläkarskräck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar