Stopp!

​Jag har den där känslan av att livet här och nu nästan halkar mig ur händerna. Önskar jag hade så många människor närmre mig fysiskt så jag enkelt kunde träffa dem för en promenad eller en kopp kaffe. Småprata, finnas mer närvarande i varandras liv. Tänker på mina systrar, min kusinsyster, min son, mina föräldrar. Ibland tänker jag till och med på min man och min dotter som jag ändå delar hushåll med. Tänker på vänner som jag värdesätter högt men inte träffar så ofta som jag önskar. Det här sitter jag och funderar på med en nyupptäckt låt i öronen. Nattbuss heter den. ”Jag ville se dig i ett annat ljus”. Finns något i den strofen, just nu skulle jag vilja se livet i ett annat ljus som innehåller frekventa och spontana möten med alla nämnda. ❤️