Åh vad jag tycker om att gå på teater! Det är så levande, så på riktigt, och jag fascineras alltid av dekoren. Oerhört imponerande att med få medel och begränsad rekvisita kunna skapa storlagna scener och miljöer. Kameliadamen såg vi idag. En upplyst kub mitt på scenen var central. Den skiftade färg och mönster som en symbol både för tid och sinnesstämning. En varm och innerlig pjäs med duktiga skådespelare. Det blev stående ovationer och hela fem inrop efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar