Lyrik var temat för årets nationella prov i svenska för gymnasietreorna. Jag fick läsa texthäftet och lyssna till min dotters tal. Sapfo, en för mig tidigare okänd diktare som levde i Grekland för 2600 år sedan. Blev inspirerad och köpte en bok. Nu läser jag högt ur den samtidigt som vi läppjar på vars en GT, mannen och jag. Så kan också en Kristi Himmelfärdsdag firas. 😃
*Jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden
*För det blir stilla väder snabbt efter starka vindar
*Kort genomskinlig klänning
*Att värja sig mot tungans tomma skällande när vreden sprider sig i bröstet
*Långt ljuvligare klingande än lyran, mer gyllene än guld
*Jag vill säga dig något, men blygseln hindrar mig
*Jag talade med dig i en dröm
*Afrodite bestod dig en synnerlig heder
*Jag har aldrig tidigare, Eirene, träffat någon mer irriterande än du
Där var ett axplock. Få dikter är bevarade, är istället mest fragment. Men, som det står på bokens baksida, ”Här finns ett direkt tilltal som är både intimt och universellt. Varhelst läsaren befinner sig träffas hon av Sapfos ord, 2600 år bort.”
Sådant här intresserar mig, jag frossar i det, varför i hela evighetens namn blev jag ekonom? 🤔
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar