Drömterapi

​Jag hade den intressantaste av drömmar inatt. En psykologisk variant där jag gick på djupet kring hur en känsla verkligen kändes. Minns att jag fick som en insikt - ”aha, det var så här Marie på kroppsterapin menade. Inte jaga, utan låta saker falla på plats av sig själv och nu bottnar jag i känslan, flyr den inte och låter den inte byta skepnad.” Det var avundsjuka, det var skam och det var något mer. Nu har drömmen redan blivit dimmig så dessvärre minns jag inte detaljerna. Men det var som att jag tittade på avundsjukan, upptäckte den, kände den och var i den. Ingen värdering utan bara en betraktelse. Det var lite hallelujamoment över allting. Inkluderande, ingen känsla är bättre än någon annan. Jag var nästan besviken, stryk förresten nästan, när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Drömmar kan ju inte vara på riktigt, eller kan de det? Kan det vara lika insiktsfullt om än det sker i drömmarnas värld och inte i vaken medvetenhet? Kanske. Något att fråga Marie ☀️ om. Hon heter så i mellannamn, sol, vackert.