Jag, som så många andra, sörjer fantastiska Elin Kjos. Tänk att någon man egentligen inte känner kan kännas en så nära och vara en så kär.
Det är något magiskt med hörseln som sinne. Det är så jag ”lärt känna” Elin. Genom hennes röst. Den har uttryckt skratt, gråt, jävlar anamma, tankar, berättelser - allt det som ventilerats i den veckovisa podden som gjort mig sällskap under ett helt års måndagspromenader.
Rösten och hörseln som vertyg och sinne är magiskt kraftfullt. Hörseln är just det sinne vi ofta har kvar längst i livets allra sista skede. Därför trösterikt att läsa att Elin somnade in till toner av vacker musik, dessutom hållen av sin familj.
Tack för all kärlek och allt mod du gett och alltjämt kommer att ge, Elin. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar