Jag läser om "Mig äger ingen". Minns att jag tyckte om den första gången, gör så också nu. Hon är fin på att formulera sig, Åsa Linderborg. I ett stycke berättar hon om sin kärlek till morfar. En sådan där oförställd salig kärlek som ett barn ofta kan känna gentemot en nära vuxen. Pappa retar sig på morfar och uttalar det högt. "Jag blev ledsen när pappa pratade så, min kärlek till morfar sökte inga moln." Så fint skrivet och fångat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar