När jag har som mest att göra tar jag såklart på mig ännu mer. Ett utslag av min oförmåga till planering eller mitt svar på stress - när det ändå är en salig röra kan det lika gärna bli än rörigare - jag vet inte, hur som helst har jag haft två sidoprojekt i höst.
Ett pågår fortfarande, men vi nådde en milstolpe i fredags. Jag är rådgivare för ett gäng sistaårselever på gymnasiet som under läsåret ska starta och driva ett företag. Efter flera möten och mycket pådrivande, lämnade de stolta in en affärsplan till handledaren på skolan i fredags. Check på den!
Det andra projektet handlar om en ridklubb som behövde redovisningshjälp. Jag gjorde deras bokslut förra året och fick nu frågan om jag, med kort varsel, kunde färdigställa ett halvårsbokslut eftersom de ville ansöka om LOK-stöd. Jag ångrade mitt löfte flera gånger om när jag satt med röran, men känslan jag erfor när säcken var ihopsydd var värd all frustration. Föreställer mig att det är som att gå i en labyrint och plötsligt finna vägen ut. Och härom dagen fick jag ett mail att de nu beviljats sitt stöd. Så ännu en check! Och två klappar till mig själv på axeln.
"Du får väl ersättning" fick jag som fråga. Den är helt ointressant för mig, det som är grejen är kicken jag får när jag lagt pusslet. I personlighetsanalysen, tillbaka till den alltså, var min klart dominerande drivkraft självförverkligande. Är nog just det jag uppnår här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar