Bara en gång kvar på franskan nu. På lektionen i måndags talade vi om musik och konst. Det är underbart att lyssna till henne, Helène, när hon berättar. Jag njuter av varje ord. Hon förklarade en sång av Georges Brassens. En sång om att dela paraply. Om hur en äldre man, Georges själv, erbjuder en liten flicka skydd från ösregnet under hans paraply. Om hur han önskar att regnet blev till "un déluge", syndaflod, som varade i 40 dagar och 40 nätter - så underbart är det att gå gatan fram under samma paraply som den lilla flickan. Så härligt är det att tillsammans med henne lyssna till himlens vattensång på paraplytaket. Men snart är de framme vid flickans hus och efter ett glatt "merci" ser han henne försvinna och bli allt mindre och mindre. Vet inte om det var för att jag var extra känslig just då, men jag greps av ett sådant vackert vemod när hon berättade och när vi sedan lyssnade till sången.
När vi skulle beskriva olika paraplyn vi drog oss till minnes, kom vi osökt in på konst. Och då berättade Helène om en belgisk konstnär, Folon. Om ett underbart museum i utkanten av Bryssel dit hon skulle ta både sin man och sin vuxna dotter om hon bara hade råd. Folon hade ett alldeles eget sätt att uttrycka sig. En av korridorerna på museumet har sina väggar täckta av brev. På ena sidan brev från Folon till sin vän. På andra från vännen till Folon. Som att vandra genom två människors liv via utbytet av deras skrivna ord. En annan sal är full av speglar. Överallt speglar. Folon har en autistisk son som älskar det här rummet och det sägs att han uttryckt en önskan om att få bo i det.
Någonstans på franska rivieran, nära strandbrynet, står två statyer av Folon. Det är två människor som blickar ut över havet. De står så nära brynet att de försvinner vid flod. Och vid ebb avtäcks de lite i sänder för att till sist stå där och blicka ut över Medelhavet igen.
Sådana här mysiga saker får jag lära mig under franskkonversationen förutom själva språket i sig. Underbart. Som att för en stund komma in i en värld av plysch och sammet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar