Han såg inte överraskad ut. Som om han hade sett mig i förväg. Jag, däremot, blev överrumplad. Plötsligt stod jag där, i den ljuva sommarkvällen väntandes på Hellström, med min man och min ungdomskärlek hälsandes på varandra. En underlig känsla. Fnissigt och lite obekvämt på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar