Ironi inget för fransmän

​Jag har hört att ironi inte går hem hos fransmän. Tyckte mig också märka det hos min tidigare chef som var just fransman. Nu läser jag i Annie Ernaux’s bok Min far. ”Han skämtade med gästerna som älskade att skratta. Förtäckta grovkornigheter. Dasshumor. Ironi var något helt okänt.”