Eremitönskan

Ofta ter sig sociala idéer angenäma och lockande när jag har dem på distans. När de närmar sig är de dock långt ifrån alltid lika tjusande. Vad är det med mig? Just idag har jag längtat tillbaka till Brunskär. Vill vara där det inte finns en kotte. Där man kan gå runt och bara vara och se ut som en slashas om man så vill. Det närmaste jag kunde uppbringa i Brunskärsanda var att tvätta håret i havet, så det gjorde jag i morse. Finns något enkelt och njutbart över det. Avskalat och naturnära.