”Spelpjäser i en av krigets makabra koreografier”. Det läste jag just, författat av Nesser och referensen är Krimkriget och engelska kyrkogården vid Ryssnäset på Gotland. Orden träffade mig och omfamnar i mina tankar det ukrainska folket, spelpjäser i Putins makabra koreografi daterad nutid.
Det tar tid att läsa Nesser, vet att jag gjort den reflektionen förr. Mellan kommissarie Barbarottis förehavanden förekommer passager som är så vackert skrivna, nästan poetiska, och både insikts-och visdomsfulla. Lite fördomsfullt kommer jag på mig själv med att tänka att det är ovanligt poetiskt för att vara skrivet av en man. Dum tanke, poesi och eftertanke är androgynt. Ibland stöter man hur som helst på författare som uppmanar till att stanna upp i läsningen, begrunda och göra personliga avstickare, och Nesser är en sådan för mig. 🙏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar