Det känns som om någon skruvat på min tårkran. Började som en bäck, snart är jag uppe i en hel sjö. Struntar i vardagens rutiner idag. Vill vara här hemma. Själv. Låta kranen forsa. Ibland blir de existentiella krockarna med vardagens gilla gång bara för mycket.
Noice – Vi rymmer bara du och jag
Annas och Tobbes låt som spelades i kyrkan igår. Lyssnar på den nu och ler samtidigt som tårarna blöter ned mitt nattlinne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar