Krokimålning

Under gymnasietiden satt jag ofta barnvakt åt en liten pojke. Hans mamma var barnbarn till poeten och författaren Erik Axel Karlfeldt.
När jag av litteraturläraren fick i uppdrag att gestalta någon av de berömda svenska poeterna, föll sig valet naturligt på Karlfeldt. Jag bad Mika berätta om sin morfar. Hjälpt av både släktskap och journalistutbildning, gestaltade hon ett porträtt som var så levande. Ett naket och ärligt porträtt, så mycket rikare än det litteraturböckerna och uppslagsverken kunde måla. Hon hjälpte mig också att analysera och tolka ett par av hans dikter. Följande vackra rader kan jag fortfarande utantill:
”Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda. Vänd dig från mig förrän jag tändes som en mila innantill. En fiol jag är med världens alla visor i sin låda. Du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill”.
Jag, som annars gjorde allt för att slippa stå framför klasskamraterna och prata, presenterade Erik Axel Karlfeldt med stolthet. Läste hans dikter med inlevelse. Mika och jag hade åstadkommit en duett; hon stod för manuset, för den nakna skildringen, och jag var skådespelaren som presenterade verket. Som avtäckte målningen.