Why can't I be you

På dagens fransklektion var det dags att beskriva ett av rummen i bostaden, i mitt fall min garderob. Mitt alias arbetar som skådespelare på teatern i Tours. Med jämna mellanrum ordnar teatern auktioner där gamla kostymer och dekor säljs ut. Jag försöker alltid vinna buden på de klänningar jag varit iklädd i mina roller liksom den dekor som jag fäst mig vid under föreställningarna. Jag utvecklar en slags relation till dessa ting efter åtskilliga timmar på scen tillsammans med dem. Följaktligen innehåller min garderob en imponerade arsenal av kostymer, eller snarare kreationer, i alla de former och färger, alla upphängda efter färgnyanser längs ena långväggen. Som en regnbåge utmed hela väggen. På andra sidan har jag ett stort klädskåp för tröjor och andra toppar liksom ett stort skåp, utan dörrar, för alla mina skor, stövlar och stövletter. Dörrarna har jag monterat bort av den enkla anledningen att jag vill kunna njuta av min samling där jag sitter i schäslongen eller fåtöljen i rummets mitt. På golvet har jag en gigantiskt orientalisk matta. Och från taket sprids ett varmt ljus av min stora lampa formad som en maskros. Någon frågade om jag brukade bära teaterkreationerna någon gång eller om de bara var ämnade för beskådning. Jag svarade att när livet känns en smula trist sätter jag på mig en kreation för att färglägga tillvaron lite.

Jag trivs i hennes garderob (som egentligen är ett rum för vila och för sådant som är vackert och väcker minnen) och med hennes livsstil, mitt alias. Kommer att tänka på låten nedan:

The Cure – Why Can't I Be You?