Stort och smått

Har ett stort skrivbehov just nu. Så många tankar som far genom huvudet och jag måste få ut dem. I de fall de känns viktiga vill jag även konservera dem. Kunna gå tillbaka och läsa om, fundera lite - det är viktigt för mig.

Min mamma har alltid pratat högt för sig själv. Ett litet udda beteende som vi småretat henne för. Men jag är just likadan. Helst när jag kör bil, då pratar jag gärna högt med mig själv (är ju svårt att skriva med händerna på ratten). Jag vill gärna ha mina tankarna i två medium, räcker inte att bara tänka dem. Det här blev jag krasst påmind om härom morgonen inne på toaletten sköljandes med fluor. Jag tänkte något jätteviktigt och blev oerhört frustrerad över att inte kunna öppna munnen och säga tanken högt. Ingen penna hade jag heller i närheten. Känns som om man glömmer bort viktiga saker om man bara låter dem stanna i skallen. Något som känns igen?

Jo, två saker har jag att teckna ned. Först något så fint som jag läste i dagens Sydsvenskan. Jag dras omedvetet till B-delen och dödsannonserna. Minnestexterna. En morbid sida hos mig. Det här fina är skrivet av en av tidningens kulturskribenter. Hon dog för lite sedan, 43 år gammal och med tre små barn.

"Jag har inte för avsikt att idyllisera. Mitt liv är naturligtvis svårt. Men inte enbart. Jag lever, precis som många andra i min situation, mer intensivt än förut. Min upplevelse av tid har förändrats radikalt. Det går inte längre att säkert säga att en timme är mindre värd än ett år."

Fint skrivet. Ord som säkert tröstar hennes barn och man mycket. Ur ett mindfulnessperspektiv är orden uttryck för acceptans. Att lägga kraft och energi på det som går att påverka, varje timme, och inte på det som ligger utanför vår kraft, sjukdomen och år som inte kommer att komma.

Och så var det en annan grej. "Tänk om stora vore små". Det var mitt favoritkassettband som liten. Kunde varje låt och varje replik utantill. I en av låtarna ska Lotta städa. Men städandet går sådär eftersom Lotta hela tiden hittar leksaker som hon glömt bort och blir sugen på att leka med. Just så funkar jag när jag städar. I morse skulle vi köra ett gemensamt undanplocksrace och plötsligt satt jag vid pianot. Underligt för somliga, men det var just som för Lotta - jag fick syn på pianot mitt i städandet och greps av en lust att spela. Inte konstigare än så. "Tänk om stora vore små", bra uttryck.