fredag 28 maj 2010
Ignorance is bliss
Jag är inte klar, inte än! Är det en känsla ni känner igen? Att inte ha hunnit färdigt, men ändå vara tvungen att jäkta vidare. Motstridigt. Så känner jag med många livsfaser; med min barndom, med studietiden och inte minst med småbarnsåren. Vad betyder detta? En indikation på att inte ha varit närvarande? Att känna till nuets kraft är ibland en sorg. Vi är så många som går genom livet utan att vara här och nu - ibland önskar jag att jag kunde vara som den stora massan, lyckligt ovetandes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar