Mitt hjärta ler efter att ha tillbringat en stund med min kusins två små pojkar. En av dem är mig lite extra nära eftersom jag höll honom när han döptes. Så fina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vardagstankar från en hobbyfilosof
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar